1
Historia värd att läsa!
Postat av Stoppamobbning den 21 Februari 2008, 23:25
29 kommentarer · 44 träffar
Innan jag börjar, det ser kanske ut som mycket att läsa, men läs det, ni kommer bli riktigt påverkade!
Idag blev jag mycket inspirerad utav en man som heter Marcus, kommer inte ihåg efternamn men i vilket fall så var han en mycket duktig man på att hålla långa tal och han var pastor! Han jobbade på att stoppa mobbning. Jag ska berätta en historia som fortfarande sitter långt in i hjärtat. Historian är sann!, en kille i en klass i Göteborg blir SJUKT mobbad, läs! "OBS!, början är troligtvis hur det gick till innan han blev mobbad, men inget säkerhet, slutet är däremot sant!"
Det var en kille, som precis skulle börja 7an. På de flesta skolor mixas klasserna efter 6an, det gjorde det även i denna. Innan skolan började hade han och hans mamma varit och köpt nya kläder till honom på JC, för han ville passa in och vara en i mängden. Nu var det dags för den första skoldagen. Han försover sig och missar bussen till solan. Då tar han steget och väljer att springa till skolan. Det är cirka 2-3 km och när han är framme är han jättestolt. Han kliver in i sitt nya klassrum på sin nya skola, sätter sig i en bänk. När man sprungit långt och fort, svettas man, det är naturligt. Men det kanske inte är särskilt mysigt att vara svettig i klassrummet. Killen han sitter jämte ser detta och flyttar sig och sin stol en bra bit mot väggen. Han viskar till den som sitter jämte "Åååh, ser du den nya killen? Vilket äckel! Man kan tro att han inte vet vad en dusch är ", detta går snabbt fram genom klassrummet. Men killen vet ju inte om det. Nu börjar det hända saker.
Killarna i klassen går och snackar med 9orna, om att den nya killen i deras klass är ett äckel som svettas. 9orna tänker "Då kan vi ju passa på att vara coola och imponera på alla genom att trakasera killen". Precis som dom tänker gör dom. Det börjar med fälleben i korridoren, elaka ord och blickar. Lappar i hans skåp där det står "Presentkort på DubbelDusch". Det gick till "grovare" saker som att kasta runt hans böcker, riva sönder dem, slag och hot. Tänk er, en sån liten grej gör killens liv till ett rent helvete! Tror ni han mår bra utav det? Varför vågar ingen göra något åt saken!? Det är sjukt... Alla skulle få ångra att mobbarna gjorde detta mot honom, framför allt de själva.
Det var ingen vanlig dag på skolan. Mobbarna satt i matsalen och gjorde elaka kroppstecken och sa dumma saker till killen som satt ensam vid sitt bord, precis som vanligt. Då gjorde killen något ingen tro han ens skulle vara kababel till! Han reser sig upp, ställer sig på sin stol och säger med låg men bestämd röst:
"Hör upp allesammans, ursäkta om jag stör men jag vill bara berätta att om ni inte vill ha med mig att göra, om jag inte betyder något hos er, ska jag inte behöva vara i vägen". Han sätter sig lugnt ner igen. Då tänkte de flesta att han skulle flytta till en annan skola, och mobbarna började säga saker som:
Ska du flytta redan? Har du äntligen förstått hur värdelös du är?Mobbarna börjar skratta och till slut säger grupptrycket ifrån och hela matslen skrattade. Alla pekar och skrattar åt honom. Pojken gör då något ingen ens hade i tanke till att han skulle göra. Han stoppar upp två stycken långa blyertspennor i näsan, sätter sig på knä framför bordet, och dunkar sitt huvud mot bordet. Det blir helt tyst i matsalen. Pennorna hade åkt rakt upp i hjärnan på pojken, de som hade set detta sa efteråt att de fortfarande kunde se en bild efter hur pojken skakade efter smällen, sen livlös ner på golvet omringad av en stor blodpöl. Efter självmordet, drar de flesta en blick till de stora mobbarna, de kollar ner i bordet. Efteren stund tar de på sig hoodluvan och går tyst där ifrån i skam.
Detta är något som de kommer att få leva med i resten av HELA sitt liv, HELA. De som inte gjorde något åt saken, utan bara kollade på, är också delaktiga till detta. Jag menar, på skolan det skedde gick ungefär 500 elever, ingen vågar säga ifrån? Ingen bryr sig om att killen blir nerputtad i taggbuskarna, slagen, kränkt osv. Det är efteråt man tänker att man kunde gjorde något. Man måste tänka tidigt, innan det händer! För när det har hänt, är det försent att påverka det som skett.
