Hejsan, jag tänkte bara berätta för er den sämsta dagen i mitt liv, som var i Fredags.


Fredag morgon började med att jag sovit 4h, vart upp tvingad kl 9 då jag skulle åka iväg och göra teoriprovet för körkortet. Jag åker in och skriver skiten, kuggar med 1p.. Jag kuggade med 1p tre dagar tidigare också så det sved lite extra. Som tröst så skulle jag åka till en flicka jag gillar och umgås med henne hela helgen. Vi har haft det lite struligt då hon fortf hade känslor för sitt ex, så tidigare hade hon sagt att hon inte ville träffa mig förns de känslorna försvunnit, men dagen innan (Torsdags) så ringde hon och ville att jag skulle komma iaf. JIPPE tänker jag, då jag är säker på att hon har kommit över sitt ex äntligen.


Jag åker hem till henne och möter henne vid kl 17.30 ungefär, vi går runt lite i Uppsala och hon köper lite nya kläder. Vi tar och åker hem till henne vid kl 20 ungefär och är hemma hos henne vid kl 21 då vi sätter oss och kollar talang, det är mysigt. Efter ett tag, runt kl 21.30 går vi ner och börjar laga mat, maten är klar kanske kl 22.30. Vi ska äta då hennes syrra lackar och kastar all mat över henne, jag försöker snacka med henne och trösta henne, men hon går iväg och säger att hon vill vara själv. Ajaa, tänker jag och går upp och väntar på hennes rum ett tag.


Efter ett tag kommer hon upp, kl 23.30 kanske, och jag börjar fråga henne om hennes känslor för mig, för i ena sekunden vekar det som hon gillar mig, och i andra så bryr hon sig inte alls. Då säger hon att hon har ju fortf känslor för sitt ex.. "Men du ville ju inte träffa mig förns känslorna försvunnit?" säger jag. Hon säger inget, så jag frågar henne, varför ville du ens träffa mig nu? "För du verkligen ville träffa mig så gärna" säger hon. Jag lackar och säger att hon bara har gätt mig en massa falska förhoppningar och skit, jag blir sur och ska dra där ifrån med ett brustet hjärta.


Jag drar ut då hon kommer efter mig, vi snackar lite och vid kl 00.05 ungefär bestämmer jag mig för att gå de 4-5km in till byn. Jag tycker det blir seg att gå så jag börjar springa in mot byn istället, vilket jävla öde tänker jag. Efter ca 20 min så är jag inne vid början av byn, svänger in på en cykelväg där det finns belysning och börjar gå in mot centrum. När jag gått ca 100m på cykelvägen så svänger jag in så jag går under en storväg, vägen saknar belysning och det är mörkt. Ett turkgäng på 4-6 st kommer fram och frågar efter tändare, jag säger att jag har ingen och jag får en smäll i ansiktet, blodet från näsan börjar forsa, får en till smäll över högra käken, en till under vänsta ögat och faller ihop till marken där jag kryper ihop och skyddar mig med armarna, de sparkar och slår, tills efter ett tag någon stampar mig i huvudet och allt blir svart.


Vaknar upp efter ett tag, söker genom mina fickor efter min telefon och ska försöka ringa efter hjälp, telefonen är borta. Kuk tänker jag, misshandlad och rånad härligt! Jag tar mig vinglandes in till centrum där jag ser två tjejer, jag går fram och ber dem om hjälp, de ringer efter ambulans. Ambulansen kommer efter ett tag och vi åker med blåljus in mot Akademiska Sjukhuset i Uppsala där jag får ligga fram tills Söndag morgon för observation och för ständiga testar.


Nu är jag hemma, mår rätt bra och är glad för att det inte vart värre än vad det blev. Är ömm i ansiktet, konstant huvudverk, ont i mina underarmar och har ont i nacken, inte så farligt med tanke på vad som kunde ha hänt.


Så, detta var den värsta dagen i mitt liv. För att diskutera, har ni vart med om något liknande? Hur ser värsta dagen du vart med om ut?


Tack för ni läste, Mensäg.


EDIT: Skadorna blev tydligen värre än vad jag trodde, du kan läsa mer om det i min senaste tråd, http://www.fragbite.com/?threa dID=577992 .