1
Släckte Ryssland ner svensk radar?
Postat av HästmanneN den 25 April 2013, 21:36
54 kommentarer · 590 träffar
Samtidigt som två ryska bombplan eskorterade av fyra jaktplan övade på att slå ut våra luftförsvarscentraler så släckte någon ner de radarstationer som finns på Gotland för att övervaka luftrummet. Ytterligare ett flygplan, en A-50 Mainstay, som kan utföra elektronisk krigsföring, flög bakom huvudstyrkan.
Lyssnar man på Försvarsmakten och chefen för Insatsledningen så är det kedjan av radarstationer som är incidentberedskapens frontlinje mot de som skulle kunna vilja kränka oss med flygplan eller fartyg. Det är inte alls säkert att det som våra radaroperatörer ser kan bemötas med egna flyginsatser eller egna fartygsrörelser.
Det var budskapet när Anders Silwer stod framför kameror och mikrofoner för att försöka förklara varför vi inte skickade upp några JAS-plan när Ryssland övade flyganfall mot våra luftförsvarsanläggningar. Det är våra radarstationer som skall vara i drift 24/7 och varenda veckor året runt. Självklart skall det vara så, även om jag som kräsen skattebetalare tycker att det som eventuellt syns på radarskärmarna skall kunna bemötas på ett korrekt sätt. Silwers resonemang om att det räcker med radarstationerna är ungefär som om det skulle räcka med en SOS-operatör som svarar på 112 hela tiden men som sedan inte har några brandbilar eller ambulanser att skicka iväg om något skulle hända. Att möta den information man får om enskilda händelser som utvecklat sig över en längre tid, ien längre trend, borde vara naturligt men det är det inte i Sverige
Tillbaka till radarstationerna, våra ögon, våra öron och enligt Silwer även vår mun som ilsket skall skrika ”Försvinn härifrån” över radion när det inte finns något att skicka upp. Radarn är livsviktig. Utan spaning, ingen aning. Vi måste precis som Försvarsmakten säger alltid veta vad som händer i vårt närområde. Men vad hände på långfredagsnatten egentligen? Var det bara bombövningar eller fanns det en annan dimension i hur ryssarna agerade? Tyvärr verkar det så, som om det finns en annan tråd att följa upp.
Från flera olika källor insatta i det som har hänt på olika platser i händelsekedjan har jag fått uppseendeväckande uppgifter angående den där bombövningen riktad mot Sverige men utförd strax utanför vår gräns. Samtidigt som två ryska bombplan eskorterade av fyra jaktplan övade på att slå ut våra luftförsvarscentraler så släckte någon ner de radarstationer som finns på Gotland för att övervaka luftrummet. Om det var alla eller bara några tvistar källorna om, men minst en drabbades av oförklarliga "driftstörningar". Under 6-8 minuter var det i betydligt svårare för våra radaroperatörer att dra några som helst slutsatser om vad som hände strax norr om Gotska Sandön egentligen.
Samma källor som berättat om radarstörningen berättar också om att det bakom de ryska övande bombplanen också fanns en A-50 Mainstay eskorterad av ännu fler ryska stridsflygplan. A-50 Mainstay är ryssarnas flygande luftförsvarscentral, en flygande radarbas som dessutom kan utrustas för elektronisk krigföring – som att störa ut fiendens radarstationer.
Alltså inte nog med att ryssarna övade på att spränga bort våra luftförsvarscentraler, de bestämde sig alltså också för att öva på att störa ut våra radarstationer där och då - radarstationer som måste funka här och nu om vi skall ha en chans att kanske få upp något eller några flygplan någon gång när de finns i verkligheten och inte bara i försvarspolitikernas fantasi. Flygvapnet och MUST - den militära underrättelsetjänsten - har enligt mina hyfsat samstämmiga uppgiftslämnare levererat denna information till de politiker som det berör och att dessa uppgifter är ett av de tyngsta skälen till varför Försvarsutskottet skall träffas ännu en gång och imorgon för att ventilera vad detta betyder för Sverige.
I mina ögon är det minst lika allvarligt att främmande makt stör ut vår radar som att främmande makt övar anfall mot kärnorna i vårt luftförsvar. Stämmer det som mina källor vill göra gällande så hade vi den där långfredagsnatten ingen incidentberedskap alls, eller en rejält handikappad sådan. Inte ens med facit i hand så vill ju general Silwer gå med på att han och Försvarsmakten hade gjort någonting annorlunda ifall de hade vetat det vi och jag nu tror oss veta.
Det enda vi vet är att luften över Östersjön inte längre är en plats där goda grannar skickar upp sina flygplan då och då för att hälsa på varandra på behörigt avstånd. Det börjar bli varmt, och det beror inte bara på att våren efter många om och men tycks vara här. Det beror på att vi har en stor granne vi bör ha koll på och respekt för – inte måla ner som inkompetent eller som liggandes på en väldigt låg nivå när det gäller militär förmåga. De kan och de vill det vi inte kan eller vill. Det borde vara skrämmande för alla oss som tycker att trygghet är en medborgerlig rättighet.
