1
Vad saknas i detta liv
Postat av domarensvensson den 22 Juli 2013, 02:36
7 kommentarer · 345 träffar
Hej på er
Känner nån igen den känslan? vad slog er när ni såg rubriken, varför klickade ni er hit..
här kommer min historia
Fem år tillbaka var jag en utstött 18åring med tre faktiskta kompisar jag kunde umgås med. Mycket ensam både i skola och fritid. Vet att jag var här mycket då, en gemenskap på nå sätt som inte fanns i mitt sociala liv.
Jag var utstött pga att jag var rädd, feg och obekväm i nya gemenskaper. Var större då, en 180lång och uppemot 100kg. Inget anlag för att vara tjock direkt men det blev så när man inte rörde på sig. Gick till skolan enbart för att greja ett G i samtliga ämnen men brydde mig inte mycket för att ha något mer kring folket där att göra. Kände mig jävligt ensam. Skolkade om det gick, fakade förkylningar för att få stanna hemma dagvis. Försvann bort i datorspelen under hela gymnasietidens fritid. Ur min syn på mig själv just då vet jag att jag ändå mådde rätt så bra. JAg hade bara inte en enda jävla aning om vad som skulle bli av detta liv.
Idag är det drygt fem år sedan. Jag sitter här just nu, skriver här just nu, enbart för att jag för första gången på dessa fem år egentligen tänker igenom vad jag åstakommit. Hur långt jag kommit sen den tiden i mitt liv och ifrågasätter huruvida jag är nöjd idag, mår bra osv.
Jag började ett heltidsjobb sommaren efter gymnasiet. Träffade vuxna människor. Fick en ny syn på det mesta. Lärde mig livet sett ur vuxen synvinkel. Hittade en glädje, ett tagg till att ordna upp mig själv, att faktiskt bli lite vuxnare. Bestämde mig för att lägga ner med datorspelandet, ta upp lite kontakt med vissa människor man tappat från förr. Bygga upp en personlighet för detta, vuxenlivet.
Idag är jag 23, lägenhet, sambo, heltidsjobb. En enorm bekantskap kring mig. Jag skulle vilja säga att jag har allting jag önskade mig den dagen för fem år sen då jag bestämde mig att styra upp mig själv. Jag tappade kilona under ett halvår, räckte med att dumpa datorspelen och börja cykla till jobbet. Trivs bra med mig själv idag.
Ändå är det fortfarande någonting som är fel, någonting jag saknar. Jag kan verkligen inte sätta fingret på vad det är, någon typ av längtan inom mig att göra ytterliggare förändring. Ytligt mot bekanta, vänner och familj är jag glad och positiv till vardagen som den är. Men faktum är att jag innerst inte riktigt är glad eller nöjd med livet jag har. Förväntar mig inte att någon på detta forum ska komma skrikandes med lösningen för vad det är jag saknar. Vill mest bara få uttryck för den känsla jag har inombords. Jag vet inte om jag är nöjd med det liv jag har, trots att det för fem år sen är precis det liv jag faktiskt önskade mig.
Sånna här trådar, idéer och flummiga texter hoppas jag man har förståelse för kan dyka upp efter några timmars nattugglande. Känns som första gången på fem år jag funderat på mitt liv, på samma sätt jag så ofta gjorde förr.
Känner nån igen den känslan? vad slog er när ni såg rubriken, varför klickade ni er hit..
här kommer min historia
Fem år tillbaka var jag en utstött 18åring med tre faktiskta kompisar jag kunde umgås med. Mycket ensam både i skola och fritid. Vet att jag var här mycket då, en gemenskap på nå sätt som inte fanns i mitt sociala liv.
Jag var utstött pga att jag var rädd, feg och obekväm i nya gemenskaper. Var större då, en 180lång och uppemot 100kg. Inget anlag för att vara tjock direkt men det blev så när man inte rörde på sig. Gick till skolan enbart för att greja ett G i samtliga ämnen men brydde mig inte mycket för att ha något mer kring folket där att göra. Kände mig jävligt ensam. Skolkade om det gick, fakade förkylningar för att få stanna hemma dagvis. Försvann bort i datorspelen under hela gymnasietidens fritid. Ur min syn på mig själv just då vet jag att jag ändå mådde rätt så bra. JAg hade bara inte en enda jävla aning om vad som skulle bli av detta liv.
Idag är det drygt fem år sedan. Jag sitter här just nu, skriver här just nu, enbart för att jag för första gången på dessa fem år egentligen tänker igenom vad jag åstakommit. Hur långt jag kommit sen den tiden i mitt liv och ifrågasätter huruvida jag är nöjd idag, mår bra osv.
Jag började ett heltidsjobb sommaren efter gymnasiet. Träffade vuxna människor. Fick en ny syn på det mesta. Lärde mig livet sett ur vuxen synvinkel. Hittade en glädje, ett tagg till att ordna upp mig själv, att faktiskt bli lite vuxnare. Bestämde mig för att lägga ner med datorspelandet, ta upp lite kontakt med vissa människor man tappat från förr. Bygga upp en personlighet för detta, vuxenlivet.
Idag är jag 23, lägenhet, sambo, heltidsjobb. En enorm bekantskap kring mig. Jag skulle vilja säga att jag har allting jag önskade mig den dagen för fem år sen då jag bestämde mig att styra upp mig själv. Jag tappade kilona under ett halvår, räckte med att dumpa datorspelen och börja cykla till jobbet. Trivs bra med mig själv idag.
Ändå är det fortfarande någonting som är fel, någonting jag saknar. Jag kan verkligen inte sätta fingret på vad det är, någon typ av längtan inom mig att göra ytterliggare förändring. Ytligt mot bekanta, vänner och familj är jag glad och positiv till vardagen som den är. Men faktum är att jag innerst inte riktigt är glad eller nöjd med livet jag har. Förväntar mig inte att någon på detta forum ska komma skrikandes med lösningen för vad det är jag saknar. Vill mest bara få uttryck för den känsla jag har inombords. Jag vet inte om jag är nöjd med det liv jag har, trots att det för fem år sen är precis det liv jag faktiskt önskade mig.
Sånna här trådar, idéer och flummiga texter hoppas jag man har förståelse för kan dyka upp efter några timmars nattugglande. Känns som första gången på fem år jag funderat på mitt liv, på samma sätt jag så ofta gjorde förr.
