Föreställ dig följande:

Du har inte skitit på fem dagar och anledningen till det är att du är så jävla sjuk så att du knappt orkar stå. Du har 39-40 graders feber, ont i halsen, snor å slem överallt, hostar som ett svin och om det inte vore nog med det så får du sådär vidrigt ont i huvudet varje gång du hostar, vilket inte är sällan.
Du ligger i soffan och känner att du behöver ta dig till köket för att dricka lite vatten. Halvvägs till köket känner du hur det helt plötsligt börjar trycka i baken, du tänker att det är väll lika bra att sätta sig en snabbis då.
Väl inne på toa är du hård som sten i magen så det blir en större pina än vad du förväntat dig, du börjar hosta som ett jävla svin och när du väl lyckats få den under kontroll så tar du och snyter dig. Mot din fasa är hela pappret rött och du inser att du börjat blö näsblod. Helvete!, säger du för dig själv, för du vet nämligen att när du väl börjat blö näsblod brukar det ta ca 30 minuter, om inte mer, att få stopp på det.
Det är blod överallt, du hostar så svinigt att huvudet dunkar som en 15 tummare på max.
Ett bad i morfin känns som din enda räddning.
Något ljust i situationen ser du alltså inte, det är bara ett jävla jättemörker som ödelägger hela din jävla kväll, dessutom håller reklampausen på att ta slut framför TVn och filmen, som är din enda vän den kvällen, går du miste om.



Sitsen denna grabb befinner sig i är ju kanske inte den bekvämaste.

Min fråga till dig är hur löser du detta dilemma, skiter du i allt och kör på som vanligt eller sitter du och pillar med tussarna hela kvällen?

Lite grädde på moset, har detta hänt någon utav er eller är ni lyckligt skonade?


För mig gick det åt helvete.

Tack.