Vad tycker ni är meningen med livet, kära frägbajtare?

Tänker ni ens på om det finns en mening med att vi lever?

Ska man orka bry sig?

Debattera fritt!

P.S

Här är mina fria ord:

alltså..det riktiga livet börjar ju ungefär vid 7, när man utvecklats så pass att man ska börja gå på rutiner, skola osv..
när man fyller 19 år är man inne på, eller har avslutat sitt tredje år på gymnasiet.
då slutar helt plötsligt det man varit van med i 12 år på...ja, 20 minuter. man blir uppropad som student och..skolan stänger sina portar. vad ska man göra? Man känner sig inte äldre, men helt plötsligt är man vuxen och ska börja fundera på arbete, eget ansvar, familj och barn kanske? när ska man hinna resa utomlands, vara med kompisar och ha kul då?

Jag tror att för att man ska kunna njuta av sina år man lever, så måste man ha sin egna röda tråd. Man kan inte säga åt andra hur de ska leva sina liv, man måste fokusera på sitt eget i första hand. Man kan såklart ge varandra råd och tips, vad skulle man annars ha vänner och föräldrar och syskon till? Min röda tråd har jag inte riktigt hittat än, i så fall skulel jag nog inte valt att prata om detta på den här uppgiften, då hade jag nog valt något enkelt, fotboll eller nåt. Men för att hitta sin röda tråd, eller blåa, vad vet jag.. Så måste man nog vilja det. går man och inte vill bli äldre, då grunnar man på det... går man och inte vill bli tjockare, då grunnar man på det. för att enklast gå vidare och utveckla sig själv måste man klara av att inte hänga upp sig på olika saker, man måste våga och inte tänka efter för mycket. Vågar man inte prova, så vet man inte hur nånting alls här i livet är. Jag tycker tillexempel om Pölsa, till eran förvåning kanske. jag hata pölsa när vi hade det till lunch på skolan.. Men...min lärare nästan tvingade mig att testa och jag insåg att...det här går ju att äta...Men det såg ju ut som bajs! Man märker ofta hur lätt ens liv kan ta en tvär sväng. till det bättre hållet, eller sämre.. Men man vet ju inte förrän man testat. Många saker behöver man inte testa, de har man i bakskallen att: det där ska jag inte testa. Knark, det tänker jag inte testa. Jag vet hur farligt det är, och att mitt liv på de där 30 sekundrarna då en nål sticks in i mitt skinn, kan förvandlas otroligt mycket och bryta ned min egna röda tråd och framförallt min kropp!


Det är jättelätt för mig att verka så perfekt, veta exakt hur man uppför sig, hur man ska leva sitt liv, vad man ska hålla koll på osv. Men tänk så tråkigt livet hade varit om man kunnat allt, om man visste allt. Jag tycker ibland jag vet för lite och kan för lite. Då brukar jag tänka såhär: om jag vetat allt, kunnat allt.. vad skulle jag då lära mig och skulle jag då nånsin kunna känna känslan..."Yes, jag fattar, jag har lärt mig!...igen ? Att vara ofullständig är mänskligt och bra för oss. Att hela tiden kunna utveckla oss som människor och sig själv som människa och person. När man inser dessa saker och tar lugnt på livet och inte funderar allt för mycket...Då tror iallafall jag, att man får frid inombords och får lättare att prestera de saker man vill.

/J

D.S