Hej Fragbite!


Jag har i dag känt mig ganska nere.

I morse så startade inte min bil. Troligtvis är det batteriet. Och på grund av det så kom min syster försent till skolan. :(

För någon vecka sedan blev jag också utsatt för bildäckstöld. Man var då inte glad av att "de fyra ställena man placerar domkraften för att byta däck" stod på "kravallstenar" utan de fina fälgarna och däcken jag fick på köpet när jag köpte bilen 2 veckor innan stölden (lade till lite extra för däcken då).


Så har jag tidigare haft en hel del problem med mopeden (innan jag köpte bilen då). Ibland har den startat och ibland inte.


I tillägg till det så dog min mammas kompis (de har väl inte sådär jättenära varandra under den senaste tiden, men det kändes ju helt klart när man fick reda på det i och med att vi hängde rätt mycket förr i tiden i och med att mammas kompis har barn i samma ålder som min syster och mig).


Sen så blir det inte mycket bättre av att höra att det är ungdomar som tar självmord lite nu och då i trakterna här där jag bor. Varje gång börjar man tänka: tänk om det var någon man kände?

(ja det är ju helt klart deprimerande ändå, men det känns ju mer om det var någon man kände!).


Ja, som ni förstår är jag inte speciellt glad och lycklig, som man vill vara. Man vill ju ändå vara glad och allra helst sprida lycka och skratt till andra (vilket man nog har gjort, eller i alla fall försökt).


Just nu känner man inte lust för någonting. Man känner helt enkelt för att skita i allt (ja, alltså inte det värsta man kan tänka sig då, som nämnt tidigare, utan bara vara nere för sig själv).


Fast... det löser sig kanske. Jag kände mig nog mer deppig av när jag blev utsatt för däckstölden även vad jag gör nu. Men det löste sig ju ganska snabbt.

Han har varit jätteschysst han som jag köpte bilen av. Erbjöd sig att köpa en ny ruta (som blev krossat för att de som snodde däcken ju behövde en nyckel för att få loss låsbultarna som satt en på vardera däck), samt så har jag fått köpt nya sommardäck till ett väldigt billigt pris av honom.


I alla fall... Denna tråden har jag startat för de som har det lite nere då och då.


Jag kan nog slå vad om att det är betydligt många som har all anledning att känna sig mer nere än vad jag gör.

Bara de som har mist en av föräldrarna har väl all anledning enligt mig att känna sig mer deppig än vad jag gör just nu av en stöld, ett par gånger det har krånglat med mopeden samt min mammas kompis bortgång.

Men när det börjar med en liten grej, sen byggs det på med flera små negativa saker hela tiden, så blir det ju stort till slut. Flera bäckar små..., som det heter.


Jag har nu startat denna tråden för de som känner sig nere lite då och då (alltså som känner att han/hon känner sig mer nere än andra).

Jag vill i alla fall försöka få dem som har det lite nere att känna av att det faktiskt är flera som har motgångar i livet, för det tror nog jag det är en del som har (iaf haft).


Dela gärna med er av era berättelser!


EDIT:

Vet inte vad som hände med 0:an. Den föll bort i pollen :S.

Ta 5- som noll istället då, om inte någon snäll polis kan ändra? ^^