Vill bara skriva av mig.

Fick precis reda på att min kära mormor Karin har lämnat oss.
Hon har haft lungcancer i 12 år. Hon har har fått massa behandlingar för det, eftersom hon inte ville opereras.
Hon blev 70 år.

Min mormor stog mig närms i släkten, hon kunde lyssna på allt jag hade och säga. Om tjejer, skola, familjen, kompisar, ja allt.
Hon gav alltid tröstande svar, och riktigt visade att man var uppskattad. Hon hjälpte mig även med läxor och sånt när jag hade kört fast. Man kan säga att vi var bästa polare. När jag var yngre så sov jag alltid över hos henne och hon lagade dem godaste köttbullarna man kan tänka sig. Men även jag var en bra lyssnare, när morfar gick bort för ca 10 år sedan så förstog jag inte riktigt det, men när man blev äldre så förstog man mer och mer att hon saknade honom väldigt mycket. Och sedan jag insåg att det hade tagit hårt på henne så ställde jag alltid upp. Och änu mer när hon fick cancer.
Hon orkade inte göra mycket när hon fick det, så när jag var och hälsade på så fick jag alltid springa ner och handla det hon ville ha. Ställde upp för henne.

Orkar inte skriva mer, för jag simmar i tårar.
Stavfel bjuder jag på idag.

R.I.P Mormor Karin må du leva i frid. Du kommer alltid vara med oss i våra hjärtan.