Jag åkte igår till Finland på en siljaline båt. Precis innan jag åkte då jag redan var onykter efter typ 10öl så ska jag ha sagt till mamma över telefon "jag åker siljaline ikväll, vi ses imorn och då äter vi middag ihop!", jag ska då också ha låtit jätteglad. Grejen är den att jag bor inte hemma längre, inte ens i samma stad så vi båda tycker det är extra kul att träffas när jag kommer på lov/långhelger etc och hälsar på. Nu till dilemmat, jag kom hem för ca 30min sedan. Båden stannade vid 18.15 ca 20min hemifrån mig. Mamma hade då kollat upp detta och lagat mat som skulle vara klar 15min efter båten landat. Hon visste att jag var ganska onykter när jag ringde henne igår, hon hade samt smsat hur ledsen hon är över att jag inte är hemma som ett jävla psykbryt 5min efter båten stannat. Hon skriver liksom "aah du landar 18.15 maten är klar 5 min efter det ska bli kul att äta ihop" som en manisk människa som detta är liksom ARGH jag vet inte. Jag kom iaf hem några timmar efter båten landat och då bryter fan löst. Enda förklaringen för henne till varför jag blir arg på henne pågrund av konfrontationen av detta är att jag antingen är bakfull (nej är dock alkholpåverkad forfarance) eller att jag har sån grov ångest över att jag glömt bort våran bokade middagstid som jaginte hade någon aning om.. WTF?!?! Tycker detta är helt sjukt, hon tycker, jag citerar "du är fan helt jävla dum i hvuudet" pga detta. Känner mig påhoppad och kan ej få henne att tänka rationellt. Såhär ska man helt enkelt inte funktionera. Nu har vi iaf bråkat och är fortfarande ovänner, jag åker hem 9 imorgon bitti och det finns inte någon chans att bli vänner känner jag, vilket är tråkigt. Jag vet ju att jag "har rätt" i detta fall men hon går inte att konversera med eftersom hon somvanligt lever i sin naiva lilla jävla skitvärld. Fyfan. Vad ska jag ta mig till för att bli vän med mamma utan att såra henne och utan att be om ursäkt för något jag inte är skyldig för?

MvH!