Lyssnar man på Försvarsmakten och chefen för Insatsledningen så är det kedjan av radarstationer som är incidentberedskapens frontlinje mot de som skulle kunna vilja kränka oss med flygplan eller fartyg. Det är inte alls säkert att det som våra radaroperatörer ser kan bemötas med egna flyginsatser eller egna fartygsrörelser.
Det var budskapet när Anders Silwer stod framför kameror och mikrofoner för att försöka förklara varför vi inte skickade upp några JAS-plan när Ryssland övade flyganfall mot våra luftförsvarsanläggningar. Det är våra radarstationer som skall vara i drift 24/7 och varenda veckor året runt. Självklart skall det vara så, även om jag som kräsen skattebetalare tycker att det som eventuellt syns på radarskärmarna skall kunna bemötas på ett korrekt sätt. Silwers resonemang om att det räcker med radarstationerna är ungefär som om det skulle räcka med en SOS-operatör som svarar på 112 hela tiden men som sedan inte har några brandbilar eller ambulanser att skicka iväg om något skulle hända. Att möta den information man får om enskilda händelser som utvecklat sig över en längre tid, ien längre trend, borde vara naturligt men det är det inte i Sverige
Tillbaka till radarstationerna, våra ögon, våra öron och enligt Silwer även vår mun som ilsket skall skrika ”Försvinn härifrån” över radion när det inte finns något att skicka upp. Radarn är livsviktig. Utan spaning, ingen aning. Vi måste precis som Försvarsmakten säger alltid veta vad som händer i vårt närområde. Men vad hände på långfredagsnatten egentligen? Var det bara bombövningar eller fanns det en annan dimension i hur ryssarna agerade? Tyvärr verkar det så, som om det finns en annan tråd att följa upp.
Från flera olika källor insatta i det som har hänt på olika platser i händelsekedjan har jag fått uppseendeväckande uppgifter angående den där bombövningen riktad mot Sverige men utförd strax utanför vår gräns. Samtidigt som två ryska bombplan eskorterade av fyra jaktplan övade på att slå ut våra luftförsvarscentraler så släckte någon ner de radarstationer som finns på Gotland för att övervaka luftrummet. Om det var alla eller bara några tvistar källorna om, men minst en drabbades av oförklarliga "driftstörningar". Under 6-8 minuter var det i betydligt svårare för våra radaroperatörer att dra några som helst slutsatser om vad som hände strax norr om Gotska Sandön egentligen.
Samma källor som berättat om radarstörningen berättar också om att det bakom de ryska övande bombplanen också fanns en A-50 Mainstay eskorterad av ännu fler ryska stridsflygplan. A-50 Mainstay är ryssarnas flygande luftförsvarscentral, en flygande radarbas som dessutom kan utrustas för elektronisk krigföring – som att störa ut fiendens radarstationer.
Alltså inte nog med att ryssarna övade på att spränga bort våra luftförsvarscentraler, de bestämde sig alltså också för att öva på att störa ut våra radarstationer där och då - radarstationer som måste funka här och nu om vi skall ha en chans att kanske få upp något eller några flygplan någon gång när de finns i verkligheten och inte bara i försvarspolitikernas fantasi. Flygvapnet och MUST - den militära underrättelsetjänsten - har enligt mina hyfsat samstämmiga uppgiftslämnare levererat denna information till de politiker som det berör och att dessa uppgifter är ett av de tyngsta skälen till varför Försvarsutskottet skall träffas ännu en gång och imorgon för att ventilera vad detta betyder för Sverige.
I mina ögon är det minst lika allvarligt att främmande makt stör ut vår radar som att främmande makt övar anfall mot kärnorna i vårt luftförsvar. Stämmer det som mina källor vill göra gällande så hade vi den där långfredagsnatten ingen incidentberedskap alls, eller en rejält handikappad sådan. Inte ens med facit i hand så vill ju general Silwer gå med på att han och Försvarsmakten hade gjort någonting annorlunda ifall de hade vetat det vi och jag nu tror oss veta.
Det enda vi vet är att luften över Östersjön inte längre är en plats där goda grannar skickar upp sina flygplan då och då för att hälsa på varandra på behörigt avstånd. Det börjar bli varmt, och det beror inte bara på att våren efter många om och men tycks vara här. Det beror på att vi har en stor granne vi bör ha koll på och respekt för – inte måla ner som inkompetent eller som liggandes på en väldigt låg nivå när det gäller militär förmåga. De kan och de vill det vi inte kan eller vill. Det borde vara skrämmande för alla oss som tycker att trygghet är en medborgerlig rättighet.
