Jag har funderat lite på strävan efter att vara normal ett tag. Hur kan man vilja något sådant egentligen? Om man är normal är man ju varken eller. Varken snygg eller ful, glad eller ledsen, rolig eller tråkig. Är normaliteten medelvärdet av extremiteterna? Om detta är sant borde ju normalitet vara en avvikelse, för hur många passar in på detta?

Det är det lilla extra som gör en människa intressant, så då borde även de normala per definition bli intressanta! Man kan ju alltid hoppas iaf...

Vad tycker, tror ni ?