TJA!

Jag har jävligt idétorka just nu. Sitter uppe och pluggar och är i stort behov av hjälp.

Jag har som uppgift i skolan att skriva en Deckare på 2-5 sidor med storlek 12 Times new roman. Sen ska man läsa en deckare på 250 sidor, eller min bok är så lång. Sen nu till mitt problem. Har skrivit 2 sidor och det har ännu inte hänt nått typ! Ni kan själv få läsa den men för dom som inte orkar läsa tänker jag kort sammanfatta det som jag har skrivit om.

Så, min deckare handlar om en grabb som bor ensam med sin morsa i en lägenhet. Hans morsa måste resa iväg pga av sitt jobb i några dagar. Sen sedan när grabben ska handla läsk så springer hans hund Douglas iväg in i skogen och hittar ett lik. Sen drar han hem i smått panik. Sen går han dit nästa dag igen och kollar eftersom han blir nyfiken men är också rädd att nån har sett honom. Vilket han snart inser att nån har gjort eftersom liket inte är kvar på samma ställe som dagen innan.... och där är jag nu :/ . Vill ha massor av ideér nu fb! kom igen bara och skriv på :)




Här är för dom som vill läsa hela deckaren. Plz klaga in på allt ni ser. Läs bara och säg inte vad ni tycker för jag bryr mig inte. Säg vad ni tycker ska hända här näst.


