1
Varför må dåligt över skitsaker som skulder?
Postat av IDELINEda1337 den 28 Juni 2014, 17:57
23 kommentarer · 1 546 träffar
Jag sitter dagligen och läser runt på bland annat fragbite, och då även flashback och andra forum.
På vissa sidor läser jag om personer med studieskulder på flera hundratusen, de har inget jobb inom ämnet de har studerat, men de gråter inte över det utan inser att "så är livet" helt enkelt.
Sen har vi personer som kanske har skulder på 20-30.000kr. Som de har skaffat sig genom att hamna i ekonomiska problem på ett eller annat sätt, spelskulder, obetalda räkningar, ja you name it.
Det jag inte förstår här är att något som är väldigt vanligt med dessa personer som samlat på sig en spelskuld exempelvis, på låt säga 25.000kr, går och mår dåligt över detta dag för dag.
Inser dom inte hur snabbt dom faktiskt kan lösa sin situation om dom har 2 armar och 2 ben?
De behöver bara jobba litegrann så är problemet löst inom max 2-3 månader.
Är det då inte bättre att göra det, än att gå och tänka på skiten och må dåligt dag efter dag?
Jag har själv tidigare i mitt liv mått väldigt dåligt över skitsaker, som man sedan inser när det väl är löst, att man varit helt efterbliven som ens sett det som något stort problem.
Vissa kan må så dåligt att dom går i självmordstankar, då tycker jag det är väldigt konstigt om man går i självmordstankar baserat på att man tex har en skuld man känner är jätte jobbig, om det räcker att jobba några månader för att lösa den?
Hur kan folk inte se det som den jävla skitsak det är, och ta tag i situationen direkt istället för att gå och må dåligt över det? Har man skulder nu, ta vilket skitjobb som helst och betala av på skulderna. Om ett halvår då så är allting löst, och man inser då att man har resten av sitt liv på sig att leva.
Visst är det självklart skillnad på om man har 25.000kr att betala inom en viss tid, eller om det är 250.000kr som man har en tidsram på sig att fixa fram, men ni förstår väl min poäng?
Vissa verkar även tro att man får en anmärkning och hamnar hos kronofogden på en gång om man har något obetalt på några tusenlappar, men så är ju inte fallet. Du kan utan problem hos i stort sett 90% av alla inkassobolag ordna fram en avbetalningsplan, just så att du inte hamnar hos kronofogden. Det är ju just det inkassobolagen är till för, hjälpa till så att personen som inte kunde betala in skulden till företaget ifråga dom var skyldiga pengar, visst blir det då extra kostnader för personen ifråga som inte kunnat betala tillbaka det i tid, men man hamnar inte hos kronofogden på en gång, det är väldigt sällan om man själv kontaktar inkassobolagen och förklarar situationen.
Säg att du har en skuld på 15.000kr till något säger vi, då kan du med största säkerhet göra upp en avbetalningsplan med inkassobolaget, betala av några tusen i månaden (och självklart några tusenlappar extra för besväret) men du slipper hamna hos kronofogden och det är inget stort problem.
På vissa sidor läser jag om personer med studieskulder på flera hundratusen, de har inget jobb inom ämnet de har studerat, men de gråter inte över det utan inser att "så är livet" helt enkelt.
Sen har vi personer som kanske har skulder på 20-30.000kr. Som de har skaffat sig genom att hamna i ekonomiska problem på ett eller annat sätt, spelskulder, obetalda räkningar, ja you name it.
Det jag inte förstår här är att något som är väldigt vanligt med dessa personer som samlat på sig en spelskuld exempelvis, på låt säga 25.000kr, går och mår dåligt över detta dag för dag.
Inser dom inte hur snabbt dom faktiskt kan lösa sin situation om dom har 2 armar och 2 ben?
De behöver bara jobba litegrann så är problemet löst inom max 2-3 månader.
Är det då inte bättre att göra det, än att gå och tänka på skiten och må dåligt dag efter dag?
Jag har själv tidigare i mitt liv mått väldigt dåligt över skitsaker, som man sedan inser när det väl är löst, att man varit helt efterbliven som ens sett det som något stort problem.
Vissa kan må så dåligt att dom går i självmordstankar, då tycker jag det är väldigt konstigt om man går i självmordstankar baserat på att man tex har en skuld man känner är jätte jobbig, om det räcker att jobba några månader för att lösa den?
Hur kan folk inte se det som den jävla skitsak det är, och ta tag i situationen direkt istället för att gå och må dåligt över det? Har man skulder nu, ta vilket skitjobb som helst och betala av på skulderna. Om ett halvår då så är allting löst, och man inser då att man har resten av sitt liv på sig att leva.
Visst är det självklart skillnad på om man har 25.000kr att betala inom en viss tid, eller om det är 250.000kr som man har en tidsram på sig att fixa fram, men ni förstår väl min poäng?
Vissa verkar även tro att man får en anmärkning och hamnar hos kronofogden på en gång om man har något obetalt på några tusenlappar, men så är ju inte fallet. Du kan utan problem hos i stort sett 90% av alla inkassobolag ordna fram en avbetalningsplan, just så att du inte hamnar hos kronofogden. Det är ju just det inkassobolagen är till för, hjälpa till så att personen som inte kunde betala in skulden till företaget ifråga dom var skyldiga pengar, visst blir det då extra kostnader för personen ifråga som inte kunnat betala tillbaka det i tid, men man hamnar inte hos kronofogden på en gång, det är väldigt sällan om man själv kontaktar inkassobolagen och förklarar situationen.
Säg att du har en skuld på 15.000kr till något säger vi, då kan du med största säkerhet göra upp en avbetalningsplan med inkassobolaget, betala av några tusen i månaden (och självklart några tusenlappar extra för besväret) men du slipper hamna hos kronofogden och det är inget stort problem.
