Till och börja med så ska ni veta att detta inte är någon myt.

Jag är en kille på 16 år som har spelat fotboll sen jag var 6-7 år.
Jag är väldigt duktig på det, enligt många andra och mig själv.

Men nu har jag hamnat någonstans där jag inte finner något svar. Jag har verkligen tröttnat på fotboll och känner att jag inte orkar mer, men problemet i det hela är familjen som har så stora förhoppningar om mig.

Igår kväll berätta jag hur jag kände och att jag hade missat en hel del träning. Pappa fick verkligen en kick och flippade över helt och hållet. Jag sa åt honom att jag vill göra som jag känner från hjärtat, men han kunde bara inte acceptera det och började gapa och skrika på mig och sa att om jag slutar fotboll så är jag inte han son. Det var verkligen jobbigt hur min egen pappa kunde säga så.

Jag gick därifrån och la mig i min säng, grät mig verkligen till sömn. Jag har aldrig gråtit, oavsett vad men de här var verkligen något som satte sig i hjärtat på mig rejält.

Jag sov till 12-1 och sen har jag varit vaken sen dess. Mår verkligen skit och vet inte va jag ska ta mig till. Jag vill verkligen ha lite tips på vad jag ska göra i de här läget som jag befinner mig på.

Jag kan verkligen inte göra något som jag inte känner för. Jag kan inte slösa 2-3h varje dag på något som jag inte känner för. Fattar inte vad det är som min pappa inte förstår.
Jag kan inte gå på träningar när man går dit och längtar tills man slutar träning.

Nu har jag skrivit av mig lite och det känns lite skönare :/


Vad skulle ni göra i min läge? Hur skulle ni agera. Snälla ge mig några seriösa tips på vad jag ska göra för att få dem att förstå och se mig som den trevliga jag fortfarande.. :/

//Mvh en förvirrad grabb :(