Jag vaknade tidigt på Tisdags morgonen efter att min hund plötsligt hade hoppat upp i min säng och slickade mig ansiktet, han hade kissat på golvet. Jag smög upp och gick ut i köket och kollade på klockan på mikron. Den va 06:07 och sen sedan såg ett brev på köksbänken. Det var från min morsa där det stod att hon hade varit tvungen att kila iväg till jobbet. Min morsa jobbade nämligen som journalist och ibland hände det saker på hennes jobb som gjorde att hon va tvungen att åka iväg mitt i natten.
Jag suckade djupt och tvättade upp efter Douglas som hade kissat på golvet. Sedan gick jag ut i vardagsrummet och tog filten som log i soffan eftersom jag fortfarande hade mina sovkläder på mig sen virade jag in mig i filten och tittade på tv i en halvtimme eller så.
Senare när jag tydligen vaknade så kollade jag på klockan, den var 09:16! Jag hade somnat och insåg direkt att jag skulle komma för sent till skolan, jag skyndade mig att bre en macka och slänga på mig dom kläderna som låg framme och ruffsa till frisyren litegrann. Jag sprang till bussen som skulle gå 09:23 men såklart hade glömt mitt busskort hemma. Jag drog en djup suck och tänkte att jag inte orkade gå tillbaka hem så jag gick på bussen där bak och smet iväg till skolan. Dagen hade inte börjat särskilt bra och den skulle inte bli bättre för det.
När jag kom fram till skolan så kollade jag på mitt schema och såg att vi hade idrott som nästa lektion.
Jag sov igenom dagen i skolan dvs att jag inte jobbade nånting för jag var väldigt trött efter att ha vaknat så tidigt. När jag kom hem efter en väldigt problemfylld dag så öppnade jag ytterdörren och såg att det låg ett brev från morsan igen. Jag läste det tyst för mig själv där stog att jag skulle gå ut med Douglas och mata honom efter skolan och ikväll för hon hade varit tvungen att åka iväg till Göteborg efter att det hade kommit bombhot mot Stadion Ullevi. Jag gav Douglas mat och sedan tog jag fram en kemibok och läste det vi hade haft i läxa förra veckan för att åtminstonde klara provet på Torsdag. Jag satte mig framför téven medans jag pluggade. Det visade sig inte vara så bra kombination. Jag började titta på ett progam på 3an som handlade om nån Amerikansk kille som hade köpt upp en hel delstat och gjort ett naturreservat av hela stället.
Sen kom jag på att jag skulle gå ut med Douglas, jag tog kopplet och han kom springande direkt. Jag sprang ner för trappan och sedan gick vi skogspromenaden genom skogen eftersom jag skulle gena till kiosken där jag skulle köpa en läsk som jag skulle ha till middagen som jag med största sannolikhet skulle få tillbringa själv hemma framför téven.
När jag kom fram till kiosken så band jag fast Douglas i lyktstolpen utanför. Jag stog länge och tittade på vilken läsk jag skulle ta! Det blev som vanligt en stor cola. Men precis när jag skulle ta ut colan och betala så hörde jag Douglas skälla som om han skulle fått en kniv i magen så jag gick ut och tittade vad som hände. Han hade fått syn på nått i skogen och tänkte att jag skulle ta loss han från lyktstolpen och gå och titta vad han hade sett. Så fort jag tog loss han så drog han iväg mig med en jävla fart mot skogen och jag tappade taget om hans koppel. Jag sprang så fort jag kunde efter honom, jag blev såklart rädd när jag såg att han sprang upp mot skogen i en himla fart. Medans jag sprang och sprang efter han så tänkte jag snabbt vad det skulle kunna vara. Jag trodde såklart att det var nått han hade sett bara. En katt eller så, jag skrek på honom att stanna. Men han är ju hund så jag tror inte han förstod.
Jag sprang efter han i ca 5 min. Han stannade. Jag sprang fram till honom och såg att han krafsade bland löven med tassarna.
AHH! En arm! Den var alldeles blek och det ryckte till i mitt hjärta. Jag antog direkt att det var ett dött lik som låg bland löven. Douglas satte sig brevid mina ben och jag bara stog där och tittade på armen som låg där ibland löven. Jag var alldeles kall i ansiktet och jag visste bara inte vad jag skulle göra, men sen efter att jag bara stått där och tittat på armen så började jag backade långsamt. Jag tog Douglas koppel, men först innan jag gick därifrån så täckte jag över armen med löv. Jag vågade inte komma närmre än 1 meter men jag kastade löv över armen som bara låg där alldeles blek. Jag var också blek. Jag småsprang därifrån tillsammans med Douglas.
Men det verkade som om Douglas gjorde motstånd när jag drog i kopplet. Det var något som inte stämde. Men jag ryckte lite i han så han inte skulle springa iväg igen. Nu så började jag springa hemåt, jag vet inte varför jag sprang men det kändes som om nån hade iaktagit mig hela tiden. När jag stog där och kollade på liket så tänkte jag inte på att det kunde komma folk som kunde se mig.
