Ok. Först och främst vill jag bara starta tråden med att ursäkta för eventuella stavfel. Dessa stavfel beror inte på att min svenska är dålig för den är allt annat än dålig, utan det kan ha skett feltryckningar på tangentbordet pga mina skakande händer.


Jag är för tillfället helt skärrad, har kopplat bort omvärlden. Jag stirrar in i datorskärmen samtidigt som min kropp har utvecklat en form att tunnelseende. Jag ser bara skärmen och tangentbordet, men runt omkring är allt svart.


Jag vill även varna för lång text för er som ogillar sådant. Därför delar jag av texten i 3 delar.



DEL 1:



Med det sagt vill jag dela med mig till er kompisar om en dag jag SÄLLAN kommer glömma. Ok, dagen började som vanligt. Jag gick upp tryckte lite på tvn startade laptopen, standardrutinerna med andra ord. Men det är inte väsentligt. Nu jag vill bara skapa en inledning så ni får följa mig ur den urgalna dag. Pappa kommer hem, och roppar genast: "Sätt på kaffe, så spelar vi en backgammon" Han gör alltid så när han klivit in genom dörren. Jag startade espressomaskinen och gjorde iordning två koppar dubbelespresso. Sträckte mig till kylen, då möts jag av en syn jag aldrig mötts av tidigare. Kylen är praktiskt taget tom, de nada, ingen potential, INGENTING!


Vi brukar nämligen alltid ta en dessertbit till kaffet en tårtbit alltså. Det fanns såklart inte, jag vänder mig om, slänger igen kylskåpsdörren lite förbannat och börjar röra mig mot andra sidan köket. Till ett lågt beläget "snurrskåp" jag snurrar och iakttar allt som finns på dess två hyllplan. Inte ens kakor finns att tillgå. Jag blir rasande, jag och pappa fick helt enkelt avnjuta denna underbara maskins espresso utan "kaffedopp." Vi fortsätter vårat backgammonspel. Jag slog för övrigt pappa med 5-4, vi spelar alltid först till 5.


Nåja, nog om dagens första stupraka nedgång. Jag trodde aldrig, aldrig att det skulle kunna bli värre. Jag befann mig ju i denna stund på havets botten. Tiden går. Idag är det min dag att skina som en sol i och med att jag slog honom i backgammon, denna rutinerade man fick stryk av sin lilla son. Jag halvretar honom litegranna, spelar mallig efter dagens otroligt viktiga vinst. Vi småsnackar på övervåningen, kollar lite tennisrepris som Eurosport visar på dagarna. Djokovic mot Roddick som spelade, de hade mötts under natten, serben tog hem matchen mot amerikanen med 3-1 i set. Vi satt ivrigt och väntade på mammas entré genom ytterdörren, vi var ju tvungna att ha mat och annat gott.


BAM! Dörren slängs igen, mamma kommer hem. Vilken lättnad. Vi låter henne få veta om den aktuella statusen i det oförskämt talanglösa köket, innan hon ens hunnit ta av sig skorna. Eftersom det är Fredag så åker vi alltid och handlar jag och mamma. Pappa gör inte sånt, han klarar inte av att gå bland svenska småbarnsfamiljer som storhandlar, det är hans värsta mardröm. Jaja, för att komma till den vidrigaste upplevelsen i mitt liv så spolar vi fram dagen lite.



DEL 2:



I rådande väntan på lågkonjunktur så ser mamma att vi skall tänka lite mer ekonomiskt. (Nej vi har det inte dåligt ställt, snarare tvärtom. Men mamma gillar att ha koll på sina utgifter, men det betyder inte att hon är snål.) Jaja, pappa är ju finsmakare så för hans del finns det ABSOLUT inga kompromisser när det gäller mat. Det ska vara perfekt, färskt och gärna dyrt!

Eftersom jag bor i Stockholm så finns det matbutiker för alla läggningar. Vi handlar oftast på en av Sveriges bästa ICA affärer. Jag vet det eftersom dem senast förra året fick pris för just detta. Saker och ting ligger prismässigt lite i överkant, men det är inget min pappa har emot, han betalar gärna bra när han vet vad han får.


