1
Fisken Fisk
Postat av IQ fiskmås den 16 November 2004, 19:22
50 kommentarer · 184 träffar
Hej.
För ett tag sedan hade jag inget att göra så jag skrev en historia som jag inte orkade slutföra. Men nu så har jag skrivit klart den, hoppas ni tycker om den lika mycket som jag, när det väl var dags att sluta så kände jag en liten längtan efter att få läsa ytterligare några rader om denna underbara fisk.
Det var en gång en liten, liten fisk som skulle ut på en liten promenad... Men det kunde han ju inte för han var så ful så att ingen ville se honom… tyket va? I alla fall så bestämde han sig för att gå på en promenad ändå… trots att han var så fruktansvärt ful…
Först gick han ut ur huset och nerför trädgårdsgången. Det gick ju bra och så gick han lite till…
Plötsligt hoppade en stor ful kråka i vägen ör honom och sade:
”Var fan är du på väg?”
”Jag hade tänkt att ta mig en liten promenad” sade den fula fisken.
”Varför i helvete då???”
”För att jag aldrig har tagit någon promenad förut i hela mitt liv!” Han var nu mycket nära gråten och bajsade nästan på sig.
Plötsligt dök en liten djävul upp vid hans axel. Den var liten och röd och om möjligt ännu fulare än fisken. Dessutom hade den två stora horn utstickande ur pannan. Ja, behöver jag fortsätta? Vi vet ju alla hur en djävul ser ut.
Djävulen sade med en hemsk röst: ” slå den jäveln.”
Fisken som var förblindad av raseri svingade sin lilla fena i en vid båge. Fisken träffade kråkan mitt i pannloben. Och som vi alla vet är en kråka ett mycket litet och svagt djur o den föll på direkten trots att det var en fisk som hade slagit den. I vanliga fall hade ju kråkan spöat skiten ur fisken men fisken var så förblindad av raseri att han blev jätte stark. Ni måste tillåta lite overkligheter. HALLÅ!!!
I alla fall föll kråkan som ett träd och domnaren räknade honom.
”1! 2! 3! UTE!!!”
Sedan försvann han igen tills någon behövde honom, då han genast återkom och räknade.
Fisken spottade på kråkan o gick vidare. Den lille djävulen vid hans axel skrattade förnöjt och sedan försvann även han.
Den fula fisken bestämde sig för att det enklaste sättet att ta sig från en plats till en annan var att sätta ena fenan framför den andra och idka gående. Efter några timmars tänkande på hur detta kunde gå till började han. När han helt plötsligt kom till en korsning så förstod han dock inte att detta var ett vägskäl i vilket man skulle välja. Eftersom fiskens högst begränsade fattningsförmåga hindrade honom från att välja och ens tänka så fortsatte han helt enkelt rakt fram. Efter en del strapatser i mörkaste skogen kom en grävling fram till honom och naffsade av hans ena fena. Han skrek.
”VAFAN GÖRU?! TROR DU INTE JAG HAR ANVÄNDNING FÖR DEN?”
Den lille fisken åmade sig och mumlade tyst för sig själv. ”Hur ska jag nu kunna röra min älskade… min älskade…”
Grävling flinade lite och gav ifrån sig ett bluddrande och flög ut genom dörren. Fisken visste inte riktigt vad han skulle göra så efter en stund bestämde han sig för att kasta en sten åt det håll grävlingen försvunnit. Han missade tyvärr ganska stort men träffade i gengäld en ekorrmamma som dog på stubben. Tyvärr hade den lilla ekorrmamman ungar som bodde under och dom dog på stubinen, vilket var tur för annars hade allting sprängts åt helvete.
Den lilla lemlästade fisken gick vidare och hade snart glömt att han bara hade en fena. Så helt plötsligt mötte han en skock hyenor. Dom skrattade högt åt honom och retade honom länge och väl för att han bara hade en fena. Till slut blev fisken så jävla förbannad att han tog den andra fenan och kastade den på dem. Hyenorna som aldrig sett en fisk innan blev vettskrämda och sprang till skogs, för som man säger: Bättre än höna i skogen än 10 i träden.
Den lilla fisken gick vidare och kom helt plötsligt till en glänta där solen sken och allt var jättefint. Tyvärr var det jättevarmt och fisken var jätteuttorkad. Så han lade sig på lövbädden och inväntade sin död, även om han inte visste att han skulle dö. Då kom den lille djävulen tillbaka och sade med pipig röst: FniZz dU Är AllT En DuM En *lEr*.
Detta är tyvärr slutet på historian om den lilla fisken, eftersom det inte finns mer att berätta om honom. Men kanske en dag kommer det en ny. Fast det är inte så jävla troligt, tänk dig själv en historia om en fiskjävel som inte finns.
