1
Vilken bana är fördelaktigast att ha?
Postat av FLURRY. den 31 Juli 2006, 12:56
33 kommentarer · 176 träffar
Vilken bana är fördelaktigast att ha, om man ska springa OS-final på 200 meter?
En fråga som många har gått och funderat på. Om du läser vidare så kommer jag att förklara vilken bana, och varför.
Det är faktiskt ytterbanan - åtminstone av rent fysikaliska skäl.
Du springer förstås som snabbast när du springer rakt fram.
Så snart du måste springa längs någon form av krökt bana, går det aningen långsammare: förenklat men något oegentligt uttryck beror på att en del av den energi du annars kunde ha lagt på att hålla farten uppe, går åt till att ändra riktning i sidled.
Prova själv så får du se – ju snävare kurva du springer i, desto lägre fart tvingas du hålla.
Under förutsättningar att löpsträckorna är exakt lika långa och har samma underlag, ska du alltså om möjligt välja bana 8 längst ut; då du kan hypotetiskt hålla högst fart, i och med att mindre kraft ”per sekund” måste offras på att förflytta dig i sidled.
Varför vinner då inte deltagaren på bana 8 för jämnan?
Det beror på att som regler placeras finalisterna efter sina kvalificeringstider – snabbast på mitten banorna, och långsammare längre ut. Deltagaren på bana 8 är visserligen i världsklass när vi pratar om OS-final, men har ändå inte den bästa tiden bland dem som tog sig till final. Samma resonemang gäller förstås även på 400 meter.
Skulle man specialbygga en arena där såväl 200 meter som 400 meter löptes på spikrakt fram, skulle det snabbt sättas nya världsrekord på de distanserna när man inte behövde sakta farten på grund av att man tvingades ändra riktning i sidled. Och på motsvarande sätt skulle de genomsnittliga resultaten i längdhopp och tresteg sjunka, om man var tvungen att göra ansatsen längs en krökt bana.
I praktiken tillkommer förstås en annan faktor: den som har innerbanan i en OS-final på 200 eller 400 meter kommer att till en början ha de andra framför sig, och på så sätt ha ett litet men dock psykologiskt överläge: han eller hon kan anpassa sin fart, eller ursinnigt försöka jaga ikapp. Det är erkänt inom hastighetssporter att det alltid är lättare att försöka jaga ifatt en framförvarande deltagare, än att vara den framförvarande och försöka hålla undan!
En fråga som många har gått och funderat på. Om du läser vidare så kommer jag att förklara vilken bana, och varför.
Det är faktiskt ytterbanan - åtminstone av rent fysikaliska skäl.
Du springer förstås som snabbast när du springer rakt fram.
Så snart du måste springa längs någon form av krökt bana, går det aningen långsammare: förenklat men något oegentligt uttryck beror på att en del av den energi du annars kunde ha lagt på att hålla farten uppe, går åt till att ändra riktning i sidled.
Prova själv så får du se – ju snävare kurva du springer i, desto lägre fart tvingas du hålla.
Under förutsättningar att löpsträckorna är exakt lika långa och har samma underlag, ska du alltså om möjligt välja bana 8 längst ut; då du kan hypotetiskt hålla högst fart, i och med att mindre kraft ”per sekund” måste offras på att förflytta dig i sidled.
Varför vinner då inte deltagaren på bana 8 för jämnan?
Det beror på att som regler placeras finalisterna efter sina kvalificeringstider – snabbast på mitten banorna, och långsammare längre ut. Deltagaren på bana 8 är visserligen i världsklass när vi pratar om OS-final, men har ändå inte den bästa tiden bland dem som tog sig till final. Samma resonemang gäller förstås även på 400 meter.
Skulle man specialbygga en arena där såväl 200 meter som 400 meter löptes på spikrakt fram, skulle det snabbt sättas nya världsrekord på de distanserna när man inte behövde sakta farten på grund av att man tvingades ändra riktning i sidled. Och på motsvarande sätt skulle de genomsnittliga resultaten i längdhopp och tresteg sjunka, om man var tvungen att göra ansatsen längs en krökt bana.
I praktiken tillkommer förstås en annan faktor: den som har innerbanan i en OS-final på 200 eller 400 meter kommer att till en början ha de andra framför sig, och på så sätt ha ett litet men dock psykologiskt överläge: han eller hon kan anpassa sin fart, eller ursinnigt försöka jaga ikapp. Det är erkänt inom hastighetssporter att det alltid är lättare att försöka jaga ifatt en framförvarande deltagare, än att vara den framförvarande och försöka hålla undan!
