Tja fragbite.

Har det lite jobbigt nu efterssom min morsa vill flytta ut till landet. Bor iåförsig på landet redan , men mer ut på landet. Jag vill inte flytta, har redan protesterat mot min mammas vilja men hon verkar inte fatta. Hon säger "Jag har alltid viljat bo på landet och detta är nu min dröm" "Jag vill ta chansen" . Är väldigt besviken på henne.


Jag har möjligheten att flytta till min pappa som jag bor på halvtid hos. Men jag vill sammtidigt inte att mamma ska bli ledsen heller.. Kan vara lite svårt att förstå kanske. Men jag vill itne flytta :/ .


Hoppas ni har förståelse för mig. Och vad hade ni gjort?

Och har ni blivit behandlade såhär av era föräldrar /mamma eller pappa.


[Edit]

Ska förklara hur det ligger till Atm.


Jag morsan, min syrra, min "plastpappa", och min morfar har varit och kollat på huset. Jag själv tycker inte om huset. Dels för att förhållenderna är kassa och att jag helt enkelt inte trivs på "landet". Eller jag trivs på landet, men det känns så bortkopplat på ngt sätt.


Iallafall, min mamma tror jag har bestämmt mig för att köpa huset. Jag sa då med gråten i halsen och några tårar i ögonen och sa att jag inte ville bo kvar. (Bara varannan helg eller ngt)


Jag ser detta som en bra lösning efterssom jag förstår att detta var hennes chans att flytta ut till landet.


Men efterssom att jag kan köra moppe ut till vårat nya boende så ser jag detta som en bra lösning somsagt. Men nu är det som det är. Bara att acceptera =).


Tack fragbite. Ni har hjälpt mig. (Igen) :)


Orkar inte läsa igenom vad jag har skrivit, så klaga inte tack.