För en stund sedan när ajg satt inne på vent så hörde ajg min kompis säga att han var rädd för att dö (på cs). Då slog det mig att är man rädd för att dö är man rädd för livet själv.


Vad anser ni?


Jag resoner såhär:

Vi föds, det är starten på livet. Vi lever vårt liv. Vi dör. Döden är slutet på livet, alltså tillhör den livet. Ifall man är rädd för att dö är man rädd för en en stor process i livet, alltså är man rädd för livet.


svar till #63

nej du blir inte rädd för ljuset men du är fortfarande rädd för dagen.

dagen består av både ljus och mörker, och om man är rädd för hälften av det så är man ju fortfarande rädd för det.


Tex någon som lider av personlighetsklyvning och om den har en väldigt snäll sida och en väldigt våldsam och aggressiv sida så är du fortfarande rädd för personen.