Saxat ur www.socialist.nu/abc för att alla ni ska veta vad ni slänger ur er saker mot. Mycket bra introduktion som är lättläst och tydlig.


"Det här är en introduktion till vad socialism handlar om, ett litet ABC i socialism.

Tanken är att ge dig som vill läsa in dig på det en bra start. Har du läst det här så kan du grunderna i hur socialister resonerar.

Naturligtvis är det EN förklaring av socialism. Andra skulle kanske ge en annan. Det finns ingen som har ensamrätt på det ordet. Samtidigt har jag försökt beskriva saker och ting så att de flesta socialister kan hålla med om det.

1: Klass & skikt -------------------
Den socialistiska rörelsen är något som börjar här och nu, inte en samling teorier utvecklade vid ett skrivbord. Vi börjar därför med begreppet klass, och inte med hur ett socialistiskt samhälle skulle kunna se ut.

Det vanligaste sättet att använda ordet klass är att ställa upp samhället som en stege. Högst upp har vi de som har den högsta lönen, de största villorna osv. Längst ner finns till exempel de som är hemlösa, strax ovanför har vi lågavlönade städerskor och arbetslösa. I mitten sitter nån slags "Medelsvensson".

Det är en grovt förenklad bild, som brukar dyka upp i alla tänkbara sammanhang. Det är ungefär så associationerna till ordet "klassamhälle" ser ut i tidningarna och kanske hos de flesta av oss.

Vi vet alla en hel del om hur de här uppdelningarna syns. Vi vet hur vissa klädstilar, vissa arbetsuppgifter, vissa delar av stan, hänger ihop med klass och status. Det är en del av vardagen.

I vänsterns version är det samhället som delar in oss i de här facken. I högerns version är det en naturlig uppdelning, där det är de dugliga som hamnar däruppe.

Vi kommer att prata om den här stegen som skikt, inte som klass. Inte för att det skulle vara fel att säga "klass", utan att det är tydligare så. Vi ska istället fokusera på ett annat sätt att använda ordet klass.

2: Överklassen -------------------
Låt oss för ett tag fokusera på ett fåtal människor längst upp på samhällsstegen: de vi kallar överklassen. Överklassen är, med en kort och enkel definition, de som äger de stora företagen.

Stefan Persson är ett bra exempel. Hans privata förmögenhet låg på 55-60 miljarder sommaren 2002 - framförallt äger han klädkedjan Hennes & Mauritz.

Sitter man på 60 miljarder i förmögenhet händer det nåt spännande. Ens sparande börjar fungera helt annorlunda än för de som sitter med ett par tio tusen på ett bankkonto.

För det första ger 60 miljarder också politisk makt. Vi har demokrati, men Stefan Persson har betydligt mer makt än de flesta andra.

En skalle, en röst - den principen sätts åt sidan när ekonomiska beslut som är helt avgörande för samhället fattas av en liten överklass.

För det andra ger 60 miljarder väldigt stora ränteinkomster. Säg att Stefan Persson skulle sätta in alla sina pengar på banken, och för säkerhets skull se till att få en fast ränta. Han skulle kunna få en 5 procents ränta eller så - dvs. en fast inkomst på ett par 3 miljarder om året.

Tre miljarder om året - utan risk, utan besvär, utan att lyfta ett finger. För alltid. Jäkligt juste, faktiskt. Frågan är bara: var kommer de här pengarna ifrån?

Stefan Persson behöver ju inte jobba om han inte vill. Vem skruvar då ihop hans Porschebilar? Vem syr hans Yves Saint Laurent-slipsar?

3: Kapital -------------------
Svaret är förstås att det är vi som skruvar ihop bilarna. Vi som gör allt arbetet i samhället.

De flesta i Sverige är löntagare. När vi går till jobbet och avverkar våra dagliga 8 timmar så skapar vi något slags värde. Det kan vara allt från att vända hamburgare till att vända papper, eller varför inte att ta hand om gamla människor på ett äldreboende.

En del av det värdet får vi tillbaka i form av lön. Resten går i vinst till de som äger företaget. Skulle det inte vara så att vi arbetade ihop ett större värde än vi får tillbaka, så skulle de ju trots allt knappast ha anställt oss.

Tänk dig att högerns dröm går i uppfyllelse: en dag är vi alla miljardärer. Hur går det då med vinsterna?

Jo, så fort alla försöker sluta arbeta, skulle samhället falla ihop. Företagen skulle inte längre tjäna några pengar.

Att det finns folk som måste lönearbeta, är alltså en förutsättning för att det ska gå att leva på att äga. Utan arbetare, ingen överklass.

Kapital är alltså ett förhållande mellan människor, där några äger och de andra lönearbetar åt dem. Förmögenheterna växer alltså inte av sig själva, det är ingenting naturen har bestämt. Det är det här samhället som fungerar så. Därför går det också att förändra. Det måste inte vara så att en del människor är överklass.

4: Arbetarklassen -------------------
Arbetarklassen kan förstås definieras på flera sätt. Här ska vi använda ett enkelt: arbetarklassen består av de som måste lönearbeta för att försörja sig, och har liten makt över sin arbetssituation.

