1
DEL 3
Postat av LulleN. den 17 September 2008, 00:51
14 kommentarer · 64 träffar
Tjena, nu kommer den efterlängtade DEL 3!
Ni borde läsa DEL 1 och DEL 2 innan ni börjar med denna.
DEL 1: http://www.fragbite.com/?threa dID=594294
DEL 2: http://fragbite.com/?threadID= 594730
____________________________ ______________
DEL 3:
Vad var det där? Vem är det som står går i hallen? Jag skyndar mig in i garderoben, sätter mig längst in med mina vinterkläder över mig så jag inte är synlig. Sitter kvar, hör att mannen går runt i lägenheten, öppnar dörrar och lyfter på saker. Verkar som han letar efter något. Helt plötsligt blir det tyst. Kanske han väntar att jag ska komma hem? Jag sitter kvar, skräckslagen och chockad.
Efter en stund så somnar jag.
Vaknar flera timmar senare, sitter kvar och börjar fundera på om jag ska gå ut eller inte.
Mannen kanske är kvar i lägenheten, så jag sitter kvar en stund till.
Kommer på att jag har min mobil i fickan, tar upp den och ser att batteriet är slut.
Jag förstår att jag inte kan sitta här hur länge som helst, jag måste gå ut.
Reser mig upp, går ut ur garderoben, tar små och tysta steg mot sovrumsdörren, öppnar den sakta, kollar runt och sedan går jag darrandes mot hallen.
Jag ser att ingen är i lägenheten längre, suckar tungt, och går och gör mig en kopp kaffe.
Sätter mig på pallen vid spisen öppnar kökslådan, ser att längst in så ligger ett paket cigaretter.
Har inte rökt på 1 år men känner att jag måste ha en nu.
Tar upp paketet, tar ut en ciggarett men märker att tändaren inte funkar. Kommer på att jag antagligen har tändstickor i kökslådan också, hittar en ask lägger den bredvid cigaretterna och försöker sätta på fläkten som sitter ovanför spisen, men märker att den inte funkar, och ser att gallret sitter löst, bara 2 skruvar sitter i. Lyfter bort gallret och ser att det sitter trä bitar på väggen, med ungefär 20 centimeters mellanrum, ungefär som en stege. Vad är detta? Lägger ner gallret på golvet, och börjar sakta gå in i fläkten. Tar händerna på tredje träbiten och börjar klättra uppåt, ungefär 3 meter upp så ser jag ett litet rum, ungefär 2 meter mellan väggarna, och 1,5 meter till taket. Det är väldigt dammit och luktar unket. Ser en liten madrass, en filt, några äppelskrutt, ett glas med vatten och en liten ficklampa. Jag står på huk i rummet, helt chockad och skräckslagen. Det är alltså här mannen har bott! Men hur är det möjligt?! Hur kan han ha kommit in hit obemärkt?
Jag går ner genom fläkten igen, står i köket och börjar tänka på varför gör mannen allt det här?
Helt plötsligt hör jag en duns ifrån sovrummet, stelnar och kommer på att det antaligen är mannen igen. Springer fort ut på balkongen, kommer inte på nåt annat ställe att gömma mig på.
Sätter mig på balkonggolvet och kollar försiktigt in mot köket.
Där står han, mannen som har bott i min lägenhet utan att jag vetat om det.
Börjar rysa genom att bara tänka på det.
Mannen har en skinjacka, brunt kort hår, svarta smutsiga jeans och svarta kängor.
Han ställer sig vid fläkten, lyfter ner gallret och går upp, när han står i och håller i en av träpinnarna så sträcker han sig ner, tar tag i gallret och lyfter upp det bakom sig.
Efter några minuter så smyger jag in i lägenheten igen, går in i vardagsrummet och sätter mig på knä, lyfter upp telefonen och ringer 112. Jag pratar med larmcentralen och blir kopplad till polisen.
En kvinna svarar och jag berättar vad som händer, och hon säger att hon skickar en bil på en gång.
Jag reser mig upp, känner att någon tittar på mig, jag vänder mig sakta mot köket.
Och där står han, gallret ligger på spisen, och mannen står på golvet med en hammare i handen.
Han kollar på mig, med ett obehagligt leénde.
Jag känner paniken gå genom kroppen, börjar darra och vet inte vad jag ska göra.
Mannen börjar gå mot mig, jag slänger vasen som står på vardagsrumsbordet mot honom, och börjar springa mot hallen, kommer dit och ser att mannen springer efter mig.
Slänger upp dörren och springer ner för trapporna.
Jag hör hans trappsteg bara några meter bakom mig.
Helt plötsligt så hör jag inte trappstegen längre. Har han slutat följa efter?
Väl nere vid porten så möts jag av 3 poliser.
