Hejsan, jo det var såhär att jag och mina kära vänner Svante, Fridolf och Bosse var ute och lekte boll med varandra en fin solig dag.

Svantes mor hade skjutsat oss till lekparken på vårat fridfulla kvarter. Det var en härlig dag och jag och mina vänner hade väldigt roligt

Plötsligt kom mellanstadiets värstingar, Abdi, Hassan och Ali cyklandes på sina värstingcyklar med 5 växlar.

- Öj, ro hit pengarna va', hojtade Abdi till Fridolf den stackaren, och plingade sin plingklocka.
- M-m-men j-jag har ju i-i-inga p-p-ppp-pengar, Abdi!

Då flinade Hassan och tog av sin svarta hjälm med en dödskalle på och klev av cykeln. Han gick emot Svante med en släckt ciggarett-fimp i munnen och en snus han hade hittat liggandes på trottoaren.

- Så vi möts igen, Svante Andersson! sa Hassan och låtsasblåste rök från ciggarettfimpen.
Hassan hade nämligen gjort kalsongryck på Svante förra året, när de gick i lågstadiet.
- Hassan Schnino, lär du dig aldrig! Sa Svante.
- Och var har du fått denna ciggarett ifrån? Detta skall obededelbart rapporteras till din mor!
Då blev Hassan rasande och höjde sin knytnäve för ett ilsket slag på Svante. Men innan han ens hade slagit honom låg Svante på marken och blundade med ögonen. Han hade svimmat. Alla sprang mot Svante och försökte väcka liv i honom! Men det var hopplöst. Svante var död och borta från denna jord.

Nu har det gått 3 år sen händelsen och mamma säger att jag inte får tänka på det för mycket för jag har ADHD och kan bli väldigt arg då, vilket är olämpligt för någon i min ålder.

Så låt oss nu tillbringa en tyst minut för Svante och den heder han lämnade på denna jord, och denna enorma saknad vi känner!
Amen."