Nu, jag har oftat funderat på hur man ska defeniera ordet smart. Som alla nog vet finns det smarta som dumma människor. Vad går då gränsen då smarthet går över till dumhet?
Som jag själv har upplevt det så finns det olika sorters smarta människor, de som har de logiska tänkadet dvs de som har lätt för att resonera och räkna på matte och de personer som har resonabla tänkade och handlande dvs de som kan tex skilja på rätt och fel. Givigtvis så ska dessa två typer av intelligens blandas i en blanas för bästa möjliga harmoni. Nu, blir detta då den perfekta smartheten? Själv gick jag natur och jag får säga att vi hade en del smarta människor i klassen men som fortfarande var för mig fullkomligt idiotiska utanför klassrummet. Beror detta på uppväxt, personlighet eller uttry omständigheter, att man kan vara smart på ett oschysst sett, om ni förstår vad jag menar.
Tacksam för ett mer djupare svar på min fråga.