Dom frågar vilken våning och vilken lägenhet det är, jag svarar femte våningen och lägenhet nummer 8.
Dom springer upp och jag går ut på gatan, där möts jag av ytterliggare 2 poliser som säger att jag ska sätta mig i polisbilen och vänta där.
5 minuter senare så kommer dom 3 poliserna ner igen, och säger att mannen inte var kvar i lägenheten.
Jag blir rädd och samtidigt besviken.
Poliserna som var uppe i min lägenhet, går in i deras bil och åker iväg, och dom andra 2 sätter sig i bilen som jag sitter i och säger att jag får följa med till stationen.
Bilen börjar åka iväg, och jag vänder mig om, och kollar ut genom fönstret, då ser jag mannen.
Han klättrar ner för stuprännan, och springer in i en gränd.
Jag säger åt polisen i framsätet vad jag såg, och han springer genast ut och in i gränden där mannen sprang.
Några minuter senare kommer han tillbaka, och säger att han inte hittade honom, och att vi borde åka tillbaka till polisstationen nu.
När vi är där så får jag förklara för en polis, alltid som har hänt den senaste tiden.
Han skriver en rapport och säger åt mig att jag absolut inte borde bo i lägenheten nu, utan att jag borde bo hos nån vän eller släkting.
Jag ringer genast Emelie och berättar allt och hon säger att jag kan bo hos henne.
Polisen skjusar mig till Emelie och när vi är där, så möter Emelie mig i porten och vi går upp till hennes lägenhet.
Vi äter mat, och sätter oss och pratar om allt.
3 dagar senare, ringer polisen och säger att dom har hittat mannen, och att jag måste dit för att identifiera mannen.
När vi är där, så ser jag honom, samma kläder som han hade dagen då jag mötte honom i min lägenhet.
Han vänder sig om, våra blickar möts.
Han ser på mig med sina iskalla ögon, och han ler.
Jag ryser och berättar för polisen att det är han.
Vi åker hem, och jag känner en lättnad, men är fortfarande skakig.
2 veckor senare så döms han till ett års fängelse för olaga hot.
Äntligen, så är mardrömmen över.
Eller.. ?
____________________________ __________________
Xevn ·
Tack för dom positiva kommentarerna.
Och JO jag har skrivit den, om ni inte tror mig så får ni leta upp den "riktiga" historien innan ni påstår att jag inte skrivit den. Jag LOVAR och SVÄR på att jag har skrivit den :)
Ni borde läsa DEL 1 och DEL 2 innan ni börjar med denna.
DEL 1: http://www.fragbite.com/?threa dID=594294
DEL 2: http://fragbite.com/?threadID= 594730
____________________________ ______________
DEL 3:
Vad var det där? Vem är det som står går i hallen? Jag skyndar mig in i garderoben, sätter mig längst in med mina vinterkläder över mig så jag inte är synlig. Sitter kvar, hör att mannen går runt i lägenheten, öppnar dörrar och lyfter på saker. Verkar som han letar efter något. Helt plötsligt blir det tyst. Kanske han väntar att jag ska komma hem? Jag sitter kvar, skräckslagen och chockad.
Efter en stund så somnar jag.
Vaknar flera timmar senare, sitter kvar och börjar fundera på om jag ska gå ut eller inte.
Mannen kanske är kvar i lägenheten, så jag sitter kvar en stund till.
Kommer på att jag har min mobil i fickan, tar upp den och ser att batteriet är slut.
Jag förstår att jag inte kan sitta här hur länge som helst, jag måste gå ut.
Reser mig upp, går ut ur garderoben, tar små och tysta steg mot sovrumsdörren, öppnar den sakta, kollar runt och sedan går jag darrandes mot hallen.
Jag ser att ingen är i lägenheten längre, suckar tungt, och går och gör mig en kopp kaffe.
Sätter mig på pallen vid spisen öppnar kökslådan, ser att längst in så ligger ett paket cigaretter.
Har inte rökt på 1 år men känner att jag måste ha en nu.
Tar upp paketet, tar ut en ciggarett men märker att tändaren inte funkar. Kommer på att jag antagligen har tändstickor i kökslådan också, hittar en ask lägger den bredvid cigaretterna och försöker sätta på fläkten som sitter ovanför spisen, men märker att den inte funkar, och ser att gallret sitter löst, bara 2 skruvar sitter i. Lyfter bort gallret och ser att det sitter trä bitar på väggen, med ungefär 20 centimeters mellanrum, ungefär som en stege. Vad är detta? Lägger ner gallret på golvet, och börjar sakta gå in i fläkten. Tar händerna på tredje träbiten och börjar klättra uppåt, ungefär 3 meter upp så ser jag ett litet rum, ungefär 2 meter mellan väggarna, och 1,5 meter till taket. Det är väldigt dammit och luktar unket. Ser en liten madrass, en filt, några äppelskrutt, ett glas med vatten och en liten ficklampa. Jag står på huk i rummet, helt chockad och skräckslagen. Det är alltså här mannen har bott! Men hur är det möjligt?! Hur kan han ha kommit in hit obemärkt?
