Nu efter ett tags ytterliggare spånande är det dags för mig att komma ut offentligt med andra delen ur vad som så småningom förhoppningsvis kommer bilda min egen diktsamling "Blinda visioner från en synsk". Dikterna är mitt sätt att se på världen omkring mig, och har flitigt skrivits ner för att uttrycka vad jag känner. Ur mitt till synes mörka hål har dessa ljusets och nattens dikter skapats, av mig för er!
Var vänlig ta er tid och läs och kommentera!

Rosa Moln - Gustav Styrdal
Högt upp i himmelen ser jag, sakta flygande moln som oändlgt snabbt far fram
och tillbaks över skyn.
Skimmret från dom spiller rosa skuggor på marken och färgar marken grön.
När jag ser dom, högt upp, helt blickstilla svävande över marken kommer jag att
att tänka på dom gröna bultar som jag bankar tårna varje dag när jag kliver upp
från sängen.
Sakta ser jag mina kära moln tyna bort till ensamhetens livfulla dal...

Ensamhetens Dal - Gustav Stydal
I min ensamhet vandrar jag sakta bort från mitt medvetande in till ensamhetens
föruderliga värld.
I ensamhetens dal är det aldrig lugnt.
Överallt är det livat på ett konstigt tyst sätt, utan att någon är tyst.
I ensamhetens dal är man alltid ensam, och slipper livet som medmänniskor
har en enastående förmåga att inte hålla.
Utan att vända sig kan man se över öppet vatten som alltid ligger täckt med
tät dimma
Sakta vandrar jag inte tillbaks till verkligheten utan lägger mig ner och sjunker
sakta tillbaks till medvetande utan att själv veta om det.
I min livfulla ensamhet är ju numer aldrig själv...

I en tunna - Gustav Styrdal
Jag är ett rosa moln i en svart tunna
Som sakta kommer rullandes över det
Sakta vänder jag mig om i tunnan gråa gräset
Och rullar vidare åt andra hållet

Svävande - Gustav Styrdal
Under mig ser jag det, jorden och dess riken.
Jag svävar fram likt en fisk, fast tvärt om på något sätt
Jag tänker att en dag så ska mina vingar flyga från min kropp,
för att sedan snabbt återvända igen
Det är den dagen allt händer!

I mörkret - Gustav Styrdal
Framför mig ser jag det, det totala mörkret utan minska ljuskälla
av vilken man skulle kunna bilda sig en uppfattning av vad som skulle
kunna liknas vid en kontur.
Långt borta i den korta men ack så breda korridoren ser jag det, ingenting.
Avståndet mellan väggarna i korridåren är så litet att jag kan spotta från vägg till vägg.
Utan problem springer jag rakt fram, glatt ovetande om att jag vilken sekund
som helst kommer springa in i väggen framför mig
Snabbt springer jag fram, men stannar tvärt när väggen tar imot...

Runt omkring - Gustav Styrdal
Runt omkring mig ser jag ingenting
Allting är svart, oändligt svart.
Ur det svarta ser jag en nyans av svart komma emot mig
Men en närmast ändlös hastighet kommer den mot mig,
En figur utan figur. En gas utan skugga.
Då börjar jag springa, rakt fram mot den tomma färggladheten som öppnas
Rakt frammåt springer jag, men inte utan att vända mig om och backa
Backa tillbaks till det tomhet fylld med allt som jag kom ifrån


Utanför - Gustav Styrdal
Utanför tid och rum finns allt,
Allt utom det vi tror
Det vi tror finns på en annan plats
Den plats där bara tid och rum existerar
Ur tid och rum kom allt, utom det som är bra
Det som är bra finns inte
Inte där det finns tid och rum

"Hellre dö fastbunden än att leva frivilligt"

Jag reserverar mig för dom flesta fel ni lyckas komma på, speciellt stavfel!