1
Vänstern och klass, förlegat!
Postat av Frihet! den 23 Februari 2007, 18:40
113 kommentarer · 165 träffar
Jag har börjat läsa i Reinfeldts bok "Det sovande folket" som han skrev 1993 när han var moderat riksdagsledamot. Boken innehåller mycket man kan diskutera, men det jag fäste mig mest vid var Reinfeldts resonemang om att klassbegreppet idag är irrelevant, att ekonomin inte har så stor betydelse i dagens informationssamhälle utan att det viktigaste är just hur pass väl man kan ta till sig och förstå information, eller lite förenklat, hur bra man presterar i skolvärlden. Reinfeldt skriver så här;
"Klassbegreppet är hopplöst förlegat, men används ofta i den offentliga debatten. Det är därför viktigt att betona att den gamla beskrivningen av klasskillnader inte stämmer. Finns det någon uppdelning som är relevant för hur framtiden kommer att gestalta sig så är det att tala om de som kan tillgodogöra sig information och utnyttja den på rätt sätt i kunskapssamhället och de som å andra står mer eller mindre utanför. De som förstår att tillgodogöra sig blir de som kommer att klara sig bäst. Det har ingenting med pengar att göra, inte med titlar eller med kön. Det handlar om att begåvas med föräldrar som förstår att fostra en självständig individ och som förstår att uppmuntra till självstudier. Det handlar om att växa upp i ett hem som ger utrymme för studiemotivation."
Detta håller jag med om. Vänstern idag pratar på om klasser och ensamstående mammor, och så vidare. Men varför är ekonomin så viktig? Min mamma deltidsarbetar som undersköterska, och min pappa är budförare. Två slitsamma, dåligt betalda arbeten. Enligt den socialistiska retoriken är jag ett arbetarbarn. Ändå är jag väldigt nöjd med mitt liv. Jag studerar till gymnasielärare, ett arbete som är relativt fritt och självständigt och som ger en bra lön. Mina föräldrar har alltid satt sina barns skolgång i första rummet. De vill att jag ska få det bättre än dem, "gör inte som oss, studera och få ett jobb du vill ha". Men många arbetarklassföräldrar resonerar inte så. Skulle deras barn börja få bra betyg eller prata om universitet skulle de säga någonting i stil med
"vafan snackar du om för nån utbilding, är du nån jävla plugghäst nu eller? Man blir bara dum av att plugga, vi hade en såndär ingenjör på jobbet och han fatta inte något."
Vilket är synd, då utbildning och kunskap är den enda hållbara vägen ut från fattigdom, speciellt i dagens samhälle. I Sverige har vi ju också turen att ha skattefinansierad utbildning och statliga lån och bidrag för studenter. I teorin skulle alltså ett barn till en arbetslös fyrabarnsmamma kunna studera till jurist, läkare, psykolog, journalist, webdesigner, etc. Detta händer i väldigt liten utsträckning, och ansvaret för detta ligger hos de som har uppfostrat den nuvarande unga generationen.
"Klassbegreppet är hopplöst förlegat, men används ofta i den offentliga debatten. Det är därför viktigt att betona att den gamla beskrivningen av klasskillnader inte stämmer. Finns det någon uppdelning som är relevant för hur framtiden kommer att gestalta sig så är det att tala om de som kan tillgodogöra sig information och utnyttja den på rätt sätt i kunskapssamhället och de som å andra står mer eller mindre utanför. De som förstår att tillgodogöra sig blir de som kommer att klara sig bäst. Det har ingenting med pengar att göra, inte med titlar eller med kön. Det handlar om att begåvas med föräldrar som förstår att fostra en självständig individ och som förstår att uppmuntra till självstudier. Det handlar om att växa upp i ett hem som ger utrymme för studiemotivation."
Detta håller jag med om. Vänstern idag pratar på om klasser och ensamstående mammor, och så vidare. Men varför är ekonomin så viktig? Min mamma deltidsarbetar som undersköterska, och min pappa är budförare. Två slitsamma, dåligt betalda arbeten. Enligt den socialistiska retoriken är jag ett arbetarbarn. Ändå är jag väldigt nöjd med mitt liv. Jag studerar till gymnasielärare, ett arbete som är relativt fritt och självständigt och som ger en bra lön. Mina föräldrar har alltid satt sina barns skolgång i första rummet. De vill att jag ska få det bättre än dem, "gör inte som oss, studera och få ett jobb du vill ha". Men många arbetarklassföräldrar resonerar inte så. Skulle deras barn börja få bra betyg eller prata om universitet skulle de säga någonting i stil med
"vafan snackar du om för nån utbilding, är du nån jävla plugghäst nu eller? Man blir bara dum av att plugga, vi hade en såndär ingenjör på jobbet och han fatta inte något."
Vilket är synd, då utbildning och kunskap är den enda hållbara vägen ut från fattigdom, speciellt i dagens samhälle. I Sverige har vi ju också turen att ha skattefinansierad utbildning och statliga lån och bidrag för studenter. I teorin skulle alltså ett barn till en arbetslös fyrabarnsmamma kunna studera till jurist, läkare, psykolog, journalist, webdesigner, etc. Detta händer i väldigt liten utsträckning, och ansvaret för detta ligger hos de som har uppfostrat den nuvarande unga generationen.
