Skulle ett filmmonster som Godzilla kunna existera i verkligheten? Eller King Kong?
Den här frågan har jag tänkt på under en längre tidsperiod. Med hjälp av internet och en hel del böcker har jag nu fått min egna åsikt om det hela. Motargumentera gärna min åsikter, då dom inte behöver vara dem rätta. Detta är bara min syn på det hela.

*OBS* Texten är väldigt lång! *OBS*

Redan i science fiction- och skräckfilmernas barndom (för att inte tala om i motsvarande litteratur och serietidningar) förekom jätteinsekter och andra förvuxna djur som terroriserade mänskligheten, företrädesvis i New York.
Jätteapan King Kong som klättrar på Empire State Building är inte bara en klassiker utan numera närmast en ikon, och i storfilmen från 1998 fick man se den readioaktiva jätteödlan Godzilla gå bärsärkagång längs Femte avenyn.
Ju större monster, ju större intäkter; sådan är i alla fall inställningen i Hollywood. "Storleken HAR betydelse", stod det på affischerna för Godzillafilmen.
Men låt oss se realistiskt på biofysiologin: är det över huvud taget möjligt att skapa en jättegorilla med hjälp av modern genmanipulation? Riskerar vi genom alla kärnvapenprov att förr eller senare stå inför ett muterat jättemonster som Godzilla?

Svaret är att vi kan sova lugnt om nätterna, åtminstone när det gäller det här ämnet. Så stora monster är inte fysiologiskt möjliga. Skälet till detta ligger i den så kallade kvadrat/kub-lagen, ett matematiskt sammanhang som påvisades redan av Galileo för fyra århundraden sedan.
Om man genom något slags tekniskt mirakel kunde framkalla en Godzilla - som är många gånger större än de största dinosaurior som funnits på denna jord - skulle det monstret inte ens klara av att stå upprätt; istället skulle det ögonblickligen kollapsa och strax därefter kvävas till döds.

För att inse att storleken har betydelse, men inte som man tror i Hollywood, kan du föreställa dig en vanlig tärning med 1 centimeter i sida. Den tärningen har en volym av 1 kubikcentimeter, och en total yta av 6 kvadratcentimeter (sex sidor med vardera 1 kvadratcentimeter).
Vad händer nu om man gör tärningen dubbelt så stor i längsled, det vill säga istället ger den sidan 2 centimeter?
Det är nu som kvadrat/kub-lagen träder i kraft. En fördubbling i längsled leder till en fyrdubbling av ytan (tärningen har fortfarande sex sidor, men vardera sidan är nu 2x2=4 kvadratcentimeter vilket ger en total yta av 24 kvadratcentimeter). Men, volymen blir nu åttadubblad, till 2x2x2=8 kubikcentimeter!

På motsvarande sätt leder en femdubbling av tärningen i längsled (till 5 centimeter i sida) till en 25-dubbling av ytan, men en 125-dubbling av volymen!
Ytan ökar alltså med kvadraten på längdökningen, och volymen med kuben på den: därav namnet kvadrat/kub-lagen. Denna lag gäller förstås inte bara tärningar, utan alla tredimensionella föremål - alltså även gorillor och skräcködlor - som förstoras med bibehållande av proportionnerna.

Naturligtvis gäller lagen även åt andra hållet, dvs. när vi förminskar något. Om vi skulle göra en exakt modell i skala 1/1000 av Eifelltornet i Paris, som i orginal är cirka 300 meter högt och väger omkring 7000 ton, skulle modellen blir 300/1000=30 centimeter hög, medan vikten skulle bli 7000/(1000x1000x1000)=7 gram.
Hur påverkas då våra filmmonster King Kong och Godzilla av kvadrat/kub-lagen?
"Designen" på alla djur (och förstås växter med) står under inverkan av fysikens obönhörliga lagar. Ritar man en elefant och en näbbmus bredvid varandra så att det blir lika höga, ser man hur otroligt klumpiga ben och oformlig kroppsbyggnad elefanten har i jämförelse. Den är helt enkelt tvungen att vara "designad" så för att kunna existera och förflytta sig.

