1
sänk satten på spel
Postat av Titanmaster den 10 Januari 2007, 10:19
22 kommentarer · 215 träffar
EDIT: SÄNK SKATTEN .
Sänk momsen på
tv- och dataspel!
Det är dags att ta tv- och dataspelen på allvar.
Momsen på spel borde sänkas till samma nivå som bokmomsen.
Det är dyrt med spel. För många är det avskräckande dyrt. Ett nytt tv-spel kostar ungefär 600 kronor, och därav är 120 kronor moms. Medan mervärdesskatten på böcker och tidskrifter ligger på sex procent tvingas spelkonsumenter lägga på 25 procent på redan dryga spelpriser.
När bokmomsen sänktes här om året var avsikten att alla ska ha råd med litteratur och information (det var inte bara på böcker momsen sänkte, utan även på tidskrifter, broschyrer och informationsblad). Ett avgörande argument var att det ur demokratisynpunkt är viktigt att alla har tillgång till litteratur, och att man i tidiga år lär sig att tillägna sig information från texter. Det är bra argument, men varför stanna där? Även elektroniska medier bör omfattas av den politiken. Konst, information och underhållning är rimligen lika värdefull oavsett om lagringsmediet är en papperslunta eller ettor och nollor.
För många barn är spelen den första kontakten med elektroniska medier. Och det är svårt att hävda att det i dagens samhälle är mindre viktigt att lära sig hantera datorer och tillägna sig information via Internet än det är att lära sig läsa böcker.
Konstnärligt kan spelutbudet ännu inte fullt ut mäta sig med höjdpunkterna inom film och litteratur, men det görs framsteg. Det är en pågående utveckling, naturlig för ett ännu ungt medium. Då spelarna blir allt äldre – de som vuxit upp med tv- och dataspel tycks inte vilja sluta spela bara för att de fyller 30 eller 40 – ökar efterfrågan på nya typer av spel med större sofistikering.
Att producera ett spel är en stor ekonomisk risk, då insatsen är i storleksordningen 30 miljoner kronor, och industrins oproportionerliga fokusering på sport, racing och action förklaras av dessa genrers bevisade kommersiella potential. Men det tämligen unika vardagsspelet The Sims ojämförliga framgång är ett exempel på en existerande efterfrågan på helt andra typer av spel.
Vi vill se en större bredd i spelutbudet, att man vågar pröva nya koncept och utveckla de digitala spelen som konstform. Men för att utvecklarna ska våga satsa på nyskapande koncept kan stimulans behövas utifrån. Ett system liknande filmstödet skulle säkerligen vara en stor hjälp för oberoende spelutvecklare med originella men inte självklart vinstgenererande idéer. Men ett första steg till en aktiv, stimulerande politik på spelområdet skulle vara att sänka momsen. Det skulle skicka signalen att samhället inte lever kvar i föreställningen att digitala spel är leksaker utbytbara mot knallpulverpistoler, utan erkänner dem som den massiva och värdefulla kulturyttring de faktiskt utgör.
Det får vara slut på mediediskrimineringen. Elektroniska spel är en medieform likvärdig boken och borde behandlas därefter. Om inte staten tar spelarna på allvar, hur kan vi förvänta oss att spelindustrin ska göra det?
KÄLLA: goodgames hemsida
Sänk momsen på
tv- och dataspel!
Det är dags att ta tv- och dataspelen på allvar.
Momsen på spel borde sänkas till samma nivå som bokmomsen.
Det är dyrt med spel. För många är det avskräckande dyrt. Ett nytt tv-spel kostar ungefär 600 kronor, och därav är 120 kronor moms. Medan mervärdesskatten på böcker och tidskrifter ligger på sex procent tvingas spelkonsumenter lägga på 25 procent på redan dryga spelpriser.
När bokmomsen sänktes här om året var avsikten att alla ska ha råd med litteratur och information (det var inte bara på böcker momsen sänkte, utan även på tidskrifter, broschyrer och informationsblad). Ett avgörande argument var att det ur demokratisynpunkt är viktigt att alla har tillgång till litteratur, och att man i tidiga år lär sig att tillägna sig information från texter. Det är bra argument, men varför stanna där? Även elektroniska medier bör omfattas av den politiken. Konst, information och underhållning är rimligen lika värdefull oavsett om lagringsmediet är en papperslunta eller ettor och nollor.
För många barn är spelen den första kontakten med elektroniska medier. Och det är svårt att hävda att det i dagens samhälle är mindre viktigt att lära sig hantera datorer och tillägna sig information via Internet än det är att lära sig läsa böcker.
Konstnärligt kan spelutbudet ännu inte fullt ut mäta sig med höjdpunkterna inom film och litteratur, men det görs framsteg. Det är en pågående utveckling, naturlig för ett ännu ungt medium. Då spelarna blir allt äldre – de som vuxit upp med tv- och dataspel tycks inte vilja sluta spela bara för att de fyller 30 eller 40 – ökar efterfrågan på nya typer av spel med större sofistikering.
Att producera ett spel är en stor ekonomisk risk, då insatsen är i storleksordningen 30 miljoner kronor, och industrins oproportionerliga fokusering på sport, racing och action förklaras av dessa genrers bevisade kommersiella potential. Men det tämligen unika vardagsspelet The Sims ojämförliga framgång är ett exempel på en existerande efterfrågan på helt andra typer av spel.
Vi vill se en större bredd i spelutbudet, att man vågar pröva nya koncept och utveckla de digitala spelen som konstform. Men för att utvecklarna ska våga satsa på nyskapande koncept kan stimulans behövas utifrån. Ett system liknande filmstödet skulle säkerligen vara en stor hjälp för oberoende spelutvecklare med originella men inte självklart vinstgenererande idéer. Men ett första steg till en aktiv, stimulerande politik på spelområdet skulle vara att sänka momsen. Det skulle skicka signalen att samhället inte lever kvar i föreställningen att digitala spel är leksaker utbytbara mot knallpulverpistoler, utan erkänner dem som den massiva och värdefulla kulturyttring de faktiskt utgör.
Det får vara slut på mediediskrimineringen. Elektroniska spel är en medieform likvärdig boken och borde behandlas därefter. Om inte staten tar spelarna på allvar, hur kan vi förvänta oss att spelindustrin ska göra det?
KÄLLA: goodgames hemsida
vad tycker du ?
42 personer har röstat
