Hey skulle vilja veta vad ni tycker om min saga.


Det kan vara felstavningar har ej hunnit rätta men om ni hittar ngt stav fel så skriv gärna det så är jag väldigt tacksam :D



Den onda trollkarlen.


Det var en gång en mycket stilig man vid namn Bellman Flink. Bellman var en mycket lång och smal man, han hade en lång och krokig näsa och stora bruna ögon som såg ut som tennisbollar. Bellman hade även två söner vid namn Torsten och Skorpan. Torsten var den äldre av dom två sönerna och var väldigt lik sin pappa. Han hade en halv lång näsa som var krokig ända från näsroten, stora bruna ögon och lång och smal. Skorpan var då inte alls lik sin pappa, Skorpan var liten och bred, hade ett stor underbett och gillade chocklad. Men en sak hade dom gemensamt, och det var att dom gillade naturen. Dom var ofta ute och plockade svamp och blommor.


Nästa dag när Torsten och Skorpan var ute i den stora och vilda skogen så bettäde sig allt så anorlunda. Alla träd hade tappat sin bark och alla löv hade fallit av, alla blommor hade vissnat och alla svampar var mosade. Både Torsten och Skorpan vart rädda, man kunnde nästa höra deras flås genom hela skogen. Men just då fick Skorpan en ide, Ifall vi beter oss som vanligt så kanske skogen också börjar göra det tänkte han. Det gick några minuter men skogen hade inte rört en fena. Dom båda ruskad på huvudet för att kolla så dom inte sov och bara hade drömt alltihop, men det hade dom inte. Helt plötsligt dök en främmande man upp vid skogssnåret dom båda kollade på varann, dom vart livrädda. Den mystiska mannen började gå långsamt emot dom, det var som om benen på dom var gjorda av sten, dom kunnde inte röra sig. Den mystiska mannen var nu bara några meter ifrån dom, han klev fram i ljuset som hade pressat sig igenom trädens tjocka grenar. Torsten och Skorpan stog helt stilla, dom kunde knappt tro sina ögon.


- Det är ju pappa! stammade Torsten.

- Vad tänker du göra? stammade Skorpan.


Mohahaha, jag är den onda trollkaren Ozias, vrålade Bellman.

Dom trodde knappt sina ögon,


- Vad tänker du göra med oss? Pep Torsten.

- Jag tänker ta över hela skogen och använda som min egen skogsfabrik ropade Ozias.


Dom båda tittade förtvivlat på varandra, dom hade förväntat sig något mycket värre som att hugga ner hela skogen eller att bärnna ner den. De visste inte vad det skulle säga, men precis när skorpan fick fram ett ljud så avbröts han av Ozias av att han satt på en stubbe och grät. Dom båda rusade fram till honom för att kolla vad som hade hänt. Han såg så ensam och ledsen ut tyckte dom.


- Vad är det som har hänt? Frågade Torsten.

- Ingen tycker om mig längre, sa Ozias


Både Torsten och Skorpan tyckte mycket synd om Ozias eller Bellman som han igentiligen hette. Men vi kan ju hjälpas åt förslog Skorpan, ja sa Torsten vilken underbar ide och Bellman tyckte detsamma. Han torkade bort alla tårar och gjorde sig förbered. Men vad är det vi ska göra då underade Bellman. Ja vi kan ju börja med att återställa skogen igen sa Skorpan. Han tog fram sin trollstav som var gjord av rent guld med en riktig guld stjärna uppe på toppen och viftade hejvilt med den, efter ett litet tag av allt viftande och alla konstiga ord så strömade det ut små små gula stjärnor från trollstaven och vipps så började hela skogen blomma igen. Både Torsten och Skorpan vart överlyckliga över att fått tillbaka sin skog igen, till och med Bellman kände en lättnad inom sig. Nej nu är det nog dags att gå hem, sa Torsten. Ja det börjar bli kalt och solen är på väg ner, sa Skorpan. På vägen hem så berättade Bellman allting han hade gjort och lovade att han aldrig, aldrig aldrig mer skulle förtrolla något igen och han lovade också att han skulle ställa allting till rätta igen som det varit förut.


Dagen därpå så hade Bellman ställt allting till rätta igen innan äns Skorpan och Torsten hade vaknat, och han var lyckligare än någonsin ...



Slut.