När jag kom hem så satte jag mig ner i soffan och blundade, jag hade nog inte insett vad jag hade sett. Jag visste inte om jag skulle ringa morsan och berätta vad jag hade sett. Sedan bestämde jag mig för att inte ringa till henne.
Tänk om nån skulle misstänka nått att det var jag som hade grävt ner liket bland löven. Jag fick lite panik känslor när jag tänkte på det.
När jag låg där i soffan och tänkte på vad jag skulle göra kom jag på att det var dags att äta nånting. Jag kände ett starkt sug i magen efter mat.
När jag sedan hade fått en fralla och vatten i magen dvs vatten och bröd. Ganska fattig mat eftersom sånt har jag hört att man bara får i fängelse. Men om nån hade sett mig när jag hittade liket kanske jag får sitta i fängelse eftersom den skulle tro att jag är en mördare. Då skulle jag få äta vatten och bröd i minst 20 år framåt! Det ville inte jag.
Senare på kvällen vid 8 tiden så bestämde jag mig för att gå till skogen, det var fortfarande ljust ute.
Den här gången tog jag inte med mig Douglas så att jag inte skulle få panik ifall han skulle springa iväg sådär igen.
Jag gick försiktigt ner för trappan eftersom jag fortfarande var osäker på vad jag höll på med. Jag kollade mig runt innan jag gick ut genom dörren, sen drog jag iväg med snabba steg emot skogen vilket normalt skulle gå på ca 5 min. Jag var säkert där efter 2-3 min eftersom jag nästan småsprang ditåt. Jag tvekade lite innan jag skulle gå in på den lilla gångvägen som gick igenom skogen, jag stog kanske i 1 min och tvekade. Tillslut så kom det förbi en äldre man som ställde och såg väldigt fundersam ut.
-Är allt som det ska?, undrade mannen
-Javisst, svarade jag och låtsades som om solen sken på himlen och allt var exakt som det skulle.
Men egentligen så va ju situationen helt annorlunda. Jag log smått åt honom och gick vidare. Jag kollade mig om och han stog fortfarande kvar där gångvägen började och stirrade efter mig. Jag blev nervös och började tänka. Tänk om den äldra mannen hade sett mig skvätt löv över liket. Vad det han som var den riktiga mördaren? Nej, hur skulle det kunna vara så. En äldre man som bara undrade hur det stod till. Jag måste sluta fantisera så mycket.
När jag kom fram till platsen där jag minns att liket skulle ligga. Jag krafsade lite bland löven som jag såg ligga där på platsen som jag trodde att liket skulle ligga på. Inget lik? Jag blev förskräckt. Vit i ansiktet.. igen. Jag kände att mitt hjärta började dunka som jag aldrig känt det förut för jag hade precis kommit på att nån måste ha sett mig förra gången jag var här.
Nu sprang jag verkligen allt vad jag hade därifrån. Jag hade väldigt stor panik och det käntes som jag aldrig har sprungit så snabbt i hela mitt liv. Jag kände mig också iaktagen exakt som förut. Jag tror ärligt jag aldrig har varit så rädd i hela mitt liv. Jag var ju iförsig helt ensam platsen och jag hade snabbt kollat mig omkring. Men det mest obehagliga var att liket inte låg kvar på samma plats som förut. Nån måste varit där, samma plats, flyttat på liket troligen eftersom personen hade sett mig snokat runt på platsen.
Jag tänkte ingenting när jag sprang, och det kändes som om jag koma hem på 1 min. Jag skulle ägt alla på idrottsdagen om jag sprungit så snabbt då. Fast nu orkade jag inte tänka på sånt. Vem kan ha sett mig? Tror han att jag sett honom? Jag visste inte vad jag skulle göra. Som vanligt då.
Jag var alldeles kallsvettig när jag satte mig på sängkanten. Jag drog av mig mina kläder så jag kunde krypa ner under hela täcket och gömma huvudet. För jag trodde verkligen att nån stog där ute och tittade på mig. Jag var jävligt rädd. Det forslade runt en himla massa tankar i min hjärna just nu. Jag försökte sluta tänka på det eftersom jag ville somna så jag kunde få samla mig inför imorrn. Jag kom på att jag kunde sjukanmäla mig imorgon från skolan så kunde jag gå till skogen imorrn på dagen och titta närmare. Utan att få panik den här gången. Fast nu så ville jag sova. Vilket inte gick så bra eftersom varje gång jag tänkte på vem kunde ha sett mig ryckte det till i mitt hjärta och kröp ännu längre ner under täcket.
Jag vaknade av att någon stog och kastade nått på mitt fönster. Jag var helt nyvaken och tittade ut genom fönstret för att kolla vem det var. Det var min otroligt korkade vän som hade väckt mig klockan 8 genom att stått och kastat kottar på mitt fönster.
- ÖH! Ska inte du till skolan tönt.
- Men nej jag är sjuk, sa jag och smällde igen fönstret. Men nu när jag endå är vaken så orkade jag inte gå och lägga mig igen eftersom jag redan hade vaknat. Jag hade samlat lugnet från igår och började tänka lite på hur jag skulle lägga upp dagen. Med tanke på att jag skulle besöka skogen idag. För tredje gången. Det började bli lite tjatigt att bara gå dit och sen få panik och inte få reda på speciellt mycket. Så den här gången hade jag verkligen bestämt mig för att behålla lugnet.