"Kom, följ mig." sade skuggan. Rösten lät som en viskning fastän man kunde höra den klart och tydligt.
Jag spolade toaletten och betraktade hur mina spyor sögs ner i avloppets djup. Jag var definitivt inte vid mina sinnens fulla bruk, jag hade fått i mig alldeles för mycket alkohol, vilket hade resulterat i att jag hade lämnat festen, vandrat hem och kramat toaletten i lite mer än en timme. Jag kände dock hur det värsta var över nu. Jag var givetvis inte fullt återställd men blicken var inte längre suddig och världen hade tydligen slutat snurra.

Det var mellan spyorna som jag hade lagt märke till en figur i ögonvrån, med ena armen lindad runt toalettringen hade jag sträckt ut huvudet ur badrummet och sett en skugga i andra änden av hallen. Den hade stått där under hela mitt toalettbesök men jag hade varit för borta för att bry mig om någonting annat än att kräkas.
Jag betraktade nu skuggan och den betraktade mig, tror jag. Fastän den inte hade något synligt ansikte så kändes det ändå som om skuggan bemötte min blick.

"Kom, följ med mig."
Viskningen flöt sakta genom hallen tills den nådde mina öron. Jag bestämde mig för att konfrontera denna skuggiga figur som befann sig i min hall.
"Vem fan är du? Jag bor här" lyckades jag slöddra fram.
"Följ med mig bara, jag ska visa dig något. Kom."
I mitt onyktra tillstånd bestämde jag mig för att följa med skuggan. Jag reste mig upp på två ostadiga ben och vinglade ut i hallen.
Skuggan rörde sig nu mot trappan som leder till övervåningen.
"Det är här uppe."
Viskningen lät nu lite mer spänd, inte lika avslappnad. Jag började sakta vandra upp för trappan, upp mot övervåningen. Skuggan gick framför mig.

På övervåningen har vi fyra rum, ett badrum, en garderob, ett biljardrum och mina föräldrars sovrum, jag var dock ensam hemma denna lördagsnatt. Jag stod nu bredvid skuggan framför mina föräldrars sovrum.
Jag kunde svurit på att jag hade stängt denna dörr tidigare under kvällen. Den stod nu öppen och hela sovrummet bredde ut sig framför oss.
Skuggan började sakta glida in i rummet och jag följde tyst efter. Jag kunde inte motstå att lägga märke till att skuggan nu hade lagt sin arm om mina axlar och den förde mig in i mina föräldrars sovrum.
Mina föräldrar har ytterligare ett rum i deras sovrum, det är dock bara en liten garderob. Skuggan förde mig sakta mot denna garderob.
Denna garderob brukar alltid vara stängd, men inatt stod den på glänt av någon anledning.
Plötsligt slog det mig; "Vad håller jag på med!?"

Jag stannade upp och betraktade garderobsdörren.
"Vad är det du vill visa mig?" frågade jag skuggan och jag kunde höra tydligt hur mycket min röst darrade.
"Det är här inne, kom." viskade skuggan.
"Jag tror jag ska gå ner igen." sade jag och försöker slita mig loss från skuggans arm men jag känner hur mina svaga ben knappt klarar av att bära mig.
Skuggan säger inget men tar ett hårdare grepp om mig. Jag känner nu hur rädslan inom mig verkligen börjar rinna över, jag står bokstavligen och skakar samtidigt som kallt svett har börjat tränga sig ur varje por i kroppen på mig.

Garderobsdörren glider sakta upp och ett kolsvart mörker sprider sig ut över sovrummet.
"Där inne, kom nu." viskar skuggan och jag känner hur den försöker dra med mig in i mörkret. Jag försöker vägra men åstadkommer inte mycket med mina skakiga och ostadiga ben.
"Följ med mig." viskar skuggan. Viskningen låter spänd och ansträngd.

Jag står kvar och kallsvettas samtidigt som jag fryser, jag har gåshud över hela kroppen och vet inte längre vad det är som pågår. Plötsligt blir det tyst, en onaturlig tystnad sprider sig över sovrummet. Sedan bryts den.
"KOM!" vrålar skuggan och sliter in mig i garderobens mörker. Mina ostadiga ben klarar inte av att hålla mig uppe så jag landar på golvet.
Jag vänder mig om och ser hur mörkret försvinner från mina föräldrars sovrum och istället sugs in i garderoben där jag befinner mig. Rädslan jag känner är obeskrivlig. Jag försöker desperat att kravla mig upp men misslyckas. Ännu en gång hör jag skuggans viskningar. Denna gång kan jag dock inte uppfatta vad den säger, viskningarna ekar i mina öron och jag inser att dom inte kommer från en skugga, utan flera. Jag slänger en blick över mig själv och ser skuggor som slingrar sig runt mina ben, armar, händer, fötter, allt. Viskningarna är nu otroligt höga och jag känner en smärta i mina trumhinnor.
Jag börjar skrika i hopp om att kunna dämpa viskningarna, men det hjälper inte.
Jag försöker ta mig ut en sista gång, men förgäves. Garderobsdörren stängs med en kraftig smäll.