Men idag var ingen vanlig idag. Just denna dag i början av September 2008 kommer jag sent att glömma. Vi åker mot affären men mamma svänger inte av. VA?! Hon fortsätter med en kall blick stirrandes på vägen, säger inte ord. Efter en stund frågar jag vad hon sysslar med. Hon tar mig till matvarukedjan WILLYS, utbrister hon. Nu börjar mitt hjärta slå lite fortare, jag känner att jag börjar kallsvettas lite smått, halsen som annars är så len och våt är torr som sandpapper. Vi anländer till slutdestinationen. Jag säger lite kaxigt: "Med den här bensinkostnaden går vi ändå back" I och med att WILLYS låg en bra bitlängre bort än ICA.


Vi hämtar en kundvagn, och beger oss med tunga steg mot den vidriga entrén till den vidriga matvaruaffär. Väl innanför skjutdörrarna är allt STERILT. Allt är vitt, totalt fantasilöst mina ögon är inte vana vid denna form av mentalsjukhus, steriliserade vita omvaro. Precis innan de där grindarna ni vet. Kan man ta en tidning där dem visar rabbatterade varor. Och tro det eller ej texten under tidningarna står på ARABISKA.

Vad hade vi gett oss in på? Direkt efter grindarna finner vi kolhydrater ni vet ris, potatismos, spaghetti osv. Men allt är ovanligt stort, 10kg makaroner? Vem köper något sådant, det måste ju vara en grossistaffär detta.


Vi spolar fram ytterliggare lite. Vi plockar på oss frukt och grönt och kommer till en märklig hylla, Falafel, Falfel, Falafel är allt jag ser. Jag överdriver inte när jag säger att dem hade större utbud på falafel och dess tillbehör än hela TURKIET. Det här var nog den billigaste utlandsresa jag varit på utbrister jag. Eftersom vi är omringade av nysvenskar så ser jag att mamma inte uppskattar detta högljudda tänkande.



DEL 3:



Jag kan bli rätt tankspridd jag går in i en egen värld och trallar omkring nynnar på någon grym Pink Floyd låt eller dylikt och kopplar då bort min hjärna från övriga världen. Då händer det!

Jag råkar ta tag i fel vagn och börjar skjuta omkring på någon annans vagn. Plötsligt kommer en kort liten POLACK tror jag hon var hon hade på sig 1972 års säsongsmode, med lljusblåa jeans med 70-tals sväng nere vid anklarna på överkoppen bar hon jeansjacka i matchande färger. Hon ryter till ouppfostrat "Den är min!". Jag säger lite tyst förlåt, tittar ner i backen och skäms som en 5 åring tyst säger jag: "Fan jag är helt borta."

Blickar över axeln så ser jag mamma stå och småflina åt mig, händelsen och min tankspriddhet.


Köttdisken kom, fort som tusan drar jag på. Eller nja så fort som man kan gå med en fullproppad kundvagn iaf, där ville jag inte ens stanna. Såg ut som personalen haft personalfest och varit ute och jagat, snittat upp de små stackars djuren, dragit över lite plast sen fryst ner det. Jag upprepade minst 8 gånger för att vara säker att hon förstod. Mamma, härifrån äter jag inte kött. Sa jag. Och som om Willys inte fått nog med att överraska mig kommer vi slutligen mot målet, kassorna alltså. Men först fattades bara mjölken. Inne bland kylvarorna var det som vanligt extremt kallt. Mina nipples styvnade till och stod ut som två dartpilar genom t-shirten. Jag trallar runt nynnades nu på "Shine on you crazy diamond", tittade över högra axeln för att studera varorna. Plötsligt är jag ute från kyldisken, men var låg mjölken!?

Jag blir tvungen att ta ett andra varv, och då har genierna på Willys gått emot Arlamonopolet, så dem står där och säljer någon lättmjölk från märket, Milko. Min ekologiska blåa och ekologiska gröna mjölk fanns det ingen antydan om.


Vi kommer till kassan där står en småsöt tjej med asiatiskt påbrå som kassabiträde. Det var det ENDA positiva med hela min WILLYS upplevelse. Fort som fan betala vi och drog hem.

När jag väl kommit hem och burit upp kassarna till övervåningen där köket är beläget och sedan packat ur dem. Gick jag till duschen. Totalt skärrad som jag var klädde jag av mig naken, satte på duschen - Full värme, och gassade på i säkert 20 min, full av förhoppning att kunna DUSCHA av mig denna traumatiska upplevelse.


Nu sitter jag här och har skrivit detta. Jag är fortfarande inte rehabiliterad till fullo. Och jag undrar om jag någonsin kommer bli den person jag en gång var. Före denna Fredag i Setpember 2008.


Har ni någonsin varit och handlat på Willys,

Vad tycker ni om Willys?

Och framför allt blev ni återställda efter ert besök på Willys?