Fick damp på styvmamman, men hon var inte där
DEL 1
Hade precis skrivit tentamen vid Linköpings universitet. Jag sätter mig i bilen på väg till Stockholm för att träffa min flickvän. Vi möts upp för att titta på en halvt ringrostig rulle om superhjältar i mall of scandinavia. Känns som att allt går min väg denna torsdagskväll. Efter Captain America så åker vi hem för att sova hos min pappa, där vi alltid sover när vi är i Stockholm. Eftersom det sover en annan person i stugan där vi brukar sova. Så beslutar vi oss om att sova i gästrummet inne hos pappa, vilket vi också gör.
Vi vaknar av den vackra morgonsolen runt niosnåret. Både jag och hon har en del att stå när det gäller studierna. Vi ordnar en bra frukost åt oss båda. Sätter oss runt matbordet för att sedan diskutera om vad vi ska laga till lunch, vi beslutar oss för pannkakor. Båda går ut för att njuta av solen, sitter och studerar i ett par timmar. Tiden flyger iväg, det är som vanligt dags att inhandla maten. Åker iväg till Ica för att köpa ingredienserna, allt går som smort. När vi väl kommer tillbaka - står hon där, styvmammans mamma samt dotter. Kan det blir värre? Naturligtvis.
"Vad gör ni här?", "När åker ni?", "Det finns plats i stugan.", "Ni får sova där"
Där står jag som ett fån med en icakasse i vardera hand. Varpå jag svarar "Okej fine, ska bara laga pannkakor."
Känslan av att inte känna sig hemma hos sin egen far smyger sig fram ifrån mörkret. En känsla som jag har känt förr och förmodligen kommer känna igen. Jag biter i det sura äpplet och accepterar läget. Förstår naturligtvis inte varför vi inte kunde dela, finns trotts allt fyra sovrum. Inte nog med att hon har ett eget hus, hennes dotter, min styvmamma har naturligtvis också ett eget hus en kvart bort. Men jag accepterar läget, vi beslutar oss för att sova hos flickvännens föräldrar. Vi går ut ur huset för att sedan gå ned till bilen, min flickvän glömmer hennes jacka i hallen. Går tillbaks för att hämta den.
Varpå någon äldre röst säger.
- Vad nu?
Flickvännen svara snällt.
- Ska bara hämta min jacka.
Den äldre rösten svarar med en irriterande ton.
- Bra!
Jag fick känslan av att nu är det nog. Smsade pappa för att förklara läget. Fick tillbaka
"Nu är du dum, ge dig!"
Jag hade åkt där ifrån. Jag hade varit trevlig. Men jag hade också tydligen varit, dum. Som vanligt tog min far styvmammans parti. Jag tror att det var svaret "Bra!" som fick mig att säga ifrån. Tre år av ilska, förtvivlan och hat kom fram. Vem kan egentligen handskas med det?
Jag beslutade mig för att senare på natten åka dit med en kompis för att bokstavligt talat skrämma skiten ur min styvmammas mamma. Klockan var runt två på natten, knackade på fönstret till gästrummet där jag antog att hon låg och sov. Vilket var ett korrekt antagande. Smög därefter in källarvägen, gick upp på övervåningen för att slå upp kylskåpsdörren.
Sur som jag är står där och glor, enda jag får fram är.
- Vart fan är biran?!
Varpå den skrämda tanten svarar.
- Vad är det som föregår?
Den adrenalinpumpade sonen svarar.
- Din dotter kn*llar gifta män, h*ra, h*ra, h*ra.