Hon tillhörde en släkt som var ökända för sina vansinnigheter. I hennes släkt förekom det svartmagi, häxkonster och mord. Var man en Báthory kunde man i stort sett göra precis som man själv ville, och Elizabeth var inget undantag. Hon var ett krävande barn, med stark vilja och tro. Hennes önskningar var husets lag. Det sägs att när Elizabeth var fyra år, så led hon av kraftiga anfall.


Hon växte upp utan sina föräldrar, med endast äldre tjänare från trakten som förebilder. Genom dessa lärde hon sig ”bortglömda” sånger och historier om Karpaternas övernaturliga makter.


Elizabeth var ett mycket vackert barn och utvecklades till en otrolig skönhet. Många talade om det för Elizabeth, att hon var en strålande skönhet, så skönhet blev något hon strävade för att få behålla. Friare var något det fanns det gott om, till slut blev hon bortlovad till ”Ungerns svarta hjälte” Ferencz Nadasdy.


1575 gifte hon sig med den 10 år äldre mannen Ferencz. Efter giftermålet flyttade paret till Ferencz slott Csejthe.


1585 födde Elizabeth sin första dotter, som hon gav namnet Anna. Efter det födde hon två döttrar till, Usula och Katarina, och år 1598 födde hon sin första och enda son, Paul.


Enligt bevarade protokoll från Elizabeths tid, så var det en ren slump att hon fick idén att blod skulle göra hennes utseende yngre. En tjänarinna råkade riva henne med en borste, då Elizabeth hade krävt att hennes hår skulle borstas. Elizabeth blev vansinnig och gav flickan ett så kraftigt slag över ansiktet att hon började blöda. Flickans blod stänkte på Elizabeth´s hand, och när hon torkade bort det upptäckte hon att huden hade blivit lenare och vitare där blodet hade varit. Hon bestämde sig då för att bada i blod.


Kunde en droppe göra hennes hud slät på handen, skulle ett bad föryngra hela kroppen. Elizabeth fick hjälp av tre äldre tjänare för att ordna detta, och det första offret blev den stackars kammarjungfrun som hade rivit henne med hårborsten.


1604 stupade Elizabeths make Ferencz i en strid mot turkarna. Blodbaden som hade skett vid enstaka tillfällen, blev nu en ren mani. Hennes medhjälpare började bjuda in flickor från trakten, med löften om att få jobba som jungfru hos den rika adelsdamen. De unga flickorna tog chansen. Jobba hos en rik kvinna under den här tiden, kunde ge mer än bara en bra lön. Medhjälparna tog emot flickorna, och låste in dem i ett av rummen på slottet. Flickorna fick svälta och utsattes för fruktansvärda tortyrer (allt för att förbereda offret, enligt dåtida ritual) innan de till slut blev förda till en tortyrdocka som omfamnade flickorna, den sista dödliga kramen. Långa spikar tryckte in i deras kroppar och blodet rann ner i ett hål för att till slut hamna i Elizabeths väntande bad. Ibland drack Elizabeth blodet, då för att försöka finna sin inre skönhet.


Den 30 december 1610 strömmade det in soldater på slottet. En av de unga flickorna hade lyckats rymma och meddela de ungerska myndigheterna vad som hände på slottet Csejthe. Soldaterna letade igenom stället och fann döda kvinnor nergrävda runt slottet. I tortyrkammaren fann de även kvinnor som fortfarande levde, men som var fruktansvärt misshandlade. Några av kvinnorna hade urskurna hål på kroppen och en del av dem saknade vissa kroppslemmar. Elizabeth och hennes medhjälpare arresterades.


De förhörde Elizabeths tre medhjälpare, och kom fram till att Elizabeth dödat exakt 612 unga kvinnor som hon själv hade dokumenterat, en efter en, i sin dagbok. Medhjälparna erkände också att kvinnorna torterades i veckor eller månader innan de dödades och tömdes på blod. Anteckningar från rättegången finns fortfarande kvar i Ungern idag. Alla inblandade, förutom Elizabeth och två av hennes medhjälpare, dömdes till halshuggning och deras lik brändes direkt efter att yxan fallit. De två medhjälparna fick sina fingrar avhuggna och begravdes levande. Dessa två ansågs ha varit häxor.


Elizabeth, som tillhörde en adelsfamilj, var utom räckhåll för avrättning. Hon blev istället dömd till husarrest. Det innebar för hennes del att hon blev inmurad i sin egen tortyrkammare, utan någon som helst chans att få se yttervärlden igen. Endast en liten lucka lämnades kvar, och det var för att kunna kasta in mat och vatten till henne.


1614 avled Elisabeth. Hennes kropp fick inte begravas på byns kyrkogård, utan hennes lik fraktades till staden Ecsed, som var familjen Bathórys stamsäte. Alla dokument om Elizabeth hemligstämplades och man förbjöds att nämna hennes namn i över ett årtionde. Vad som hände med Elizabeths barn är inte nerskrivet i de dokument. Troligen fick de ärva föräldrarnas rikedomar och slott.