|fEsT:P| |fEsT:P| |fEsT:P| |fEsT:P| |fEsT:P| |fEsT:P|



Fridsamt träder jag in i grillparkens härliga summa. Klackarna durrmar i taket och händerna apploderar som en jagad tallrik. Runt omkring ser jag människor som har något egendomligt för sig, en man Åke Gabrielsson språkar med Gösta Hansson. Men samtidigt grillas det vid bäckens alla fyrkanter, grillen ångar löv hela tiden. Någon gastar och gormar, men inget vet vad dom andra gör. Den som sköter saltet till grillsåsen heter Ricktur, han stavar sitt namn följande: R.I.C.H,D,E,C,W,U,C,A,,B. vilken sanning!

Grillen tumlar brödet i ripan medans alla gäster går runt i kör och har det så trevligt. En märklig människa syns till i stora kön strax intill. Ingen tycks vilja ha den grillade galmakorven eller den smakfria örtsåsen som serveras i sju veckor framåt i samma salt som man använt till Walter Mand. Kvällen går stillsamt framåt medans alla tycks ha det trevligt, men plötsligt kommer alla på att det är på samma ställe. Hur i all världens väg kom det sig att alla kunde vara det? En man trodde att han skulle meditera med murhallen som var byggd på ett tidigt skede, ingen annan tycktes ha någon förklaring till det hela så att säga. Ett trevligt inslag i grillkvällarnas afton är idag att alla skall komma in i ett fin långt stort led. Det är gemytligt menar man. Annars kan entrén klassas som evran i och under stammen vilken inte gynnar någon som helst i den festliga sammanslutningen.

När kvällen lider mot sin slutande kam så tycks alla ha svårt att förstå, förstå hur man kunde grilla fast ändå inte. Man funderar på hur man kan. Kan man göra så frågar man sig? Frågar sig gör man. Fast hur man frågar sig tyvkd s alla gnistra om. Kören malde järn i hörnet, gallret slet och stänkte i sin vibration i potatisen. Fisken lutade sedan tre grader åt hallden som sedan skulle avlsuta den fibersaliga sällskapsgrillen.




Sitter alla tillknutna? Vart finns Rabultan på sista frejden? alla tvingas till hattens mjölkande redskap.

Ingen tycks undra vart alla fick plats. Himmelen öppnar sin fot. Friden sprider ut sitt bälte i ugnen.

Frosta plast hos Gösta Hansson, var tydligen populärt.




Fast alla fotbadade

Jag visste redan allt. Jag hade kämpat mig upp ur damaskens tidning. Taket ropade, : segla mig till brevlådans sus.

Alla tycktes våga simma i korridorens första sida. Gungan slängde fiskar i sin stillhet. Vart tog alla vägen sedan?

Det visste endast den Lopfarande Hingstmikrofonen


tidig gryning i backens sista vacuum, alla tindrade förundrat över taksåsens sista briljerande sång. TIG TIG skrek dom hela tiden medans dom andra sakta cirkulerade


Flaggorna meckade med de utländska frisyrerna som ofta användes av diverse verktyg som ofta kopplades till el snubbar utan batong, i och med det att kroken på det ena verktyget gned sig hårt med säkerligen mjukt mot nässprayet som skrek när linementet landade på andra sidan då Kortleken spred sina frön vidare och sedan levde lampan lyckligt i alla sina dagar



Vad tycker ni om språket i berättelserna utan sammanhang?


är det galet å skruva till språket och skriva massa skräp utan något särskilt behov i och med det att ingen förstår någonting samtidigt som allt handlar om ingenting fast hon i affären påstod sig vet allt ihop :O