GJORDE ETT NYTT KONTO FÖR VILL INTE SKRIVA MED MITT ANDRA

Here it goes:

Hela mitt liv har jag vart den lugna killen som har hur långt temparament som helst.

Enda sen barndomen har jag hållt mig undan slagsmål och vart den fega.
Som mindre tog jag emot mycket skit från många ungar i min ålder.
Jag tordes allså inte stå upp för mig själv, jag bara svalde ilskan.

En kille skulle kunde slå mig på käften och jag skulle inte bli arg.

Visst kan jag bli arg, men då blir jag arg mentalt och inte fysiskt.
Folk tror att detta är en gåva att inte kunna bli fysiskt arg.
Men dom tror helt fel.

Även på lite yngre dagar då jag var ute och spela boll kunde det komma kaxiga ungar som var cirka 3 år yngre än mig och börja putta på mig och säga fula saker. Värför dom gjorde det vet jag inte, dom har väl problem antar jag.

När dom stog där och puttade på mig gjorde jag aldrig något, jag bara stog där och fick en känsla av att bli kall inombords.

Sedan dagen efter, då tänker man värför man inte spöa skiten ur ungarna.
Det är just detta minne med ungarna som var elaka mot mig som bara skär i min mage. VÄRFÖR!? värför lät jag dom göra så?

Jag liksom vaknar upp med darriga händer och är väldigt frustrerad.
Mitt under allt detta så händer samma sak gång på gång.
Jag bara svalde allt, och det kändes hemskt.

Man känner att man är en loser helt enkelt, jag känner mig inte trygg utomhus utan mina kompisar.

Jag kan gå på stan och tro att varenda person ska dra vapen mot mig.

Så den här ilskan har allså förvandlat mig till en äcklig ,förpissad feg jävel.

Och även rädslan har förvandlat mig till en sån som gör hela tiden som folk säger, och varje gång någon ber mig om något onödigt som att slänga deras godis skräp i en papperskorg så känner jag detta kalla inombords välla fram.

Men jag sväljer det och säger okej och brukar oftast göra som jag blir tillsagd.

I dagens läge kommer min ilska fram på exakt samma sätt.
Svälja svälja och åter svälja.

Jag känner hur förpestad jag är av detta, genomdrypt av det.
Jag känner hur jag bara vill gå och rent utav slå nån som går och ser allmänt cool ut med sin gangsta keps trots att jag inte ens känner personen. (no offense folk med såna kepsar)

Den personen är kanske världens snällaste, men det skiter väl jag
i.
Jag vill bara se han liggandes på en tröskel.

Och nej, jag har fortfarande inte slagit ner nån i hela mitt liv och tänker inte krydda till min historia med det heller.

Men jag känner att jag borde börja stå upp för mig själv, det är nog kanske dags.

Min mamma sa alltid att man inte ska slåss, och har lytt den ordern för länge.

Ett hett tips är att inte bli en så kallad "sucker" som jag.
Stå upp för dig själv, trots att det är en sak jag aldrig gjort men tänker pröva på.

Livet är väl långt ifrån slut för mig antar jag, så tänker pröva på detta med att stå upp för sig själv.

Känns att jag fått nog, njuter liksom folk av att se en person bli kränkt och slagen av andra?

Samhället är sjukt och kommer alltid vara.

Kommer inte med edit igen då detta "att bli en ny person" är en ganska seg procces.

Vi får se hur det går.

btw, bli för guds skull inte som mig.

Och försöker ni vara en sån som står upp för sig själv så ta det med ansvar.

Slå inte och kränk inte nån som inte behöver det.
För just den personen kan vara som jag och lida av det du sagt eller gjort flera år framåt.