Jag undrar om den är värd att fortsätta på, är lite tveksam - Läs och diskutera!

Verklighet
Av Philip Gilchrist

Peter stirrade in i datorskärmen, vars intensiva ljus gav mörkret i rummet en rejäl knockout.
Trots brasan som Peter hade satt igång tidigare på kvällen, kände han sig kall.
Kyligheten spred sig nu längs nacken och sedan ner till fötterna.
Han reste sig och började gå längs med rummet till fönstret, han stannade och plockade upp sina varma ylletofflor. Han tittade ut över den mörka, kalla vägen, det var ingen vacker syn, rättare sagt läskig. Han satte på sig tofflorna. Det tog inte länge tills Peter visste att detta inte var en vanlig kväll. Vinden vinade och blixtrarna var så nära, och starka, så man nästan kunde inbilla sig att stormen befann sig inomhus. Han suckade, drog för gardinerna och satte på tv:n. Han slog sig ner i sin favoritfåtölj som han kvällen innan hade råkat spilla vin på och som fortfarande hade en kladdig yta på en av de mysiga armstöden.
En grov, och väldigt hård bankning från dörren hördes. Peter ryckte till, som i all sin ro hade råkat slumra till. En till bankning hördes, denna gång hårdare än den andra.
”Jag kommer, jag kommer", svarade Peter. Peter reste sig och började spatsera långsamt fram till dörren, han var fundersam. ”Vem i helvete bankar på dörren klockan två minuter över nolltre på natten", tänkte han. Med ens så slängdes dörren upp, av tre varelser vars ansikten hade blivit demolerade, rent ut sagt. Peter kunde inte riktigt förstå vad som hade hänt, förnst nästa morgon då han vaknade upp i något som liknade en källare. "Ett kök", utbrast Peter inom sig. Han såg sig omkring, väggarna var täckta av något som liknade torkat blod, olyckligtvis nog. Hans värsta mardröm hade blivit verklighet. Anledningen till att Peter hade suttit uppe till tre föregående natt var av en enda anledning. Han skulle precis skriva klart sin bok, varav en scen utspelade sig i en källare, med blodiga väggar.

Mitt namn är Peter Hüttner, jag är en känd författare inom skräckgenren. Jag är 33 år och bor ensam i min normalt stora lägenhet inne på Södermalm. Nästintill hela mitt liv utspelar sig vid min dator.

Jag reste mig upp. Min blick strosade omkring i rummet, och innan jag ens förstod vad som hade hänt mig hörde jag en röst, en röst så mörk och kall som den kyligaste vinternatten.
Jag uppfattade inte ett enda ord, trots den mjuka klarheten i den kalla rösten. Jag tycktes känna igen den från någonvart. Varifrån rösten kom eller vems röst det var hade jag ingen aning om, men en sak visste jag, jag kände igen den. Jag noterade att jag var barfota, och att golvet var väldigt fuktigt och iskallt. Jag fryste ända in till benmärgen, så kallt det var.


Bedöm och diskutera fritt!! :D