1
Ett liv
Postat av sUite^____^ den 19 April 2005, 18:05
12 kommentarer · 96 träffar
Detta är ingen mökansvärd historia om hur jag slutade spela cs, inte heller en berättelse om mig själv. Detta kan ni läsare ta som en uppmaning.
Jag har alltid varit en ganska "tuff" kille, jag har haft ihop det med många tjejer, jag har alltid haft många kompisar. En dag i skolan för 3 år sen stod några killar och snackade om CS, Det lät jävligt roligt, så en annan kompis till mig visade mig hur man installerade spelet och hur man spelar. Jag lirade en jäkla massa public till en början, men kom senare in i klanspelandet, som många andra. Jag spelade i flera olika klaner, mer eller mindre seriösa, och tyckte alltid att det var roligt. Jag märkte att jag inte hade så mycket tid över till att umgås med kompisar, dock gick jag självkalrt på alla fester fortfarande. Men senare visade det sig att det var viktiga cuper med priser och dylikt på fredagar och lördagar, så då hände det att man skippade en fest eller två. Detta fortgick ett ganska långt tag, sedan kände jag att det inte riktigt höll. Betygen led för att jag inte hade tid med läxor och pluggande. Vänskap med vissa började tyna bort. Självklart finns det folk som klarar av seriöst spelande, samtidigt som de kan vara sociala poå fester och med kompisar, men det är inte alla som lyckas med det.
Sedan en dag för ca en och en halv månad sedan så orkade jag bara inte spela mer, så jag lade av. Sen dess så har mitt liv bara gått uppåt, framåt. Alla kompisar har kommit tillbaka, mitt sociala liv är på topp. SKolan går även den bättre. MÅnga kommer till mig och säger att jag ser gladare ut, och undrar varför jag "har varit så jävla off sista tiden". Det tar jag som ett tecken på att det gick för långt. Detta är självklart upp till varje datorspelande kille och tjej, men för mig så är allt så mycket bättre sedan jag slutade spendera min lediga tid framför datorn.
Egentligen skulle jag vilja "tacka" en massa kompisar som jag har träffat genom mitt cs-spelande, men det känns lite fånigt så det kommer ingen lång rad med folk som har stöttat mig och varit trevliga de senaste tre åren, helt utan att vi någonsin har träffats på riktigt.
Jag skulle däremot vilja säga tack till spelet counter-strike. För under den tid som jag spelade, och sedan slutade, så har jag insett hur svårt det är att leva lyckligt utan kompisar och socialt liv.
Jag har alltid varit en ganska "tuff" kille, jag har haft ihop det med många tjejer, jag har alltid haft många kompisar. En dag i skolan för 3 år sen stod några killar och snackade om CS, Det lät jävligt roligt, så en annan kompis till mig visade mig hur man installerade spelet och hur man spelar. Jag lirade en jäkla massa public till en början, men kom senare in i klanspelandet, som många andra. Jag spelade i flera olika klaner, mer eller mindre seriösa, och tyckte alltid att det var roligt. Jag märkte att jag inte hade så mycket tid över till att umgås med kompisar, dock gick jag självkalrt på alla fester fortfarande. Men senare visade det sig att det var viktiga cuper med priser och dylikt på fredagar och lördagar, så då hände det att man skippade en fest eller två. Detta fortgick ett ganska långt tag, sedan kände jag att det inte riktigt höll. Betygen led för att jag inte hade tid med läxor och pluggande. Vänskap med vissa började tyna bort. Självklart finns det folk som klarar av seriöst spelande, samtidigt som de kan vara sociala poå fester och med kompisar, men det är inte alla som lyckas med det.
Sedan en dag för ca en och en halv månad sedan så orkade jag bara inte spela mer, så jag lade av. Sen dess så har mitt liv bara gått uppåt, framåt. Alla kompisar har kommit tillbaka, mitt sociala liv är på topp. SKolan går även den bättre. MÅnga kommer till mig och säger att jag ser gladare ut, och undrar varför jag "har varit så jävla off sista tiden". Det tar jag som ett tecken på att det gick för långt. Detta är självklart upp till varje datorspelande kille och tjej, men för mig så är allt så mycket bättre sedan jag slutade spendera min lediga tid framför datorn.
Egentligen skulle jag vilja "tacka" en massa kompisar som jag har träffat genom mitt cs-spelande, men det känns lite fånigt så det kommer ingen lång rad med folk som har stöttat mig och varit trevliga de senaste tre åren, helt utan att vi någonsin har träffats på riktigt.
Jag skulle däremot vilja säga tack till spelet counter-strike. För under den tid som jag spelade, och sedan slutade, så har jag insett hur svårt det är att leva lyckligt utan kompisar och socialt liv.
