De sköna idealen,

de mjuka hjärnornas idéer:

dessa feta lakejer på flottiga kanapéer

- jag hånar dem öppet och fräckt

klädd i det sönderslitna hjärtats dräkt!


Vänta er inte något farfarsaktigt!

Min själ har inga gråa hår.

Som en mullrande åska vandrar jag

genom världen - en vacker yngling

på tjugotvå år.


Kärlek kan snyftas fram på fiol

och förkunnas med trumslag,

men vem kan vända sig ut och in

och bli enbart läppar

som jag?


Träd ut ur era kattunsklädda gemak

och se efter vad det är som händer,

ni änglaligor och moralbyråkrater

med läppar lika tummade

som de kokboksblad som köksan vänder!



Säg bara till - jag kan

vråla som en tjur

eller skimra som en solnedgång!

Säg bara till - jag kan

uppträda ytterst taktfullt,

ett moln i byxor snarare än en man!

Jag tror inte alls på Nizzas blomstervårar.

Jag sjunger på nytt om kvinnor,

utslitna som gamla ordstäv, och män

nedtyngda som sjukbårar.


Vladimir Majakovskij


http://www.angelfire.com/droid /larslars/vm_ettmolnibyxor.txt


Vackert?