Vet inte hur denna tråd ska tas, antaglingen av dom flesta som onödig, men jag behöver få rensa tankarna lite, och ja, jag har snackat med mina kompiar osv om detta men alltid skönt att skriva av sig.

Det är nu så att jag och min föredetta gjorde slut för ca 1\5 månad sen, jag har fortfarande lite känslor för henne, hon gjorde slut ska tilläggas, det var tredje gången hon gjorde slut med mig, och denna gjorde ondast, Kan börja med att berätta att vi var på en fest på en ö med nogra polare till mig, och vi hade det jättemysigt, verkligen, enda som var 'flaskhalsen' med den kvällen var att vi hade disskuterat lite om att hon skulle träffa några killar nästa dag som hon hade sovit med natten före, hon hade känt dom där killarna i en dag och hon hade sovit över hon dom, sen ville hon vara med dom nästa dag istället för att som hon lovar vara med mig, jag skulle resa bort och ville träffa hon innan jag for en gång till.

Iallafall, vi disskuterade lite om det hea men ingenting speciellt hände. Vi hade det jättemysigt den kvällen, vi låg och kramades, gjorde allt som vanligt nästa dag när vi skulle fara hem frågade jag henne om hon verkligen älskade mig och hon gav mig en puss och sa "självklart". En sak var att hon inte kunde vara med mig så mkt medans vi var tillsammans eftersom hon var en sån person som behöver tid för sig själv och för kompisar sin familj osv.. jag tränar 3 ggr i veckan och hon 2 ggr så vi hann ändå inte så mkt med varann under vintern.
Iallafall, jag hade inte sovit nåt den natten och jag for hem och sov, vaknade runt 13.00, käkade lite frukost och fortsatte dagen som vanligt, sen ringde hon, och bara lixom sa : "hur vill du ha det? vill du vara ihop med mig?" jag bara "va?", vi pratade en stund sen sa hon "Det är slut, jag är inte kär i dig längre," tilläggas ska att hon sa att hon älskade mig ca 3 timmar före hon gjorde slut, och jag var så chockad så jag kunde bokstavligen inte svara..sen sa hon att hon aldrig mer vill prata med mig, att vi borde bryta kontakten, jag är fortfarande oförstående om vad som hände, sen la jag på.

Jag var med en några kompisar till både henne och mig, några ut hennes tjejgäng och en av respektive kille, på Gyllene Tider för ett tag sedan, och där så hade jag riktigt trevligt, dagen efter skulle hon som vanligt skryta om hur mkt hon har strulat med killar efter mig, men egentligen har hon inte det berättar senare. Iallafall så började hon smått med att hon träffat en kille där som hon gillade, jag sa inte så mkt och sa att jag inte bryddde mig och vi började tjaffsa, blev less och sa snälla orkar inte prata med dig längre till hon, då sa hon "haha! bara för att jag fick hångla igår!" då bad jag henne dra åt helvete, kändes helt rätt.

Hon messade mig samma kväll och frågade om jag fortfarande var sur, jag sa klart jag är men att jag inte bryr mig så hårt om det hela.
Hon verkar lixom så velig att hon itne vet vad hon vill...
Förra söndagen hade vi ett rätt så stor disskusion över msn, jag sa att hon har gjort mig jävligt besviken för sista gången och att jag förmodligen inte vill ha någon kontakt med henne något mer, och att hon lekt med mig och att det ska inte upprepas, jag sa att det är bästa är att vi inte pratar mer. Då började hon säga allt möjligt dumt som jag inte försökte ta mig åt, men en sak gjorde ont, och det var att hon sa att hon ångrat att hon någonsing vart tillsammans med mig, vi var tillsammans ca 1år, så jag är fortfarande lite ledsen över det där, jag försöker verkligen förtränga henne, hon är inte värd mig eller mina ord till henne imo.
Vi hade det underbart tillsammans medans vi var tillsammans. Jag saknar henne ibland, och det kan sluta med att jag får ett utbrott och slår sönder något eller helt enkelt börjar gråta, vi hade en artist tillsammans som vi lyssnade på hur mkt som helst, varje gång jag lyssnar på dom börjar jag storgråta och jag är ingen som gråter ofta, men just när det gäller detta..suck.

Jag vet att jag är relativt ung, jag är 17 år och jag har redan kärleksproblem, det är inte så positivt.
En annan sak som tar mig illa vid är att jag tappat kontakten med hennes kompisar och alla respektive killar, alla hennes tjejkompisar och jag har gått i samma klass i 4 år, jag och hon gick oxå i samma klass i 4 år, så jag är verkligen bra kompisar med dom men nu är jag rädd att jag är illa omtyckt bland dom, och jag kan inte vara med dom längre eftersom Hon är med för det mesta.
Just nu mår jag inte så bra, varken psykist eller på något annat vis, när jag var yngre var jag mobbad brutalt i 6 år, både väldigt fysiskt och psykiskt, blev ofta slagen och utnyttjad, jag har bytt stad och skola x antal gånger nu, mellan Sthlm och Norrland, så det är stor skillnad nu bor jag i Norrland, och försöker vara lycklig och inte låta en tjej bryta ner mig, men allt bara kommer så fort, det är bra att jag får stöd av mina polare, dom betyder väldigt mycket, så till alla , håll verkligen hårt tag om era kompisar och flickvänner, jag var utan sånt i 6år, det är jag skärrad för livet av, bli slagen varje dag är inte skojj, jag har skrivit självmordsbre, försökt flera gånge ta livet av mig. Så ett tips från mig till er är att behandla alla med respekt, mobbning är det värsta som finns, jag har ärr för livet.

Tack.