Jag går ner genom fläkten igen, står i köket och börjar tänka på varför gör mannen allt det här?
Helt plötsligt hör jag en duns ifrån sovrummet, stelnar och kommer på att det antaligen är mannen igen. Springer fort ut på balkongen, kommer inte på nåt annat ställe att gömma mig på.
Sätter mig på balkonggolvet och kollar försiktigt in mot köket.
Där står han, mannen som har bott i min lägenhet utan att jag vetat om det.
Börjar rysa genom att bara tänka på det.
Mannen har en skinjacka, brunt kort hår, svarta smutsiga jeans och svarta kängor.
Han ställer sig vid fläkten, lyfter ner gallret och går upp, när han står i och håller i en av träpinnarna så sträcker han sig ner, tar tag i gallret och lyfter upp det bakom sig.
Efter några minuter så smyger jag in i lägenheten igen, går in i vardagsrummet och sätter mig på knä, lyfter upp telefonen och ringer 112. Jag pratar med larmcentralen och blir kopplad till polisen.
En kvinna svarar och jag berättar vad som händer, och hon säger att hon skickar en bil på en gång.
Jag reser mig upp, känner att någon tittar på mig, jag vänder mig sakta mot köket.
Och där står han, gallret ligger på spisen, och mannen står på golvet med en hammare i handen.
Han kollar på mig, med ett obehagligt leénde.
Jag känner paniken gå genom kroppen, börjar darra och vet inte vad jag ska göra.
Mannen börjar gå mot mig, jag slänger vasen som står på vardagsrumsbordet mot honom, och börjar springa mot hallen, kommer dit och ser att mannen springer efter mig.
Slänger upp dörren och springer ner för trapporna.
Jag hör hans trappsteg bara några meter bakom mig.
Helt plötsligt så hör jag inte trappstegen längre. Har han slutat följa efter?
Väl nere vid porten så möts jag av 3 poliser.
Dom frågar vilken våning och vilken lägenhet det är, jag svarar femte våningen och lägenhet nummer 8.
Dom springer upp och jag går ut på gatan, där möts jag av ytterliggare 2 poliser som säger att jag ska sätta mig i polisbilen och vänta där.
5 minuter senare så kommer dom 3 poliserna ner igen, och säger att mannen inte var kvar i lägenheten.
Jag blir rädd och samtidigt besviken.
Poliserna som var uppe i min lägenhet, går in i deras bil och åker iväg, och dom andra 2 sätter sig i bilen som jag sitter i och säger att jag får följa med till stationen.
Bilen börjar åka iväg, och jag vänder mig om, och kollar ut genom fönstret, då ser jag mannen.
Han klättrar ner för stuprännan, och springer in i en gränd.
Jag säger åt polisen i framsätet vad jag såg, och han springer genast ut och in i gränden där mannen sprang.
Några minuter senare kommer han tillbaka, och säger att han inte hittade honom, och att vi borde åka tillbaka till polisstationen nu.
När vi är där så får jag förklara för en polis, alltid som har hänt den senaste tiden.
Han skriver en rapport och säger åt mig att jag absolut inte borde bo i lägenheten nu, utan att jag borde bo hos nån vän eller släkting.
Jag ringer genast Emelie och berättar allt och hon säger att jag kan bo hos henne.
Polisen skjusar mig till Emelie och när vi är där, så möter Emelie mig i porten och vi går upp till hennes lägenhet.
Vi äter mat, och sätter oss och pratar om allt.
3 dagar senare, ringer polisen och säger att dom har hittat mannen, och att jag måste dit för att identifiera mannen.
När vi är där, så ser jag honom, samma kläder som han hade dagen då jag mötte honom i min lägenhet.
Han vänder sig om, våra blickar möts.
Han ser på mig med sina iskalla ögon, och han ler.
Jag ryser och berättar för polisen att det är han.
Vi åker hem, och jag känner en lättnad, men är fortfarande skakig.
2 veckor senare så döms han till ett års fängelse för olaga hot.
Äntligen, så är mardrömmen över.
Eller.. ?
____________________________ __________________
Xevn ·
Tack för dom positiva kommentarerna.
Och JO jag har skrivit den, om ni inte tror mig så får ni leta upp den "riktiga" historien innan ni påstår att jag inte skrivit den. Jag LOVAR och SVÄR på att jag har skrivit den :)
Tycker du att det ska komma en DEL 4?
23 personer har röstat
