I går kväll när jag hade bestämt att gå hem från en kamrat jag var hos den kvällen, så tänkte jag att jag kunde gå en sväng runt om kvarteret som leder mig hem.

Det tar cirka 10 minuter i vanliga fall att gå längs vägen hem till mig, men jag bestämde mig att en promenad i den milda sommarvärmen bara skulle göra mig gott.


Jag gick längs alla vägar jag kunde tänka mig medan jag lyssnade på musik som fyllde min kropp med med lugn och ro. Det som hände runt om i världen var det minsta jag kunde bry mig om.


Efter att jag har följt alla vägar jag kan tänka, som tog lite mer än 37 minuter så hörde jag folk skrika och dyl. Men det orkade jag inte bry mig om för tillfället med tanke på att musiken rann igenom mig som vatten man dricker.

Jag fortsatte att gå i samma riktning som jag hade gått den senaste halvtimmen, medan skriken blev allt högre och högre.

Jag e inte en sån som bryr sig om tjaffs och sånt. Jag höjde bara volymen på min Ipod touch och gick vidare, samma håll som tidigare.


Skriken överröstade volymen jag så gladligen hade skruvat upp för att slippa männskligheten. När jag väl tog ut hörlurarna ur mina så söta öron, kunde jag inte låta bli att lyssna på vad saken gällde. Tydligen så var det bara 100 meter till de höga rösterna.


Det som jag hörde från min plats en bit därifrån var att det var ett par som bråkade och skrek på varandra. Nyfiken som jag e så gick jag närmre, jag gick så nära att jag bara var ett träd ifrån dem (Ok, det e inte helt sant, men jag stod bakom ett träd 2-3 meter i från dem), medan rösterna blev allt våldsamare och högre (om det ens vore möjligt).


Det jag kunde höra från min plats som jag så försiktigt valde ut var att "mannen", pojken.. eller jag använder nog ordet "killen".

Att killen var otrogen och hans flickvän hade fått höra det av hennes väninna. Båda tjaffsade som om första världskriget hade brutit ut igen.


Från ingenstans blev denne kille så förbannad att han knuffade till denna tjej som så oskyldig ville ha svar om varför han gjorde som han gjorde.

Pulsen blev allt högre och högre, jag stod där förbannad som själva Zeus och bara tänkte vad jag skulle kunna göra.


Återigen knuffade denne pojke henne, denne gång föll hon tyvärr ner på marken och skrapade upp armen.


Och där kom adrenalinet in, jag sprang ut från mitt träd jag som jag tillbringade mina minuter med. Och slog till honom med en gren över ansiktet. Blodet sprutade och denne "man" ramlade till marken. Otur man har så hör man i fjärran hur denne "kille"' har sina polare inte allt för långt ifrån det stället vi tre stod på.


När jag hade lagt benen på ryggen och sprungit som vinden så hör jag i bakgrunden att de vet vem jag e.


Hjälp mig FB. Vad ska jag göra?


Diskussion; Ska jag ta med mina kompisar och möta dem?

Ska jag ignorera alla biffiga killar som hotade mig? Eller ska jag rentav bara anmäla dem?


Diskutera fritt och ge mig gärna råd


Ifall ni FB'are skulle vara så snälla och inte klaga på svenskan.


Snälla hjälp mig, det här e ingen myt.

Jag har fått några kommentarer som kan hjälpa mig på vägen.


#11 Vem e du? Å du känner du Patrik? Snälla, lägg av.. det var inte meningen.