1
Novell!!
Postat av La Dispute den 2 Februari 2009, 14:52
5 kommentarer · 183 träffar
Tjena. Håller på med ett arbete i svenska A, där vi ska skriva en novell. Jag har börjat och vill ha era åsikter och tankar om den.
Jag såg ett järnrör. Blodet stänkte och ljudet av ben som krossades fyllde rummet. Plötsligt blev allt svart. Fastän allt blev svart, hörde jag ändå. Hade jag blivit blind? Det blev ljust, och min lättnad över att kunna se var oerhörd, men den glädjen och lättnaden jag kände försvann snabbt när jag såg mannen höja järnröret än en gång.
Pontus låg nästintill medvetslös. Ljudet jag hörde var blod som gurglade mellan hans sönderslagna tänder.
Alla gånger man har sett filmer då folk har blivit kidnappade, har man försökt tänka sig in i deras situation, och en sak kan jag försäkra er om. Ni kan aldrig tänka er detta. Tänk er det värsta som kan hända, och ni är ändå inte i närheten av denna händelse.
Pontus lyfte sina armar i desperation, men det stoppade inte mannens vildsinta slag mot hans huvud. Jag försökte skrika, men allt jag fick fram var ett gällt pip. Jag kände hur saltsmaken trängde in i munnen när jag fuktade mina torra läppar.
~
Jag kände det kalla järnet mot min hand. Jag kramade om röret så jag fick ont i fingrarna. Jag höjde röret och slog med all min kraft mot den stackars oskyldiga pojkens tinning. I min frustration såg jag inte att pojken låg kvar och fortsatte slå i luften. Hade jag slagit ihjäl pojken!? Nej... Pojkens smärtsamma stön lugnade mig.
Jag gick fram till den andra pojken. Hans skräckslagna min fick mitt hjärta att slå snabbare och mitt blod att bli alldeles varmt.
-"Varför", sa pojken. -"Varför inte?", svarade jag iskallt och tog ett stadigt grepp runt pojkens kalla hals. Jag hörde att pojken hade svårigheter att andas, men jag skrattade bara. Jag kände hur min sadistiska sida trängde fram mer och mer. Jag smekte pojkens ansikte med det nu alldeles blodiga järnröret. Jag tröck in det hårdare och hårdare i skinnet, samtidigt som jag viskade: "Du gillar det här va?".
~
Mannens röst fick mig att rysa. Jag kände hur röret trycktes in mer och mer. Min ångest blev allt starkare och starkare. Var jag värd det här? Vad hade jag gjort för att frötjäna detta? Frågorna blev allt fler och fler, medan järnröret nästan hade penetrerat min kind.
Läs gärna och kom med konstruktiv kritik
Jag såg ett järnrör. Blodet stänkte och ljudet av ben som krossades fyllde rummet. Plötsligt blev allt svart. Fastän allt blev svart, hörde jag ändå. Hade jag blivit blind? Det blev ljust, och min lättnad över att kunna se var oerhörd, men den glädjen och lättnaden jag kände försvann snabbt när jag såg mannen höja järnröret än en gång.
Pontus låg nästintill medvetslös. Ljudet jag hörde var blod som gurglade mellan hans sönderslagna tänder.
Alla gånger man har sett filmer då folk har blivit kidnappade, har man försökt tänka sig in i deras situation, och en sak kan jag försäkra er om. Ni kan aldrig tänka er detta. Tänk er det värsta som kan hända, och ni är ändå inte i närheten av denna händelse.
Pontus lyfte sina armar i desperation, men det stoppade inte mannens vildsinta slag mot hans huvud. Jag försökte skrika, men allt jag fick fram var ett gällt pip. Jag kände hur saltsmaken trängde in i munnen när jag fuktade mina torra läppar.
~
Jag kände det kalla järnet mot min hand. Jag kramade om röret så jag fick ont i fingrarna. Jag höjde röret och slog med all min kraft mot den stackars oskyldiga pojkens tinning. I min frustration såg jag inte att pojken låg kvar och fortsatte slå i luften. Hade jag slagit ihjäl pojken!? Nej... Pojkens smärtsamma stön lugnade mig.
Jag gick fram till den andra pojken. Hans skräckslagna min fick mitt hjärta att slå snabbare och mitt blod att bli alldeles varmt.
-"Varför", sa pojken. -"Varför inte?", svarade jag iskallt och tog ett stadigt grepp runt pojkens kalla hals. Jag hörde att pojken hade svårigheter att andas, men jag skrattade bara. Jag kände hur min sadistiska sida trängde fram mer och mer. Jag smekte pojkens ansikte med det nu alldeles blodiga järnröret. Jag tröck in det hårdare och hårdare i skinnet, samtidigt som jag viskade: "Du gillar det här va?".
~
Mannens röst fick mig att rysa. Jag kände hur röret trycktes in mer och mer. Min ångest blev allt starkare och starkare. Var jag värd det här? Vad hade jag gjort för att frötjäna detta? Frågorna blev allt fler och fler, medan järnröret nästan hade penetrerat min kind.
Läs gärna och kom med konstruktiv kritik
Nå?
9 personer har röstat
