1
Föräldrar vs. datorspel
Postat av slemseck den 30 Oktober 2006, 19:42
22 kommentarer · 416 träffar
Vi, min familj, hade nyligen en ganska livlig diskution gällande min hobby; datorspel. Mina föräldrar anser att jag spenderar på tok för mycket tid framför skärmen om dagarna och istället borde umgås med mina vänner, såsom de själva gjorde när de var unga.
Uppenbarligen är det, i mina föräldrars ögon, fel att sitta vid datorn. Jag säger som jag alltid sagt att sålänge som min skolgång går bra, jag mår bra och jag har vänner så förstår jag inte vad mitt datorspelande utgör för problem. "Men det är så våldsamt, allting handlar om att döda", brukar mina föräldrar svara med. Jag har sedan ett tag tillbaka lagt av med b.la Counter-Strike och spenderar min tid framför datorn med WoW, fast det ids jag inte förklara för dem. Men jag tycker att det är en aning ironiskt, dock. Jag har nämligen en äldre syster som har ,ända sedan 9-10 års åldern, spenderat större delen av sin vakna tid framför TV:n. Fast det är det inget fel med...för det förekommer ju knappast något våld på TV. Min syster utbildar sig idag till att bli filmrecenscent och har på så sätt fått en mycket bra användning för allt sitt TV-tittande, eftersom det antagligen också kommer bli hennes framtid. Men mitt datorspelande då? Kan inte det vara nyttigt för mig? Tänk ifall jag vill syssla med teknik när jag blir äldre. Vi lever ju trots allt i en världs som ständigt digitaliserar och förnyas med diverse teknik så det kan ju inte vara fel att förstå sig på datorer och övrig teknik en aning.
Hade jag varit föräldrar hade jag varit glad över att mitt barn har ett intresse. Min mamma brukar också säga att hon är så glad över att jag har gitarren. Jag spelar nämligen gitarr och har gjort det sedan barnsben. Fast det intresset är det inget fel på, och det är om inte än mer asocialt än mitt datorspelande. Jag kan slå vad om att jag talar mer med mina vänner dagligen än vad någon annan som inte sitter vid datorn gör. Ventrilo. Även om det inte sker ansikte mot ansikte så utbyter jag och mina kamrater ändå samtal som långt ifrån bara gäller datorspel. Vad spelar det då egentligen för roll ifall jag inte ser den jag talar med?
Så föräldrar, vad är det egentligen ni är rädda för? Sluta behandla datorspelande som någon farlig subkultur som fördärvar unga och låt oss syssla med det vi är intresserade av. Jag slår vad om att det inte är intellekthämmande, snarare tvärtom. Jag tror man kan lära sig mycket att spendera tid framför datorn, precis som man kan genom att spendera tid vid TV eller med en bok. Vi sitter ju trots allt framför en oändlig källa av information.
Uppenbarligen är det, i mina föräldrars ögon, fel att sitta vid datorn. Jag säger som jag alltid sagt att sålänge som min skolgång går bra, jag mår bra och jag har vänner så förstår jag inte vad mitt datorspelande utgör för problem. "Men det är så våldsamt, allting handlar om att döda", brukar mina föräldrar svara med. Jag har sedan ett tag tillbaka lagt av med b.la Counter-Strike och spenderar min tid framför datorn med WoW, fast det ids jag inte förklara för dem. Men jag tycker att det är en aning ironiskt, dock. Jag har nämligen en äldre syster som har ,ända sedan 9-10 års åldern, spenderat större delen av sin vakna tid framför TV:n. Fast det är det inget fel med...för det förekommer ju knappast något våld på TV. Min syster utbildar sig idag till att bli filmrecenscent och har på så sätt fått en mycket bra användning för allt sitt TV-tittande, eftersom det antagligen också kommer bli hennes framtid. Men mitt datorspelande då? Kan inte det vara nyttigt för mig? Tänk ifall jag vill syssla med teknik när jag blir äldre. Vi lever ju trots allt i en världs som ständigt digitaliserar och förnyas med diverse teknik så det kan ju inte vara fel att förstå sig på datorer och övrig teknik en aning.
Hade jag varit föräldrar hade jag varit glad över att mitt barn har ett intresse. Min mamma brukar också säga att hon är så glad över att jag har gitarren. Jag spelar nämligen gitarr och har gjort det sedan barnsben. Fast det intresset är det inget fel på, och det är om inte än mer asocialt än mitt datorspelande. Jag kan slå vad om att jag talar mer med mina vänner dagligen än vad någon annan som inte sitter vid datorn gör. Ventrilo. Även om det inte sker ansikte mot ansikte så utbyter jag och mina kamrater ändå samtal som långt ifrån bara gäller datorspel. Vad spelar det då egentligen för roll ifall jag inte ser den jag talar med?
Så föräldrar, vad är det egentligen ni är rädda för? Sluta behandla datorspelande som någon farlig subkultur som fördärvar unga och låt oss syssla med det vi är intresserade av. Jag slår vad om att det inte är intellekthämmande, snarare tvärtom. Jag tror man kan lära sig mycket att spendera tid framför datorn, precis som man kan genom att spendera tid vid TV eller med en bok. Vi sitter ju trots allt framför en oändlig källa av information.
