Hej,


Jag har lust att skriva av mig o här kmr det,


Från klass lekis till klass 7 har min bästa vän vart Fabbe men nu när jag har börjat 7an (för ett tag sedan ca ½år sedan) så träffade jag en riktigt schysst kille vid namnet Viktor.

Jag och Viktor visade sig ha rejält mycket gemensamt, t.ex WoW osv.

Och medans tiden gick så började vi mer och mer dissa Fabbe, Och nu när jag sitter och tänker på det känner jag mig genom rutten men det är bara t.ex när man sitter med Viktor kan han och jag babbla om saker i timtals, Men om man sitter där med Fabbe så har man ingenting gemensamt man bara sitter där och kollar upp i taket och har tråkigt.

Känner mig genom rutten när jag har börjat beté mig sådant mot en bra vän jag haft jäkligt länge (om man kollar på min livslängd).

Men när jag träffar Viktor så glömmer jag bort det och även ifall jag tänker på det så känns det ingenting men sedan när jag kommer hem och börjar tänka på det känner jag mig USEL.

Varför är det såhär?

Vill fortfarande ha Fabbe som kompis men vi har absolut inget gemensamt längre. :/


Ville bara skriva av mig lite.


// Er Nallebjorn


EDIT ** NEJ JAG ÄR INTE GAY, HAR FLICKVÄN ÄR KÄR I HENNE SOM FAN, OCH FÖRLÅT IFALL MAN SKRIVER HUR MAN KÄNNER INNERST INNE.

OCH DESSUTOM, OM NI SKULLE SKRIVA HUR NI KÄNDE ER INNERST INNE SÅ SKULLE NI OCKSÅ FÅ IHOP EN SÅDAN "GAY HISTORIA".

SNÄLLA NÅGON, OCH VARFÖR WHINAR NI PÅ 13 ÅRINGAR NÄR NI ÄR PRECIS LIKA OMOGNA.


Herregud. Soz för caps lock.