Förbjuden kärlek.


Tänkte dela med mig av en liten kärleks historia till er som är intresserade här på fragbite =)


En sann kärlekshistoria som utspelade/utspelar sig någonstans i Rosengård, malmö.

Namnen finns ej med för våran säkerhet.


Datum: 08/24-03

Efter ett skönt sommarlov började skolan och jag såg fram emot det, eftersom det är mycket folk man ej

träffar utanför skolan som är helt underbart schyssta. Efter ett par dagars plugg så fick jag syn på den finaste

tjejen jag någonsin har sett i hela mitt liv. Efter några dagars spanande i cafét och matsalen så kallade hon på mig

när vi satt ensamma i cafét eftersom båda hade kommit försent till lektionen och inte fick komma in.

Vi pratade och skratta lite och hade allmänt trevligt för att ha fått ännu en anmärkning i bladet som senare under terminen

skulle visas till föräldrarna på utvecklingssamtalet.

Det fortsatte att vi gick en promenad näst intill varje dag utanför skolgården när vi båda hade rast samtidigt.


I sängen på kvällarna och nätterna låg jag och tänkte på denna underbara tjej konstant!

Jag längtade till skolan mer än något annat nu.


några skoldagar senare bytte vi nummer, men jag hörde inte av mig pga att jag var rädd att jag skulle förstöra allt

med någon dum fråga som ibland kan slinka ur mig, t.ex "om du hade varit tvungen att välja, vad skulle du helst varit?

en vattenballong fylld med dålig munlukt eller en tysk snigel med rullator?"


men lördag eftermiddag så ringde telefonen och det var inte vem som helst, det var velora!

skakandes av nervositet svarade jag "sho, nämen titta vem som ringer!"

hon fnissa till och frågade om jag ville ses. självklart ville jag det och drog in i duschen snabbt som bara den,

bytte kläder, fixa håret, och drog på mig en liten dos av min alldeles egna pimp parfym.


när jag skulle dra mig utåt så stoppade min pappa mig och frågade vart jag skulle någonstanns, om jag har mobilen med mig osv.

och det hade jag, nu skulle jag försöka dra mig utåt ännu en gång men stoppades igen med frågan vem ska du träffa?

då svarade jag tveksamt, "ska träffa Burim.." men kom på direkt efter att han hade åkt till kosova.

Min pappa sa det direkt, han är i kosova, ljuger du för mig, och tog emot några lavetter innan han sa "gå, när ja ringer

dig ska du vara hemma inom 10 minuter."


självklart blev jag lite försenad och när jag väl kom till parken så såg jag henne, min ögonsten..

jag gick mot henne med nervosite att våra föräldrar skulle få reda på att vi träffar varandra.

vi kramades och sa hej med glada röster och satt oss på en bänk i parken och pratade om lite allt möjligt.

Vi båda hade en svag punkt för kycklingkebab med mildsås i baguette, det är himelskt (testa).


månaderna och åren blåste förbi som en skön förälskelse.


det är nu någon gång under vintern år 2003.


vi träffades som vanligt i parken och jag hade förberett än stor snöboll som efter ett tag vi döpt till "Loveball".

anledningen till att den fick namnet Loveball är att jag skulle kasta en oskyldig snöboll på henne, men träffade

henne rätt i huvet och hon åkte ner som en kägla på bowlinganan. jag skyndade mig dit för att be om ursäkt, men nej

det blev ingen ursäkt. vi log och såg varandra i ögonen och jag la mig bredvid henne på sidan i den snötäckta marken,

och gav henne den mysigaste kyss jag varit med om.

min pappa ringde och jag fick gå hem, men behövde inte skynda mig eftersom det låg 50 meter ifrån mitt hus och hennes.

vi sa hej då och log mot varandra och det blev en kyss till i vinterkylan.


några dagar senare undrade hon hur vi skulle göra, ska vi bli tillsammans eller ska vi ta det som ett mysigt tillfälle?

vi fick tänka på riskerna om detta skulle komma ut till kompisar som kunde tjalla till föräldrarna. för man vet faktiskt

aldrig till 100% vem man har till kompis.


vi bestämde oss för att göra ett försök och det blev ett lyckat försök.


några år senare, ungefär vintertid år 2005 pratade vi på natten som vi brukar göra varje natt utan undantag.

hon frågade mig om jag ville komma hem till henne när hennes föräldrar sover.

och det ville jag tveksamt.

men kl 1 på natten bestämde jag mig för att gå över till hennes gård o smita in genom fönstret, vilket

inte var svårt eftersom hon bor på första våningen. men det fanns några hinder, t.ex hennes föräldrar hade fönstret

bredvid och där fanns andra som kunde tjalla som bode över och bredvid henne.


jag klättra in efter en stunds spaning och det gick bra förutom att jag fastna me byxorna i en vass sak och fick sitta på

fönsterkarmen och förgäves försöka ta mig loss. det gick och vi hade en underbar natt tillsammans, gick hem vid sådär 6 tiden

när det skulle börja bli ljust om ett tag.


det fortsatte ett flertal gånger, säkert 100 gånger att jag smet in, utan att någon märkte det.

men då kom dagen då jag trode jag skulle skita på mig för första gången på väldigt länge.

jag hade klättrat in och vi låg o myste i sängen, vi fick av oss det mesta

och jag låg i boxershorts. det börja banka på hennes dörr och en arg röst sa "hajde hape derën!" (öka~, öppna dörren!)

jag fick panik och funderade starkt på om jag skulle ta mitt liv innan allt skulle rasa samman.

min flickvän och jag låg o viska på svenska, "va ska vi gööra?!", vi visste inte..

vi hade 3 val;


1. jag fick hoppa ut ensam i boxershorts o gömma mig i den förstörda lekplatsen på hården, och min tjej fick låtsas som

inget och öppna dörren så fort som möjligt.


