Nu har jag tröttnat på alla dessa emos.

När emos som bor i dagens sverige skär sig har jag jävligt svårt att tro på att de mår dåligt och behöver tex. förflytta smärtan de bär någon annanstans.

Jag menar, bor man i kanske Nigeria och är 8 år, både mamma och pappa dog när man var 4 och varje dag måste man äta sten för att överleva så kanske man skulle vilja skära sig.

Eller så kanske vi bor i sverige, med i-landsproblem som: "Usch mina pengar är skrynkliga" eller, "Nej, jag har bara 2 kompisar".
Är det värt att skära sig för småsaker?

Jag KAN dock förstå att det finns vissa som har det riktigt illa i sverige som kanske blir/blivit våldtagna/misshandlade eller liknande som faktiskt mår dåligt etc.

Men, Visst börjar det väl gå för långt?

Diskutera!