Låt oss som räkneexempel anta att elefanten är 100 gånger så hög som näbbmusen (3 meter mot 3 centimeter). Det innebär att om man förstorade upp en näbbmus till elefanthöjd, skulle musens volym - och därmed även dess vikt - enligt kvadrat/kub-lagen bli 100x100x100=1 miljon gånger större.
Men medan vi håller på att förstöra vår näbbmus inträffar samtidigt en annan sak: den sammanlagda ytan på musens "fotsulor" ökar bara med 100x100=10 000 gånger, att jämföra med vikten som ökar med 1 miljon gånger. Det innebär att varje tass nu måste bära 100 gånger så stor vikt per kvadratcentimeter som innan!
Samma faktor gäller förstås varje tvärsnitt av musens ben (benstomme och muskler), som nu också måste bära upp en 100 gånger större vikt per kvadratcentimeter, de benen skulle på vår stackars monstermus knäckas som tändstickor. Nu inser vi alltså varför elefanten tvingas gå omkring på så klumpiga ben i förhållande till musen!

Men vi är ännu inte färdiga med vår stackars monstermus. Alla däggdjur (och reptiler, som Godzilla) är beroende av att kunna ta upp syra ur den omgivande atomsfären, och den upptagningsförmågan står i direkt proportion till lungornas totala yta. (Det är därför som vi genom lungblåsorna har så knottriga lungor; det är helt enkelt naturens "knep" för att öka på ytan och möjliggöra en tillräcklig syreupptagning. En människa sammanlagda lungyta är i genomsnitt omkring 50 kvadratmeter!)
Kvadrat/kub-lagen kommer vi inte heller här undan. Vår hypotetiskt uppförstorade monstermus har fått 1 miljon gånger större blodvolym som ska syresättas, medan lungytan bara ökat med 10 000 gånger. Det skulle inte ta många minuter för monstermusen att dö av syrebrist.
En tredje potentiell dödsorkas är värmechock. Mängden kroppsvärme som ett djur (samt vi människor) alstrar står i proportion till mängden reaktiva vävnader, som i sin tur ungefärligen beror på volymen.

Värmeavledningen däremot är huvudsakligen en funktion av kroppsytan. Det är därför som en fullvuxen elefant klarar sig på 50-100 kilo föda (runt 1-3% av kroppsvikten, och som dessutom är vegetarisk lågenergiföda) per dag.
Näbbmöss och fåglar däremot, som har en oerhört mycket större kroppsyta per gram och därför förlorar värme i mycket högre takt, måste äta 2-3 gånger sin egen vikt per dygt hekt enkelt för att inte "frysa ihjäl".
Skulle vi alltså genom något laboratoriemirakel à la Hollywoodskräckfilm plötsligt kunna framställa en Godzilla eller en King Kong, skulle det stackars djuret snabbt gå en tragisk död till mötes. Dess ben skulle inte orka bära det, utan det skulle ögonblickligen kollapsa och bli liggande utan att kunna röra sig nämnvärt.

Strax därefter skulle det dö av kvävning, sannolikt innan det hann känna av det annalkande värmeslaget och urinförgiftningen: inte heller njurarnas inre yta skulle ju hänga med blodets volymökning. Och hade djuret trots det hypotetiskt ändå kunna stå upp och röra sig, hade det haft extremt långsamma reflexer tack vare de enorma avstånden mellan hjärnan och de olika kroppsdelarna.
Och vi kan känna oss lika lugna vad det gäller skräckfilmernas gigantiska insekter: en två meter lång fluga eller spindel skulle vara precis lika oförmögen att röra sig, eftersom ytan på vingarna respektive bentvärsnittet inte skulle orka bära upp kroppens vikt. Även insekten skulle dessutom strax avlida.

Vare sig evolutionen, genetiska mutationer eller obskyra laboratorieexeperiment kan alltså frambringa sådana jättemonster. Gränsen för den möjliga storleken på landlevande kolbaserade varelser på vår planet - under gynnsamma klimatomständigheter - går ungefär vid dinosaurierna.
Men visst är det kul att se när Godzilla i filmen går bärsärkagång längs Femte avenyn som en pegas, den grekiska mytologins bevingade häst, aldrig skulle kunna flyga.

För att skapa en diskussion, tror ni att filmmonster som Godzilla och King Kong kan existera?