TACK FÖR VISAT INTRESSE. I'LL BE HERE ALL WEEK!
För ett tag sedan hade jag inget att göra så jag skrev en historia som jag inte orkade slutföra. Men nu så har jag skrivit klart den, hoppas ni tycker om den lika mycket som jag, när det väl var dags att sluta så kände jag en liten längtan efter att få läsa ytterligare några rader om denna underbara fisk.
Det var en gång en liten, liten fisk som skulle ut på en liten promenad... Men det kunde han ju inte för han var så ful så att ingen ville se honom… tyket va? I alla fall så bestämde han sig för att gå på en promenad ändå… trots att han var så fruktansvärt ful…
Först gick han ut ur huset och nerför trädgårdsgången. Det gick ju bra och så gick han lite till…
Plötsligt hoppade en stor ful kråka i vägen ör honom och sade:
”Var fan är du på väg?”
”Jag hade tänkt att ta mig en liten promenad” sade den fula fisken.
”Varför i helvete då???”
”För att jag aldrig har tagit någon promenad förut i hela mitt liv!” Han var nu mycket nära gråten och bajsade nästan på sig.
Plötsligt dök en liten djävul upp vid hans axel. Den var liten och röd och om möjligt ännu fulare än fisken. Dessutom hade den två stora horn utstickande ur pannan. Ja, behöver jag fortsätta? Vi vet ju alla hur en djävul ser ut.
Djävulen sade med en hemsk röst: ” slå den jäveln.”
Fisken som var förblindad av raseri svingade sin lilla fena i en vid båge. Fisken träffade kråkan mitt i pannloben. Och som vi alla vet är en kråka ett mycket litet och svagt djur o den föll på direkten trots att det var en fisk som hade slagit den. I vanliga fall hade ju kråkan spöat skiten ur fisken men fisken var så förblindad av raseri att han blev jätte stark. Ni måste tillåta lite overkligheter. HALLÅ!!!
I alla fall föll kråkan som ett träd och domnaren räknade honom.
”1! 2! 3! UTE!!!”
Sedan försvann han igen tills någon behövde honom, då han genast återkom och räknade.
Fisken spottade på kråkan o gick vidare. Den lille djävulen vid hans axel skrattade förnöjt och sedan försvann även han.
Den fula fisken bestämde sig för att det enklaste sättet att ta sig från en plats till en annan var att sätta ena fenan framför den andra och idka gående. Efter några timmars tänkande på hur detta kunde gå till började han. När han helt plötsligt kom till en korsning så förstod han dock inte att detta var ett vägskäl i vilket man skulle välja. Eftersom fiskens högst begränsade fattningsförmåga hindrade honom från att välja och ens tänka så fortsatte han helt enkelt rakt fram. Efter en del strapatser i mörkaste skogen kom en grävling fram till honom och naffsade av hans ena fena. Han skrek.
”VAFAN GÖRU?! TROR DU INTE JAG HAR ANVÄNDNING FÖR DEN?”
Den lille fisken åmade sig och mumlade tyst för sig själv. ”Hur ska jag nu kunna röra min älskade… min älskade…”
Grävling flinade lite och gav ifrån sig ett bluddrande och flög ut genom dörren. Fisken visste inte riktigt vad han skulle göra så efter en stund bestämde han sig för att kasta en sten åt det håll grävlingen försvunnit. Han missade tyvärr ganska stort men träffade i gengäld en ekorrmamma som dog på stubben. Tyvärr hade den lilla ekorrmamman ungar som bodde under och dom dog på stubinen, vilket var tur för annars hade allting sprängts åt helvete.
Den lilla lemlästade fisken gick vidare och hade snart glömt att han bara hade en fena. Så helt plötsligt mötte han en skock hyenor. Dom skrattade högt åt honom och retade honom länge och väl för att han bara hade en fena. Till slut blev fisken så jävla förbannad att han tog den andra fenan och kastade den på dem. Hyenorna som aldrig sett en fisk innan blev vettskrämda och sprang till skogs, för som man säger: Bättre än höna i skogen än 10 i träden.
Den lilla fisken gick vidare och kom helt plötsligt till en glänta där solen sken och allt var jättefint. Tyvärr var det jättevarmt och fisken var jätteuttorkad. Så han lade sig på lövbädden och inväntade sin död, även om han inte visste att han skulle dö. Då kom den lille djävulen tillbaka och sade med pipig röst: FniZz dU Är AllT En DuM En *lEr*.
Detta är tyvärr slutet på historian om den lilla fisken, eftersom det inte finns mer att berätta om honom. Men kanske en dag kommer det en ny. Fast det är inte så jävla troligt, tänk dig själv en historia om en fiskjävel som inte finns.
TACK FÖR VISAT INTRESSE. I'LL BE HERE ALL WEEK!
