Allt e ungefär skit nu. Då menar jag riktigt skit. Och inget wajn om omogen tönt och liknande nu tack... För ungefär 3 veckor sen fick morsan redan på att jag super... Sen dess har hon vart skitjobbig och det känns som om jag inte får göra nått utan att hon kollar... Också börjar skolan snart oxå som inte precis hjälper. Eftersom jag hatar i princip 40% av personerna i klassen eftersom dom bara är allmänt förjävliga mot mig och skit jobbiga -.-... Visst jag brukar ignorera fjortis tjejerna men dom går mig fan på nerverna... I mörka stunder som denna brukar jag kunna mysa upp mig framför datan med en läsk bredvid mig och lyssna på go musik och lira WoW med mina online kompisar som alltid stått mig nära. Men ljuset i slutet av tunneln släktes. Det tog slut. Allt mitt hopp. Inga kompisar e kvar. Dom lirar på nya servrar och jag vet inte deras namn lr vilka servrar... Och ingen tar mig på allvar och på msn får man bara störande meddelanden som ''tönt, väx upp'' och liknande om man försöker beskriva något.


När jag var liten flydde jag alltid från verkligheten in i datorvärlden. DEn var mitt liv lixom. Det var där jag var kung, där jag härskade och allt var som jag ville... Satt och spelade WC1 och liknande och tkte det var ruskigt kul... Speciellt när man kmr hem från ännu en för jävlig dag på skolan. Slänga sig framför datan och bara njuta!... Men med åren mognade jag ifrån det där. Började skärpa upp mig lite och tänka på RL... Blev mer och mer Fester med åren och fick många ''kompisar' 9;. HAHA!. Köra FB:are... Nu ska jag berätta om en ''kompis'' . En kompis är någon som man kan festa ibland med och träffa och ha kul som man sedan efter några år knappt känner. I Detta fallet hade jag en kompis som bara belv en omogen fjortis och satte en-natts strul före kompisarna så som mig. Så då blev man helt ensam på det viset. Samma sak med massa andra kompisar... Känner dom inte längre... dom bara försvinner. En VÄN däremot... Det e någon som står än nära och som man kan prata ut med... Jag har en kompis är lite på det viset, men han e inte så klipsk av sig och tar inte mkt på allvar :/... Därför blev det mkt att man snackade med lite mer moget folk över internet och WoW. Men när man känt en kille över 3 år på Internet så plötsligt säger han att han inte orkar med mitt wajn längre och ignorerar mig... Sen var man SÅ nära på att få en tjej häromveckan!


Träffade hennes kompisar i RL och snackade med dom, fick hennes MSN och vi webbade lite och skrev mysiga saker osv... Skulle träffas men, ''Ne jag har Fotbolls match''... Jaha. Dagen efter då? ''Nej jag vill inte''... Nehe? Varför det då? ''Ne asså...'' Sen vart hon offline och inte vart online sen dess... Vet visserligen vart hon bor men ändå... Hennes kompis säger att Elin visst vill träffa mig men e ''blyg'' av sig. Vadå, kan man fan inte medela det själv?...


Allt känns skit just nu... Tänkte precis g33ka WoW hela natten med en riktigt god online vän som man även snackat ventrilo mkt med men, ''Yää! Min flickvän ringde, hon vill träffas igen! Nu! :D'' ''Happ... Kul då...'' Så vart man ensam igen.


Vad ska jag göra?... Jag e så jävla trött på allt... Självmord har ofta luggit lätt framför mig men fan heller.... SÅ lätt tänker jag inte ge upp... Nått måste jue finnas kvar. Någon som kan skriva nått som bara allmänt lättar lite eller något?... Tack för allt seriöst skrivet...


In dark tides all we have is eachother.


Edit: Jag är 13 år :/