Ända sedan någon gång i tonåren (de övre?) så har jag ibland haft återkommande drömmar. Det är lite svårt att förklara hur de ter sig, men jag ska försöka förklara:

Jag sover.
Och jag vaknar.Någon gång har jag vaknat och sett hur det rört sig under mitt täcke och ut har det kommit stora klor/ben. Någon gång har det stått en människa vid fotkanten av sängen. Eller små, små dvärgliknande saker vid sängkanten.

Jag hinner givetvis bli riktigt rädd, hjärtat slår hårt medan jag upplever hur t.ex.människan kommer närmare och närmare.

Tills jag vaknar på ”riktigt” och inser att det bara var ännu en dröm. Det tar mig några sekunder att finna mig själv, lugna ner hjärtat och tvinga tillbaka de där skriken som jag paralyserat inte får ur mig.

För folk jag berättat detta för så har jag för det mesta bara blivit skrattad åt alternativt inte tagits på allvar så jag brukar väldigt sällan dela med mig av detta. (Det kan ju ibland vara en kul historia på fikarasterna på jobbet även om jag inte alls tycker det är kul egentligen när jag väl är där, mitt framför dessa hemska scenarion)

Detta kommer och går i perioder, har inte drömt på några månader fram tills i natt då jag då ska ha sutitt mig upp runt 04.00 och diskuterat vilt med tjejen som låg och sov brevid.

Drömmarna kan ske flertalet gånger under en natt och om man t.ex ska upp tidigt dagen därpå så blir man väldigt trött av att ''drömma'' på detta sätt.
En del nätter har jag själv insett att det är en dröm och har då lagt mig ner och somnat om.
Jag kommer i håg allting när jag vaknar på morgonen därpå och förstår inte riktigt vad jag hållt på med.

Visst låter det sjukt? Och visst låter det osannolikt. Men jag skojar inte. Vissa nätter är verkligen hemska nu och även om jag klarar av att leva med det så är det någonting jag helst skulle vilja slippa.

Någon som vet hur man går tillväga för att sluta drömma så här?