Jag retar mig på folk som slänger in ett "he he" i var och varannan skriven mening. Varför gör man något sådant? Det är inte bara urusel svenska, i mina ögon så framstår man som obildad och disträ om man spär ut texten med nervösa småskratt.

Utan att egentligen veta säkert varifrån det härstammar så misstänker jag att det hela grundar sig på den allt vanligare "Lunariseringen" av svenska språket. Jag tycker mig märka att bruket av textat fnitter är vanligare bland yngre människor, företrädelsevis under tjugofem. Kan det vara så att man illustrerar ett leende och ett vänligt sinne med detta infantila skrattande i varannan mening? Alltså, istället för att le när man pratar så fyller man ut texten med "he he" med jämna mellanrum, för att markera att man är skämtsam och på gott humör.

" - Jag var i Skövde igår he he... Det var ganska kul. Jag köpte en ny tröja he he..."

// Roger P.