1
Jimmy Eat World
Postat av xplosiv den 27 April 2004, 15:52
71 kommentarer · 254 träffar
Jag vill tipsa om ett band som jag "hittade" för inte så länge sen.
Så här skriver en vän:
Jimmy Eat World bildades 1994 av gitarristen och sångaren Jim Adkins, bassisten Rich Burch, trummisen Zach Lind och gitarristen och sångaren Tom Linton. Under bandets första år arrangerade man egna lokala shower innan Capitol Records erbjöd dem ett skivkontrakt och Jimmy Eat World kunde spela in sin första skiva Static Prevails 1995.
Static Prevails såldes i över 10 000 exemplar och bandets nästa skiva Clarity släpptes 1999 efter det att singeln ”Lucky Denver Mint” letat sig in på soundtracket till filmen Never Been Kissed. Jimmy Eat Worlds senaste album Bleed American släpptes 2001 och är bland det bästa som någonsin gjorts i musikväg.
"Are you gonna live your life wonderin' standing in the back lookin' around? / Are you gonna waste your time thinkin' how you've grown up or how you missed out?"
När jag hörde ”A Praise Chorus” första gången slog det mig att de inledande två styckena förklarade allt om hur jag hade mått innan, varför jag hade börjat må dåligt och hur jag skulle göra för att börja leva igen.
Det händer fortfarande att jag sluter ögonen när jag hör refrängen. Första gången räckte det att veta att det fanns någon som förstod hur otroligt mycket en låt eller bara några få ord kan betyda. En enda fantastisk låt och jag kan leva på det lyckoruset i flera dagar. Och må bra. Det bästa som finns.
Innan Bleed American hade Jimmy Eat World inte producerat något speciellt. Intetsägande rocklåtar som mest av allt påminner om Brian Adams och sommaren 69 när han blev full och somnade på en strand någonstans i Kalifornien. Typ. Texter utan mening och musik som enligt mig inte ens är emo längre.
Kanske var det därför som jag blev så förvånad när jag av en slump kom över ”A Praise Chorus” och återupplevde en liten bit av mitt liv. Det märkliga är att ingen av de elva låtarna som ligger på Bleed American har något gemensamt sound förutom helt otroliga refränger. Titelspåret ”Bleed American” har mest gemensamt med de raspiga elgitarrer som fortfarande associeras med Kurt Cobain och Nirvana. Medan ”A Praise Chorus” mer än något annat påminner om Blink-182 och deras pop-rock.
Bleed American är inte heller bäst för att den innehåller kommersiellt gångbar musik utan för att varje låt får mig att känna mig som om jag vore bäst i världen. Och Bleed American hade knappast blivit så bra om inte Jim Adkins, Rich Burch, Zach Lind och Tom Linton hade vågat göra någonting annorlunda. Utanför de ramar som alldeles för länge gjort emo till något väldigt tråkigt. Rock, pop eller emo spelar egentligen ingen roll, i slutändan handlar det ändå alltid om fantastisk musik. Och om att må bra.
Jag tycker att alla ska lyssna på musiken och häpna! För den är UNDERBAR! :)
Så här skriver en vän:
Jimmy Eat World bildades 1994 av gitarristen och sångaren Jim Adkins, bassisten Rich Burch, trummisen Zach Lind och gitarristen och sångaren Tom Linton. Under bandets första år arrangerade man egna lokala shower innan Capitol Records erbjöd dem ett skivkontrakt och Jimmy Eat World kunde spela in sin första skiva Static Prevails 1995.
Static Prevails såldes i över 10 000 exemplar och bandets nästa skiva Clarity släpptes 1999 efter det att singeln ”Lucky Denver Mint” letat sig in på soundtracket till filmen Never Been Kissed. Jimmy Eat Worlds senaste album Bleed American släpptes 2001 och är bland det bästa som någonsin gjorts i musikväg.
"Are you gonna live your life wonderin' standing in the back lookin' around? / Are you gonna waste your time thinkin' how you've grown up or how you missed out?"
När jag hörde ”A Praise Chorus” första gången slog det mig att de inledande två styckena förklarade allt om hur jag hade mått innan, varför jag hade börjat må dåligt och hur jag skulle göra för att börja leva igen.
Det händer fortfarande att jag sluter ögonen när jag hör refrängen. Första gången räckte det att veta att det fanns någon som förstod hur otroligt mycket en låt eller bara några få ord kan betyda. En enda fantastisk låt och jag kan leva på det lyckoruset i flera dagar. Och må bra. Det bästa som finns.
Innan Bleed American hade Jimmy Eat World inte producerat något speciellt. Intetsägande rocklåtar som mest av allt påminner om Brian Adams och sommaren 69 när han blev full och somnade på en strand någonstans i Kalifornien. Typ. Texter utan mening och musik som enligt mig inte ens är emo längre.
Kanske var det därför som jag blev så förvånad när jag av en slump kom över ”A Praise Chorus” och återupplevde en liten bit av mitt liv. Det märkliga är att ingen av de elva låtarna som ligger på Bleed American har något gemensamt sound förutom helt otroliga refränger. Titelspåret ”Bleed American” har mest gemensamt med de raspiga elgitarrer som fortfarande associeras med Kurt Cobain och Nirvana. Medan ”A Praise Chorus” mer än något annat påminner om Blink-182 och deras pop-rock.
Bleed American är inte heller bäst för att den innehåller kommersiellt gångbar musik utan för att varje låt får mig att känna mig som om jag vore bäst i världen. Och Bleed American hade knappast blivit så bra om inte Jim Adkins, Rich Burch, Zach Lind och Tom Linton hade vågat göra någonting annorlunda. Utanför de ramar som alldeles för länge gjort emo till något väldigt tråkigt. Rock, pop eller emo spelar egentligen ingen roll, i slutändan handlar det ändå alltid om fantastisk musik. Och om att må bra.
Jag tycker att alla ska lyssna på musiken och häpna! För den är UNDERBAR! :)
