Tjänar det egentligen till att skriva ner sina komplexa tankar när ingen lyssnar på dom?
Alla ställer frågor, men ingen stannar för att lyssna på svaren.
Jag är fortfarande inte en av er, jag har aldrig varit och kommer förmodligen aldrig att bli som er heller.
Jag önskar jag kunde leva era ytliga liv utan att se längre än nästippen.
Jag önskar jag kunde leva efter Robert Jones burdette's filosofi: "There are two days in the week about which and upon which I never worry; yesterday and tomorrow."
Men gårdag, nutid, framtid? Kanske var det ett sublimt meddelande i Ted Borgs komplexa sexfantasier? Kanske är tiden en enda stor massa? Ja inte av porr denna gång men av oreda och kaos?
Kanske är chaos-gnosticism mer logiskt än vi någonsin kunnat tro?
Kanske borde L. Ron Hubbard blivit president?

Hur vore det om hela jävla världen kunde vakna up från sitt "place of slumber" och bara inse vad i helvete dom håller på med?
Är det så jävla konstigt att man har destruktiva tankar och helt allvarligt vill döda alla människor på jorden eftersom det vore det bästa?
Och det är bara en tidsfråga innan jag får en ny diagnos som psykiskt sjuk och medicineras bara just för att jag har verklighetsbaserade åsikter.

Jag är inte pessimist, jag är realist.
Vakna upp och inse vad vi lever i.

Är det en tillfällighet att de smartaste människorna på jorden är diagnoserade med någon form av psykisk sjukdom? Jag låter er avgöra.
Varför måste samhället mobba ut sådant som dom inte förstår sig på?
Varför sitter jordens smartaste människor antingen inlåsta eller i ett hörn för sig själv och filosoferar fram hur de kan förändra världen.

Det roliga är att vi kan förändra världen, men ni tröga människor vill inte lyssna. Nikola Tesla kunde klyva jorden redan på tidigt 1900-tal. Men med den kunskapen ute hos normala människor så skulle den användas hur? Just det..

Så även om vi hade kraften att förändra allting till det bättre, så skulle vi använda den makten för att förbättra våran egen situation och skita i alla andra. Därför att människor är maktgalna och egoistiska över lag.
Egoism är inte alltid någonting negativt, men i ytterst många fall.

Och jag vill verkligen göra er illa, jag vill verkligen se er lida. Jag vill verkligen plåga er till döds långsamt för de ni gör och tycker. Jag hatar verkligen er, allihopa.
Ni är alla likadana, kan ni inte ta o ta av er täckmantlarna och börja agera som de personer ni är, inte som de personer er omgivning vill att ni ska vara?
Och egentligen så vill omgivningen inte att ni ska vara så, det är bara ett negativt grupptryck i en enda ond cirkel. Hela människans oskrivna livsfilosofi är en paradox.
Jag är ute ur den, nu är det er tur.

Så, vad är min poäng med allt detta? Finns det en? Eller sitter jag bara och hittar på?
Jag är bara så sjukt trött på alla som ber om min åsikt men sedan inte stannar för att lyssna på den.
Trött på att jag inte kan få vara mig själv utan att bli sedd som psykiskt störd.

Om det är psykiskt störd jag kommer bli kallad för att jag är mig själv, so be it.
Jag är åtminstone lycklig som mig själv.

Hjärnans normala sinnestillstånd är kaos, så det är kanske inte så konstigt att ni inte fattar ett skit av hur jag tänker.

För att klassas som psykiskt störd så måste en norm finnas. Och om det är ni som är normen, så vill jag inte vara annat än störd.


Schizofrena RingeN