Det var till en början en helt vanlig dag i mitt helt vanliga liv. Jag gick upp på morgonen, käkade en stadig frukost och knatade iväg till skolan. Väl efter skolan kommer jag hem efter en lång dag med massvis av plugg.

Ryggsäcken ställde jag på golvet, jackan hängde jag på kroken och la mössan på hatthyllan, samma gamla visa.

Men när jag väl gått upp för trappan ser jag att min dörr till rummet är stängd. Konstigt tyckte jag, eftersom jag vanligtvis aldrig försluter min dörr till mitt tonårs-stökiga rum.

Jag öppnar dörren och ser min far sitta på sängen med en kall blick stirrandes som en jaguar mot mig.


- Vad är det här, sa han.

- Vadå?


Pappa gör en gest med handen som förtydligar att jag ska titta på mitt golv.


- Smuts, sa han.


Jag känner då hur en rysning passerar som en kopiöst stor våg upp för ryggraden.


- NU ÄR DET DU SOM STÄDAR DITT RUM, sa pappa.


Efter någon minut kommer pappa upp med sopan och golvmoppen.


Har det någonsin hänt för er att ert golv blivit så skitit att det gått att se med blotta ögat?