1
Poesi.
Postat av Nevs den 17 Maj 2004, 23:26
29 kommentarer · 199 träffar
Vad är egentligen Poesi, ett ändlöst skrivarbete?
Finns det några likasinnade på fragbite, som liksom jag kan tillämpa oändligheten till skrivandet.
Eller är Poesin endast en lång improvisation:
Jag satt där ensam i ett kallt rum, min farsa kom inspringandes med en våt handduk och försökte lägga sig raklång på marken för att uppnå sina glamourösa mål.
Såsom alltid var hans arm erigerad, och han försökte klämma sönder sin gigantiska finne han hade på ryggen som sken som en hajfena framför ögonen på omvärlden.
Eftersom han var ensam tog han fram sin extascy tablett och införde malde ner den, därefter införde han den i en kanyl och indoserade den i barbiedockan som sken upp som en förlossningsbar sol.
Vi gratulerade den och försatte oss i de riktigt bra situationerna som uppstod när alla var fetehöga och skitglada. Jag tog min lilla handväska där jag förvarade elefant spillning och annat som jag behövde för att uttrycka mig.
Jag hade en plastdocka med mig till skolan i förrgår, allt för att kunna få respekt. Dockan smetade jag in med sololja och viftade uppskattande med den framför mina vänners ögon. Självfallet blev dem generade över dess blottade könsorgan och försökte bryta sig ut ur skolfängelset genom en kraftig detonator de hade placerat i lärarens bäckenben.
Det fungerade inte, läraren genomgick en hastighetens operation och fick ut detonatorn och kastade den i frustration mot en fet elev som fick benet bortsprängt, därefter sprang eleven till skolsystern och sydde fast sin tratt hon använt som urinrör, smaklöst.
Min skola var för övrigt underbar, uppfylld av glädje, knark och hippekultur. Mina leriga allvädersstövlar hade jag förvarat i ett äckligt garage, ty dess vackra bejakade fingeravtryck av en grottman speglade framtiden då urringningen över brösten skulle vara alltmer vågade och limuppsniffningen skulle ske kollektivt. När jag tog upp min linement flaska och bringande den till majbålet för att sprida den ondsinta lukten log jag. Min föräldrar stod bredvid med varsin alkoholflaska som de pimplade varsamt. De hade med sig en liten legosoldat som de skulle bränna upp, ty deras pyromani var en stöttepelare för dem. En hamster närmade sig deras vindsinta ögon, dess vapen bestod av en gigantisk pansarvagn som var bebodd av 40 eremiter som livnärda sig på spillning. Min barbiedocka var frusen och behövde hjälp, min lilla påse uppfylld av min mors bröstmjölk blev snart kall och att föra den till Betlehem krävde ofantligt mycket tid.
Jag hade ingen gnista inom mig endast ett förflutet som bestod av en alkoholiserad familj som tillverkade träsprit på fritiden, eftersom jag aldrig hade fått beskåda det lyckliga anslöt jag mig till främlingar som erbjöd knark eller möjligtvis söndersmulade kakor man kunde snorta upp. Jag förstörde även min benstomme med en vibrator jag fann på trottoarkanten en vacker dag, och mitt liv sammansvärjde glans och humoristiska instinkter. Sailormoon var en av vännerna som jag hade anslutit mig till, hennes frivilliga moonboots hon hade placerade på hyllan inbjöd mig till tillfredställelse samtidigt som jag utvidgade hennes ringmuskel med en gigantisk vakumpump därefter tog vi ett lavemang tillsammans och njöt.
Detta tillhörde de få tillfällena jag verkligen kände välbehag, visserligen hade jag slått sönder en hamster med ett järnrör som ungefär hade gett samma effekt men det hörde absolut inte till vanligheterna. Jag hade en hamster som barn, jag namngav den: Bertil. Den hade en enorm task som den använde sig av i mörkret och den brukade befrukta de infekterade väggarna i buren och ingiva sig i hallucinogena tillstånd då de kuna vidta återgärder mot Göran Persson och hans politik.
Detta var dock inte min ståndpunkt, utan jag fortsatta att bringa min ståtliga rustning och förstöra för allmänheten samtidigt som min mamma gick ut och berättade hur hon hade blivit sönderslagen av en vildsint bäver häromdagen, ty hennes demonstration var otrolig.
Plutoniumet låg framför mig, så vildsint. Jag hoppade i och förstörde min kropp med strålning och började plocka fram mina finaste ägodelar. Den använda kondomen lade jag i ett glaspapper och sände iväg den till portugal för inventering.
Därefter fick jag rassian efter mig och isolerade mig i en bunker i 2 timmar tillsammans med mina plastkulor som jag tillgodogjort mig i skolåldern.
Mitt liv har bestått av olycka, och händelserika sammanträffande. Depressionera övergår till lycklighet som en gigantisk flod av både glädje och sorg.
