1
Morsan
Postat av HackerMattsson den 1 September 2006, 14:37
36 kommentarer · 234 träffar
Tjena. Jag har ett ganska sorgelöst liv, förutom att jag har min mor. Hon är förbannat kontrollerande, jag får inte göra någonting.
Om vi tar ett exempel som utspelades idag. Jag är 16 år förresten. Jag och tre polare tänkte dra ner till en av polarnas farsa som bor i Täby över helgen. Han som har farsan i Täby och en av oss ska flyga ner idag medans jag och den sissta polaren tänkte ta tåget då min familj ett gäng gratis biljetter som vi fick när vårt tåg stannade i Hudiksvall på väg hem till Sunsvall en gång.
Så då var det bara en sak kvar, godkännandet av föräldrar. Mina tre polare hade inga problem, men jag fick dock väldiga problem.
Min mor sa blankt nej! Hon tyckte visst att det kom för plötsligt när vi kommit på det samma dag, det var inte planerat nog. Hon visste inte hur det skulle gå till och hon visste inte om polarens farsa visste och godkände att vi kom.
Så nu har jag återigen förstört för hela gänget. Nu blir det bara två som åker till sthlm över helgen, för den ena kompisen är pank och litade på att jag kunde grejja biljetterna och så, det är inte första gången min mor har påverkat att det vi tänkt göra inte blir av.
Så nu undrar jag, VAD SKA JAG GÖRA? Jag vill ju inte börja bojkotta morsan och skita i vad hon säger då jag blir kvar hemma i minst tre år till. Finns det något jag kan göra för att få henne att sluta oroa sig över allt? För det hon ser framför sig när jag berättar att jag ska till sthml är att jag kliver av tåget och en mördare står på perronen och skär halsen av mig när jag kliver av.
SNÄLLA FB HJÄLP MIG!!
Många skriver att jag ska prata med henne, och det har jag. Oftast är det hon som vill prata och då frågar jag varför hon är så kotrollerande och så. Och då svarar hon att hon bryr sig om mig och det fattar jag ju, och jag svarar med att fråga om hon inte kan trappa ner lite på det så jag kan göra allt som andra gör. Men då får jag ett kort är jävligt irriterande svar som alltid får hela samtalet att spåra ur: "Nej, det kan jag inte!" Och det värsta är att det är hon som frågar om vi kan prata om hur jag vill att det ska vara så vi kan sluta att bråka om det hela tiden. Man blir ju inte annat än ledsen. :(
Fler tips nån?
Om vi tar ett exempel som utspelades idag. Jag är 16 år förresten. Jag och tre polare tänkte dra ner till en av polarnas farsa som bor i Täby över helgen. Han som har farsan i Täby och en av oss ska flyga ner idag medans jag och den sissta polaren tänkte ta tåget då min familj ett gäng gratis biljetter som vi fick när vårt tåg stannade i Hudiksvall på väg hem till Sunsvall en gång.
Så då var det bara en sak kvar, godkännandet av föräldrar. Mina tre polare hade inga problem, men jag fick dock väldiga problem.
Min mor sa blankt nej! Hon tyckte visst att det kom för plötsligt när vi kommit på det samma dag, det var inte planerat nog. Hon visste inte hur det skulle gå till och hon visste inte om polarens farsa visste och godkände att vi kom.
Så nu har jag återigen förstört för hela gänget. Nu blir det bara två som åker till sthlm över helgen, för den ena kompisen är pank och litade på att jag kunde grejja biljetterna och så, det är inte första gången min mor har påverkat att det vi tänkt göra inte blir av.
Så nu undrar jag, VAD SKA JAG GÖRA? Jag vill ju inte börja bojkotta morsan och skita i vad hon säger då jag blir kvar hemma i minst tre år till. Finns det något jag kan göra för att få henne att sluta oroa sig över allt? För det hon ser framför sig när jag berättar att jag ska till sthml är att jag kliver av tåget och en mördare står på perronen och skär halsen av mig när jag kliver av.
SNÄLLA FB HJÄLP MIG!!
Många skriver att jag ska prata med henne, och det har jag. Oftast är det hon som vill prata och då frågar jag varför hon är så kotrollerande och så. Och då svarar hon att hon bryr sig om mig och det fattar jag ju, och jag svarar med att fråga om hon inte kan trappa ner lite på det så jag kan göra allt som andra gör. Men då får jag ett kort är jävligt irriterande svar som alltid får hela samtalet att spåra ur: "Nej, det kan jag inte!" Och det värsta är att det är hon som frågar om vi kan prata om hur jag vill att det ska vara så vi kan sluta att bråka om det hela tiden. Man blir ju inte annat än ledsen. :(
Fler tips nån?