Hoppas ni får er en tankeställare!
Idag blev jag mycket inspirerad utav en man som heter Marcus, kommer inte ihåg efternamn men i vilket fall så var han en mycket duktig man på att hålla långa tal och han var pastor! Han jobbade på att stoppa mobbning. Jag ska berätta en historia som fortfarande sitter långt in i hjärtat. Historian är sann!, en kille i en klass i Göteborg blir SJUKT mobbad, läs! "OBS!, början är troligtvis hur det gick till innan han blev mobbad, men inget säkerhet, slutet är däremot sant!"
Det var en kille, som precis skulle börja 7an. På de flesta skolor mixas klasserna efter 6an, det gjorde det även i denna. Innan skolan började hade han och hans mamma varit och köpt nya kläder till honom på JC, för han ville passa in och vara en i mängden. Nu var det dags för den första skoldagen. Han försover sig och missar bussen till solan. Då tar han steget och väljer att springa till skolan. Det är cirka 2-3 km och när han är framme är han jättestolt. Han kliver in i sitt nya klassrum på sin nya skola, sätter sig i en bänk. När man sprungit långt och fort, svettas man, det är naturligt. Men det kanske inte är särskilt mysigt att vara svettig i klassrummet. Killen han sitter jämte ser detta och flyttar sig och sin stol en bra bit mot väggen. Han viskar till den som sitter jämte "Åååh, ser du den nya killen? Vilket äckel! Man kan tro att han inte vet vad en dusch är ", detta går snabbt fram genom klassrummet. Men killen vet ju inte om det. Nu börjar det hända saker.
Killarna i klassen går och snackar med 9orna, om att den nya killen i deras klass är ett äckel som svettas. 9orna tänker "Då kan vi ju passa på att vara coola och imponera på alla genom att trakasera killen". Precis som dom tänker gör dom. Det börjar med fälleben i korridoren, elaka ord och blickar. Lappar i hans skåp där det står "Presentkort på DubbelDusch". Det gick till "grovare" saker som att kasta runt hans böcker, riva sönder dem, slag och hot. Tänk er, en sån liten grej gör killens liv till ett rent helvete! Tror ni han mår bra utav det? Varför vågar ingen göra något åt saken!? Det är sjukt... Alla skulle få ångra att mobbarna gjorde detta mot honom, framför allt de själva.
Det var ingen vanlig dag på skolan. Mobbarna satt i matsalen och gjorde elaka kroppstecken och sa dumma saker till killen som satt ensam vid sitt bord, precis som vanligt. Då gjorde killen något ingen tro han ens skulle vara kababel till! Han reser sig upp, ställer sig på sin stol och säger med låg men bestämd röst:
"Hör upp allesammans, ursäkta om jag stör men jag vill bara berätta att om ni inte vill ha med mig att göra, om jag inte betyder något hos er, ska jag inte behöva vara i vägen". Han sätter sig lugnt ner igen. Då tänkte de flesta att han skulle flytta till en annan skola, och mobbarna började säga saker som:
Ska du flytta redan? Har du äntligen förstått hur värdelös du är?Mobbarna börjar skratta och till slut säger grupptrycket ifrån och hela matslen skrattade. Alla pekar och skrattar åt honom. Pojken gör då något ingen ens hade i tanke till att han skulle göra. Han stoppar upp två stycken långa blyertspennor i näsan, sätter sig på knä framför bordet, och dunkar sitt huvud mot bordet. Det blir helt tyst i matsalen. Pennorna hade åkt rakt upp i hjärnan på pojken, de som hade set detta sa efteråt att de fortfarande kunde se en bild efter hur pojken skakade efter smällen, sen livlös ner på golvet omringad av en stor blodpöl. Efter självmordet, drar de flesta en blick till de stora mobbarna, de kollar ner i bordet. Efteren stund tar de på sig hoodluvan och går tyst där ifrån i skam.
Detta är något som de kommer att få leva med i resten av HELA sitt liv, HELA. De som inte gjorde något åt saken, utan bara kollade på, är också delaktiga till detta. Jag menar, på skolan det skedde gick ungefär 500 elever, ingen vågar säga ifrån? Ingen bryr sig om att killen blir nerputtad i taggbuskarna, slagen, kränkt osv. Det är efteråt man tänker att man kunde gjorde något. Man måste tänka tidigt, innan det händer! För när det har hänt, är det försent att påverka det som skett.
Hoppas ni får er en tankeställare!