Det är endast ni som läser som behöver kommentera, annars medför det ingenting.
Finns det några likasinnade på fragbite, som liksom jag kan tillämpa oändligheten till skrivandet.
Eller är Poesin endast en lång improvisation:
Jag satt där ensam i ett kallt rum, min farsa kom inspringandes med en våt handduk och försökte lägga sig raklång på marken för att uppnå sina glamourösa mål.
Såsom alltid var hans arm erigerad, och han försökte klämma sönder sin gigantiska finne han hade på ryggen som sken som en hajfena framför ögonen på omvärlden.
Eftersom han var ensam tog han fram sin extascy tablett och införde malde ner den, därefter införde han den i en kanyl och indoserade den i barbiedockan som sken upp som en förlossningsbar sol.
Vi gratulerade den och försatte oss i de riktigt bra situationerna som uppstod när alla var fetehöga och skitglada. Jag tog min lilla handväska där jag förvarade elefant spillning och annat som jag behövde för att uttrycka mig.
Jag hade en plastdocka med mig till skolan i förrgår, allt för att kunna få respekt. Dockan smetade jag in med sololja och viftade uppskattande med den framför mina vänners ögon. Självfallet blev dem generade över dess blottade könsorgan och försökte bryta sig ut ur skolfängelset genom en kraftig detonator de hade placerat i lärarens bäckenben.
Det fungerade inte, läraren genomgick en hastighetens operation och fick ut detonatorn och kastade den i frustration mot en fet elev som fick benet bortsprängt, därefter sprang eleven till skolsystern och sydde fast sin tratt hon använt som urinrör, smaklöst.
Min skola var för övrigt underbar, uppfylld av glädje, knark och hippekultur. Mina leriga allvädersstövlar hade jag förvarat i ett äckligt garage, ty dess vackra bejakade fingeravtryck av en grottman speglade framtiden då urringningen över brösten skulle vara alltmer vågade och limuppsniffningen skulle ske kollektivt. När jag tog upp min linement flaska och bringande den till majbålet för att sprida den ondsinta lukten log jag. Min föräldrar stod bredvid med varsin alkoholflaska som de pimplade varsamt. De hade med sig en liten legosoldat som de skulle bränna upp, ty deras pyromani var en stöttepelare för dem. En hamster närmade sig deras vindsinta ögon, dess vapen bestod av en gigantisk pansarvagn som var bebodd av 40 eremiter som livnärda sig på spillning. Min barbiedocka var frusen och behövde hjälp, min lilla påse uppfylld av min mors bröstmjölk blev snart kall och att föra den till Betlehem krävde ofantligt mycket tid.
Jag hade ingen gnista inom mig endast ett förflutet som bestod av en alkoholiserad familj som tillverkade träsprit på fritiden, eftersom jag aldrig hade fått beskåda det lyckliga anslöt jag mig till främlingar som erbjöd knark eller möjligtvis söndersmulade kakor man kunde snorta upp. Jag förstörde även min benstomme med en vibrator jag fann på trottoarkanten en vacker dag, och mitt liv sammansvärjde glans och humoristiska instinkter. Sailormoon var en av vännerna som jag hade anslutit mig till, hennes frivilliga moonboots hon hade placerade på hyllan inbjöd mig till tillfredställelse samtidigt som jag utvidgade hennes ringmuskel med en gigantisk vakumpump därefter tog vi ett lavemang tillsammans och njöt.
Detta tillhörde de få tillfällena jag verkligen kände välbehag, visserligen hade jag slått sönder en hamster med ett järnrör som ungefär hade gett samma effekt men det hörde absolut inte till vanligheterna. Jag hade en hamster som barn, jag namngav den: Bertil. Den hade en enorm task som den använde sig av i mörkret och den brukade befrukta de infekterade väggarna i buren och ingiva sig i hallucinogena tillstånd då de kuna vidta återgärder mot Göran Persson och hans politik.
Detta var dock inte min ståndpunkt, utan jag fortsatta att bringa min ståtliga rustning och förstöra för allmänheten samtidigt som min mamma gick ut och berättade hur hon hade blivit sönderslagen av en vildsint bäver häromdagen, ty hennes demonstration var otrolig.
Plutoniumet låg framför mig, så vildsint. Jag hoppade i och förstörde min kropp med strålning och började plocka fram mina finaste ägodelar. Den använda kondomen lade jag i ett glaspapper och sände iväg den till portugal för inventering.
Därefter fick jag rassian efter mig och isolerade mig i en bunker i 2 timmar tillsammans med mina plastkulor som jag tillgodogjort mig i skolåldern.
Mitt liv har bestått av olycka, och händelserika sammanträffande. Depressionera övergår till lycklighet som en gigantisk flod av både glädje och sorg.
Det är endast ni som läser som behöver kommentera, annars medför det ingenting.