Den definitionen sorterar dels bort till exempel bönder eller småföretagare, hur dåligt de än har det. De kan ju till exempel inte bilda fackföreningar, så deras politiska rörelser kommer att se annorlunda ut än arbetarklassens.

Den sorterar också bort chefer, högre tjänstemän och andra som visserligen lönearbetar, men inte har samma direkta behov av att organisera sig som de flesta. De har ju redan makt över sina arbeten, och ofta över andras också.

Till skillnad från överklassens makt, som ytterst bygger på att de äger, handlar arbetarklassens makt om dess storlek. De flesta i samhället är ju trots allt arbetare.

För att arbetarrörelsen ska få politisk styrka krävs det därför solidaritet, det vill säga att vi håller ihop. Solidaritet är att tillsammans slåss för sina gemensamma intressen: till exempel starkare rättigheter på arbetsplatserna, eller förkortad arbetsdag.

Att ge pengar till en tiggare är därför inte samma sak som solidaritet - det kan däremot vara snällt. Är det inte ett samarbete som båda har saker att vinna på, så är det inte solidaritet.

Arbetarklassen är spretig. Det handlar om allt från tjänstemän till McDonaldsanställda och dagisfröknar. Och det gör också att intressena kan skifta en del också inom arbetarklassen.

Det finns till exempel fler kvinnor än män i arbetarklassen idag. Att inse det är ett bra första steg mot att bli könsmedveten, dvs. börja göra upp med bilden av att samhället och klasserna främst består av män.

5: Konflikt -------------------
Varför satte jag strecket mellan lön och vinst just där? Kan det inte sitta lite högre? Eller lite lägre?

Jo, självklart. Och förvånansvärt mycket av det politiska spelet handlar i slutändan om just det. För varje liten förskjutning av läget gör stor skillnad för både arbetarklassen och kapitalet.

Varje företag är tvunget att ständigt försöka öka arbetstakten och sänka lönekostnaderna. Det bolag som hamnar på efterkälken konkurreras ut, eller får åtminstone se sina aktiekurser dala.

Det handlar alltså om en ekonomisk logik som är större det enskilda företaget. En "snäll" kapitalist, som slutade driva fram konflikter med sina arbetare, skulle helt enkelt inte vara kapitalist så länge till.

Överklassen bedriver också ett hårt politiskt arbete för att försvara sina intressen. Det kan vara att hålla borta fackföreningar, köpa upp sjukhus eller anpassa skolan efter deras behov av utbildad personal. Tänker man efter så finns det ju få politiska frågor som inte påverkar deras möjligheter att tjäna pengar.

De har ett intresse av att samhället fortsätter vara orättvist. De kommer inte att ändra sig på den punkten, hur många undersökningar som än visar att ett rättvist samhälle skulle vara bättre på alla tänkbara sätt.

På samma sätt bygger vänstern på folkets egenintressen. Skillnaden är att de flesta förlorar på en högerpolitik, och vinner på en vänsterpolitik. Därför har det där med demokrati aldrig legat högern särskilt varmt om hjärtat.

Vänsterns huvudsakliga budskap kan uttryckas enkelt: Ta konflikten. Försvara dina intressen, tillsammans med alla som är i samma situation. Tillsammans är vi starka. Vi kan förändra samhället.

6: Socialism -------------------
Samtidigt som man ställer upp motsättningen mellan arbetarklass och överklass dyker en fråga upp i huvudet: varför ska det behöva vara så här?

Varför accepterar vi, som är så många, att de, som är så få, äger och styr hela ekonomin? Vi har ju trots allt bara att förlora på det. Att säga så är att ta steget till att bli socialist.

Ett socialistiskt samhälle är helt enkelt det: ett samhälle där arbetarklassen har tagit makten från borgarklassen. Det vill säga demokratin ska gälla hela samhället, så att majoriteten kan fatta besluten också i bolagen.

Det enklaste sättet att ta sig dit skulle vara att alla storföretag ägdes och styrdes av de anställda. Det är ju trots allt de som gör jobbet.

Det avgörande är alltså att storföretagen styrs gemensamt på något sätt. Det räcker i princip för att samhället ska kunna kallas socialistiskt. Men att folket på det sättet tog den ekonomiska makten från överklassen skulle antagligen få fler konsekvenser.

Till exempel skulle det säkert vara ganska få som röstade för att ha kvar så absurda löneskillnader som idag. Och få skulle väl tycka att de 35 miljarder om året som idag satsas på marknadsföring i Sverige var en juste prioritering.

Att avskaffa klassamhället låter obegripligt för den som tänker sig klassamhället som den stege vi började med. Men för den som tänker i termer av arbetarklass mot överklass faller det sig ganska självklart: det handlar inte om någon exakt jämlikhet, utan om att makten inte ska fortsätta ligga i händerna på ett fåtal."

Ett alternativt socialistiskt system som jag har föreslagit som ett enkelt steg mot mer rättvisa och bättre liv för alla här har jag presenterat här: http://www.fragbite.com/?threa dID=609175
Något som står detta samhället mycket nära, med några små förändringar.

Mvh Rå-Gregern