2. vi fick rymma tillsammans, annars skulle något katastrofalt hända oss båda om dom fick reda på det.


3. jag får gömma mig bakom gardroben som är precis bredvid dörren till rummet, och därefter bege mig till närmaste toalett.


vi valde 1.

jag tog mina kläder, hoppade ut som en antilop och snubbla till, då hade jag mina rosa pantern boxershorts på mig

och mina blåa skor, dumt som det såg ut sprang jag till lekplatsen som låg 5 meter bort bakom några buskar och tog på mig

kläderna. jag stanna kvar i ca 15 minuter för att vänta på att kunna ringa henne o fråga om allt är okej.


och det var det, mitt hjärta blev lyckligt igen och jag sa "të dua zemër, hajde" (jag älskar dig hjärtat)

klicka henne och gick hem snabbt som fabian och försökte smyga in i lägenheten igen som är ett XX antal våningar upp.

allt gick bra pga att min pappa snarkar så mkt att han skulle kunna överrösta krigslarmet som testas var 3:e månad eller så.


det gick några år och det var nu år 2007 i januari ungefär.


vi pratade om att förlova oss och fly ifrån detta fängslande livet hos föräldrar som så gott som säljer sina barn som

varor för att behålla sin "stolthet". jag ser verkligen inte stoltheten i det hela..


vi bestämde oss för att göra det, och vips vi var förlovade i hemlighet.

några veckor efter hände det något katastrofalt för mitt psyke.


jag hörde inte av henne på flera månader och hennes mobil var avstängd, och jag frågade en tjej kompis till henne på skolan,

vart hon har tagit vägen. hon visste inte sa hon..

mitt psyke dog mer och mer för varje minut, timme, dag, vecka, månad.

jag fick verkligen inte tag på henne, efter ett tag så fick jag reda på att hon har åkt till kosova och hennes pappa

inte lät henne ta med telefonen.


jag fick panik eftersom jag vet att hon är i åldern då hon kommer att giftas bort till någon äcklig idiot, bara för att

släkten ska bevara deras så kallad "stolthet".. svinit är d!!!!!!!!!


nu kom den dagen då jag tänkte åka till kosova för att hämta henne, utan att säga till mina föräldrar förstås..

jag hade tatt pengar från min pappas ställe där han lägger pengar som han sparar, tog allt och tog en väska och fyllde

den med så mkt kläder jag kunde.

dagen efter skulle jag åka, men då hände det.. från ingenstans fick jag ett sms på min mobil "ses i parken, 10 min?"

jag svarade "Ok".


jag sprang dit och såg henne komma gående mot mig med tårar rinnande från sina kinder och hon krama mig och höll om mig

jätte länge..


jag frågade, vad har hänt, du bara försvann!?

hon svara, vi åkte till kosova dom vill gifta bort mig.


jag blev helt stum och visste inte vad jag skulle säga..


jag fick fram ett gråtfullt "të dua zemër hajde vi lever livet tillsammans!!"


hon svarade på svenska "jag älskar dig, men hur ska vi kunna det?"


vi höll om varandra och tårarna rann sakta från kinderna..


"vi lämnar dom" sa jag..


vi kom överens om att vi skulle prata om det under natten och det gjorde vi..

jag förklara för henne att jag älskar dig verkligen mer än någon och något annat i världen, vi har det så bra tillsammans

o vf ska vi låta dom förstöra det!?


hennes röst tystnades ännu mer än vänligt pga viskandet.. hennes pappa kom in o börja skälla på henne.


efter 5 minuter viska hon mitt namn och sa att hon va tvungen att lägga på, att hon ringer mig senare.

det gjorde hon också.. 2 timmar senare av hjärtinfarkter och nervositet om vad som hänt.


och nu fortsatte vi prata och berätta gamla minnen som vi hade varit igenom, t.ex minnen som skrämde livet ur en men nu

man ler mot det.


hela natten prata vi, och hon berätta sen att hennes mamma hade sagt att hon först skulle gå ut skolan och jobba lite innan

hon skulle gifta sig.


det blev en stor lättnad för oss för då har vi mer tid att fundera på hur vi ska göra.


och här är vi idag.



hoppas det nt blev för mkt data för forumet =)


finns många minnen som är roliga, skrämmande som jag skulle kunna berätta. men har skrivit så mycket nu, vill inte förpesta er

för mycket. vet att det finns många som tycker om sånna här trådar så för er här får ni en sann.




jag älskar henne och hon älskar mig.


kärlek övervinner allt.


// shqiptare brë


EDIT: Skriv gärna om era erfarenheter, kvittar om ni e svenskar, t.ex era föräldrar gillar nt henne, eller tvärt om, kul och läsa!